Misantropen

Duon Jens Ohlin och Hannes Meidal utgår ofta från klassiska pjäser. Deras första samarbete på Dramaten var Rövare (2013), fritt efter Friedrich Schiller. Därefter har de gjort helt fristående versioner av Faust (2018), (Macbeth) (2022) och Fanny och Alexander (2024 på Teater Galeasen). Deras tolkning av Hamlet (2017) på Teater Galeasen fick flera priser. Nu tar de sig an Molières Misantropen!

Ni har tidigare sagt att ni tar er an klassiska verk just därför att de är så bra. Vad är det som gör Misantropen bra? Hur mycket Molière finns kvar? 
– Vi använder oss av klassiska verk som farkoster för vad som upptar våra tankar. Just Molières Misantropen innehåller en huvudperson med ett rasande, kompromisslöst sanningskrav på sin omgivning, som är både roligt och jobbigt. Från Molière behåller vi egentligen bara huvudpersonens grundinställning. Och såklart de rimmade alexandrinerna. 

Misantropen är drabbad av någon slags tvångsmässig ärlighet där han inte bryr sig om någon tar illa vid sig. Hur raka och ärliga är ni mot varandra i ert samarbete? Kan det ställa till problem?
– Vi är nog ärliga mot varandra. Men kanske tvingar den andres närvaro oss framförallt att vara extra ärliga mot oss själva. Eftersom vi jobbar mot samma mål vore det svårt att låtsas vara nöjda när vi inte är det. Då skulle det uppstå problem. 

Om man ännu inte är misantrop, har ni några tips för att inte bli det?
– Att hålla hoppet om mänskligheten uppe är ju ganska tufft just nu. Vilket också är skälet till att vi ville skriva den här pjäsen. Vi försöker tvinga oss själva, varandra, och publiken, att inte bli misantroper.