Information med anledning av coronaviruset. Läs mer

Liv Strömquist tänker på sig självAda Berger och Liv Strömquist fritt efter Den rödaste rosen slår ut

Om uppsättningen

Urpremiär: 11 september 2020, Lilla scenen
Speltid: ca 1 timme och 35 minuter, ingen paus

"Ada Berger regisserar med säker hand en skildring av vår konsumistiska, kyliga tid." Svd

"Allra roligast blir det i de rena framimproviserade absurditeterna, som i Ana Gil de Melo Nascimentos erotiskt urspårade drömbeskrivning, ivrigt påhejad av en kåtslagsdrabbad Eric Stern." DN

"Läge för gapskratt när passion och ego krockar i en revyartad, lätt absurdistisk samtidsorientering." Svd

"Befriande och roligt" DN

Läs mer

Vad händer med kärlekens magi när vi försöker välja partner på ett rationellt sätt? Hur mår romantiken när vi bara bryr oss om vår egen lycka? Och vad kan vi egentligen lära oss av Sokrates, Beyoncé, Lord Byron och Leonardo DiCaprio innan vi alla blir kräsna konsumenter på singelmarknaden?

Nu kommer den efterlängtade uppföljaren till Liv Strömquist tänker på dig!, succékomedin som hade urpremiär 2014, spelade 182 föreställningar för fullsatta salonger och även sändes i SVT.

Liv Strömquist tänker på sig själv är en rolig och aningens pessimistisk betraktelse om jakten på den rätta, fritt efter Liv Strömquists senaste seriealbum Den rödaste rosen slår ut. I rollerna ser vi den hyllade ensemblen från ”ettan”: Eric Stern, Sanna Sundqvist, David Book och Ana Gil de Melo Nascimento. Denna gång får de dessutom sällskap av Lotta Tejle och Per Svensson, samt Dramatendebutanterna Nina Dahn och William Spetz. Regi och bearbetning av Ada Berger, Unga Dramatens konstnärliga ledare, som även låg bakom föregångaren.

Biljetter

  • Föreställning Tid Scen Platstillgång
  • Onsdag 23 september – Liv Strömquist 19:00 Lilla scenen Utsålt
  • Torsdag 24 september – Liv Strömquist 19:00 Lilla scenen Utsålt
  • Fredag 25 september – Liv Strömquist 19:00 Lilla scenen Utsålt
  • Onsdag 30 september – Liv Strömquist 19:00 Lilla scenen Utsålt
  • Torsdag 1 oktober – Liv Strömquist 19:00 Lilla scenen Utsålt
Se alla föreställningar

Scenografi och kostym

Daniel Åkerström-Steen

Ljus

Jesper Larsson

Peruk och mask

Thea Holmberg Kristensen

Bilder från uppsättningen

Fördjupning

Introduktion till Liv Strömquist tänker på sig själv

Introduktion med Anna Kjölén, dramaturg.

Teorin gestaltas på scenen och det gör förståelsen fördjupad – Liv Strömquist

PL_illustration_LIV_2.jpg

Det är två veckor kvar till premiär och du har ännu inte sett någon repetition. Hur känns det?
Det är lugnt. Jag litar så mycket på Ada. Vi förstår varandra och har väldigt stort förtroende för varandra. Jag vet att det hon gör kommer bli bra, även om det inte blir som jag hade tänkt mig.

Det är tredje gången du gör teater med Ada Berger?
Ja det är det va?

Först gjorde ni radio ihop. Sedan Liv Strömquist tänker på dig här på Dramaten, Blod och eld på Malmö stadsteater. Och nu den här föreställningen.
Just det.

Ada gör ju inte traditionella dramatiseringar av dina böcker. Istället utgår ni från en bok som du har skrivit, använder en del material från boken men ni skriver också nytt direkt för scenen. Den här föreställningen innehåller mycket nytt material, som du eller Ada har skrivit. Hur gör ni egentligen? När ni jobbar ihop?
Det blir otroliga samtal varje gång Ada och jag ses. Vi pratar maniskt. Ofta utgår vi från något som jag har skrivit och så pratar vi om vad det egentligen handlar om. Vad det egentligen betyder. Vi är intresserade av exakt samma saker så vi brukar bara sitta och prata om de ämnena. Sedan tar vi lite anteckningar om vilka spår som kan utvecklas till en föreställning. Och så jobbar Ada vidare från det.

Du skriver ju redan böcker. Vad tillför egentligen teaterformen?
Teaterformen öppnar upp ännu mer för egen tolkning, tror jag. Det blir ännu friare för publiken att tolka vad det handlar om, än vad det är för läsaren. Vilket ger en ännu större förståelse. Teorin gestaltas på scenen och det gör förståelsen fördjupad.

I en recension av Den rödaste rosen slår ut stod det att du ”lobbar för den romantiska kärleken”. Gör du det?
Ja det gör jag. Jag skrev ju en annan bok för tio år sedan, Prins Charles känsla, som är raka motsatsen:  en dekonstruktion av den romantiska kärleken. Där betraktar jag kärleken som en konstruktion. Nu intar jag nästan motsatt ståndpunkt. Jag säger helt emot mig själv. Det är kul, för båda perspektiven är ju värda att begrunda. Jag leker med tanken att skriva en bok om kärlek var tionde år tills jag är nittio. Det vore intressant att se hur perspektiven skulle förändras över tid.

Vad säger läsarna om att du säger emot dig själv? 
Man vill att offentliga personer ska stå för något. Men jag som författare vill bidra med tankar som läsarna kan arbeta vidare med själva. Jag vill inte att de bara ska hålla med. Jag vill ha motargument och diskussion. Inte ge en färdigpaketerad lösning. Jag tycker om att det sätter myror i huvudet på läsarna, särskilt i andra länder där böckerna kommit ut närmre varandra i tid. En fransk läsare hörde av sig och sa att hon läst Prins Charles känsla och tänkt precis så är det. Jag ska aldrig mer ska bli kär. Men sedan läste hon Den rödaste rosen slår ut och förstod ingenting. Den säger ju motsatt sak. Vad är rätt, frågade hon. Men det inte finns ju inget som är rätt. Och det skulle vara väldigt tråkigt att säga samma sak om och om igen. Det kan jag inte. Jag tycker ju inte samma sak idag som jag gjorde för tio år sedan. Samhället har ju också förändrats under de här tio åren. Otroligt mycket av våra mänskliga relationer sker i sociala medier nu. Hur påverkar det våra relationer? Hur påverkas förälskelse och kärlek av ett samhälle som är så fokuserat på individen? Vem blir jag i relation med andra i ett jagfixerat samhälle? Ett samhälle där det handlar om att ha kontroll, vara sitt bästa jag, uppfylla sina egna drömmar och så vidare. Det känns som mer relevanta frågor än det jag undersökte för tio år sedan. För det uppstår en krasch mellan den där jagfixeringen och förälskelsen. Förälskelsen är ju bortom din egen kontroll. Om du blir jättekär i någon som inte är kär i dig tillbaka. Det kan du inte göra något åt. Kärleken tvingar dig att konfronteras med sig själv som människa.

I Den rödaste rosen slår ut tog du ett steg mot att skriva essä, tycker jag. Bilderna var inte lika centrala som de varit tidigare. Är du på väg mot att skriva mer traditionell prosa, utan bilder?
Som en annan svensk serietecknare sa: allt jag gör blir ändå serier. Jag känner igen mig i det. För mig blir det ändå serier, hur jag än började. Jag jobbar med ett nytt seriealbum nu. Det kommer ut hösten 2021.