Värmen som strålar

Närbild på Statyn av Margaretha Krook utanför Dramatenhuset vid Nybroplan.

Jag promenerar varje dag från Slussen till Nybroplan när jag skall till jobbet. Väl framme vid teatern ser jag nästan alltid folk vid statyn som föreställer Margaretha Krook. De klappar henne på kinden, känner på näsan, kramar om henne. Hon var verkligen en av våra folkkära artister. Det kan här vara på sin plats att säga några ord om skulpturen som så lockar.

Sedan i maj 2002 står hon skulpterad vid Dramatenbyggnadens västra hörn mot Nybroplan. Konstverket har ingen sockel eller andra avgränsningar. Direkt på gatan står hon där i schalett, täckjacka och långbyxor, den aktade och folkkära aktrisen. Hon har naturlig storlek och har alltså snabbt blivit en uppskattad sevärdhet.

Det var dåvarande rektorn för Konsthögskolan, senare Dramatenchefen Marie-Louise Ekman som kläckte idén om skulpturen i samband med arbetet på en radiopjäs i vilken Margaretha Krook medverkade. Ekman berättar: ”När jag jobbade med Margaretha tyckte jag att det var underligt att en sådan person inte var självklar som ett monument”. Hon luftade sin idé och fick respons direkt, inte minst från föremålet själv. ”Margaretha ställde sig positiv till att stå staty utanför Dramaten”.  Det gjorde även teaterns ledning.

Skulpturen tillkom i ett samarbete mellan Dramaten och Konsthögskolan. Skulptören och biträdande professorn Heinrich Muellner fick huvudansvaret för projektet. Tillsammans med eleven Tilda Lovell skulpterade han kroppen. Hanna Beling, utexaminerad från skolan 2001, formade ansiktet. Alla tre har tillsammans med Marie-Louise Ekman signerat konstverket.

Skulpturen har en egenhet. Den håller genom sinnrika värmeslingor sommar som vinter 37 grader. ”Jag tycker att det är en vacker tanke att den värme som Margaretha Krook gav som skådespelerska nu fortsätter när hon gått bort”, förklarade Ekman. Och nog sprids hennes värme. Varje dag kontrollerar besökare att den strålar ut.

 

Margareta Krookstatyn utanför Dramaten vid Nybroplan.

I nischen bakom skulpturen står sedan huset uppfördes Teodor Lundbergs Antik, en klassiskt utstyrd herre i toga. Han håller handen om hakan som hade han fått något viktigt att fundera över: ”Nu är du här igen, vilket geni du ändå var, vi borde nog byta plats, du och jag!” Orden är kollegan och tidigare Dramatenchefen Jan-Olof Strandbergs. Han högtidstalade i samband med att kronprinsessan Victoria den 17 maj 2002  avtäckte skulpturen. Strandberg bjöd även på en träffande karaktäristik av sin kamrat:

Hon var en häxbrygd av många komponenter, som skapade hennes geni:
vitalitet och kraft
ångest och fantasi
osäkerhet och generositet
känslighet och aggressivitet
manhaftighet och vekhet och…
inte minst en slående humor.
DIVAN som ville synas och samtidigt dölja sig för omvärlden. Märk schaletten på huvudet!

Nu hade hon fått en idealisk placering, platsen där hon före föreställningarna brukade stå och röka och titta på folk. Och till skillnad från Lundbergs Antik finns hon nära sin publik. Hennes värme strålar.

-

Dag Kronlund, chef för arkiv och bibliotek

Kronlunds krönika

Vi använder kakor (cookies) för att förbättra användarupplevelsen på webbplatsen, för att samla besöksstatistik och för marknadsföring.

Läs mer om hur vi använder kakor