Dramatens porträttsamling har fått ett fantastiskt tillskott – en skulptur i marmor föreställande Ingrid Bergman. Den är skulpterad av Gudmar Olovson, en av våra mest uppskattade och internationellt kända konstnärer. Den har i skrivande stund fått sin plats i Marmorfoajén.

Gudmar Olovson föddes i mars 1936 i Boden. Pappan var kirurg och skicklig amatörviolinist, mamman allmänt konstintresserad och målade akvareller. Hennes mor i sin tur skulpterade, smidde i silver och hade på Tekniska skolan i Stockholm varit klasskamrat med Carl Milles. Inte minst hade hon en stor konstboksamling som hon gärna visade och intresserade sitt barnbarn för. Det var här Gudmars vurm för den klassiska, särskilt franska konsten grundlades.

I tonåren, familjen hade då flyttat till Stockholm, föreslog en kamrat Gudmar att följa med på kvällskurser i kroki. Det visade sig snart att han hade en särdeles utvecklad konstnärlig begåvning. Efter ett drygt år lämnade han in några teckningar och en skulptur i lera till Konstakademien och antogs nitton år gammal som elev på skolan. Hans lärare blev Bror Hjort och Stig Blomberg.

På Akademien var undervisningen mycket fri, lärarna fungerade mera som handledare, bistod eleverna med synpunkter och råd, vilket passade Gudmar utmärkt. Han fick snart stipendier och porträttbeställningar, kunde köpa sig en bil och ta sig till de efterlängtade platserna på kontinenten, Florens och Rom inte minst. Att på plats få studera de klassiska konstverk han sett i sin mormors böcker blev en stor upplevelse för den unge skulptören.

Inför det avslutande året på Akademien fick Gudmar ett statligt franskt stipendium som innebar ett års vistelse i Paris. Uppmuntrad av sina lärare lämnade han därför 1959 Akademien för den franska huvudstaden. Här kom han istället att vidareutbilda sig för skulptörerna Paul Cornet och Jean Carton.

Snart blev Gudmar en eftersökt porträttör, uppdragen strömmade in. Listan på hans uppdragsgivare talar också sitt tydliga språk: Carl XVI Gustaf, kronprinsessan Victoria, påven Johannes Paulus II, de franska presidenterna de Gaulle, Pompidou och Chirac – för att nämna några särskilt prominenta namn.

Och alltså även Ingrid Bergman. I mitten av 1960-talet hade Gudmar lärt känna förläggaren och direktören Lars Schmidt som drev Théâtre de Montparnasse och som då var gift med Ingrid. Det var han som ville att hustrun skulle porträtteras. Gudmars ateljé låg inte långt från teatern, där Ingrid våren 1965 spelade Hedda Gabler. Lediga stunder satt hon för porträttet, som i brons även kom att ställas ut på teatern. Gudmar gjorde även en version i rosa marmor – enda gången han arbetade i det materialet.

Skulpturen blev länge kvar i konstnärens ägo, men ställdes 1985 ut på Kennedy Galleries i New York och fick en ny ägare. Den förvärvades senare av familjerna Bo Hjelt, Jonas af Jocknick och Adolf Lundin, som nu, våren 2019, alltså har donerat den till Dramaten – den teater där Ingrid på elevskolan tog sina första trevande steg på teaterbanan.

Ingrid var själv mycket nöjd med porträttet. Inför en utställning 1980 skriver hon i ett brev:

Käre Gudmar,

Du, poeten som lämnat Norden för att installera dig i Frankrike, där du drömmer och uttrycker dig i brons och marmor, har äntligen beslutat dig för att ställa ut några av dina arbeten.

Jag skulle önska att den publik som nu upptäcker dig, kommer att uppleva den friska sensualitet och längtan efter en poetisk sanning jag själv kände den dag jag klev över tröskeln till din ateljé.

Är det nödvändigt att säga, att den byst du gjort av mig är en källa till glädje för mig och till beundran för mina vänner.

Lycka till

Ingrid Bergman.

I brons finns skulpturen numera även uppställd i Fjällbacka och i Statens porträttsamlingar på Gripsholm.

Gudmar blev kvar i Paris hela sitt liv. Där kunde han modellera fram sina skulpturer i god fransk klassisk tradition, där balans, ärlighet och sanning alltid varit honnörsord. Hans arbeten är sällsynt uttrycksfulla.

Gudmar Olovson gick bort i april 2017.

Dag Kronlund, chef för arkiv och bibliotek

Kronlunds krönika