En Dramatensuccé från förr: Vilhelm Mobergs Marknadsafton
Vilhelm Moberg är med sina tolv uppsättningar en av de mest spelade svenska författarna på Dramaten. Bara Strindberg, Hjalmar Bergman, Lars Norén och Love Almqvist har satts upp fler gånger på Nybroplan. Änkeman Jarl och Din stund på jorden har upplevt två uppsättningar, 1940 och 1997 respektive 1967 och 1990. Den utan jämförelse största succén hittills är dock Marknadsafton. Den gick upp på Sibyllan i augusti 1988, men flyttades till både Lilla och Stora scenen. Föreställningen turnerade även flitigt och kunde sammanlagt spelas 177 gånger.
Vägen till Dramatenpremiären blev dock lång. 1929 hade regissören Per Lindberg lämnat Dramaten för att bli chef för Radioteatern. En av hans första åtgärder var att kontakta olika författare för att få dem att skriva för radion. En av dem var Vilhelm Moberg och på fem dagar skall han ha fått till folkkomedin Marknadsafton, en enaktare men ändå ett rätt omfångsrikt stycke. Det sändes i radio 1929 och gavs något bearbetat ut i tryck följande år.
Den 25 januari 1931 lämnades pjäsen även in till Dramaten, där teaterns litteräre rådgivare Bo Bergman redan tre dagar senare skrev följande utlåtande:
Stycket är bra komponerat; replikerna falla osökta och naturliga. Då uppsättningen är en enkel sak och då de fyra rollerna varken äro svåra eller otacksamma att göra, synes mig Dramatiska teatern böra kunna antaga pjäsen för att inpassa den i lämpligt program vid tillfälle. Det är väsentligen en bagatell, men med sceniska möjligheter.
Ingenting hände dock och i oktober skrev den otålige Moberg till Dramatenchefen Erik Wettergren:
Vid mitt besök hos Eder i augusti i år ställde Ni i utsikt att jag inom den närmaste tiden skulle erhålla besked angående min enaktare ”Marknadsafton”, vars antagande till spelning tillstyrkts av Bo Bergman. Härmed tillåter jag mig återkomma till saken och be om det definitiva beskedet.
Men något tillfälle att ta upp pjäsen på 1930-talet kom aldrig. Den sceniska premiären fick vänta till 1940 och då framfördes den i regi av Svenska Dramatikers studio på Blancheteatern vid Kungsträdgården. Senare följde en lång rad uppsättningar på bland annat Riksteatern.
Handlingen
Pjäsen handlar om hemmansägaren Magni, som skall ta med sig hemmadottern Teresia i Hultet till den stora marknaden i Växjö för att köpa fingerringar. När Magnis hushållerska Lovisa får höra talas om detta blir hon ursinnig. I tolv år har hon slitit åt Magni men inte fått ett öre i lön, bara lösa förespeglingar om giftemål. Nu skall hon ha sina pengar! 8000 kronor har hon innestående räknar fjärdingsman Rapp ut att det blir med ränta. Det är precis vad Teresia har på bankboken. Men Teresia kräver plötsligt att få en piga, annars blir det inget äktenskap. Magni drar öronen åt sig. Två kvinnor på gården? Det kan aldrig gå väl. Han väljer Lovisa.
Sigvard Mårtensson, dramatiker och tidigare Radioteaterchef, konstaterar i sin bok om Vilhelm Moberg och teatern:
"Marknadsafton" tillhör utan tvivel de bästa pjäserna i vår moderna dramatik, och den är en av de mobergpjäser som kommer att stå sig.
Hemligheten med stycket menar han är författarens förhållande till sina karaktärer: ”han tror på dem alla fyra, de menar vad de säger”. Dessutom kom Moberg själv från det mörkaste Småland och kände livsbetingelserna där utan och innan: ”det är ett samförstånd som både skärper och mildrar”.
Föreställningen
Hösten 1988 var det äntligen dags för Dramaten att ta upp pjäsen. Jan-Olof Strandberg regisserade, scenograf var Göran Wassberg. Som Magni såg man Börje Ahlstedt och som Lovisa Solveig Ternström. Rapp gjordes av Sten Johan Hedman och Teresia av Ingrid Boström. Mårtensson såg föreställningen och kunde konstatera:
Det stod vackra björkar kring Magnis hus, där fanns ett illusoriskt kök, en levande höna och en elegant fjärdingsman, inlagda lustigheter av stundtals revykaraktär. Solveig Ternström delade generöst ut hembakta bullar till publiken men hade ett ståtligt utbrott av ilska när hon opponerade sig mot kvinnoförtrycket och hävdade hushållerskans rätt att vara människa hon också. Börje Ahlstedts Magni hukade förskräckt, ty kvinnans list övergick mannens förstånd och tillsammans åkte de till Växjö för att sälja potatis och köpa fingerringar.
Det var en egendomlig, något nyckfull variant av pjäsen enligt Mårtensson, men den ”stod rycken” och publiken gladde sig.
Dag Kronlund, chef för arkiv och bibliotek