Dramatens första konstnärliga affisch
I år kan Dramaten fira ett Strindbergjubileum. Det är nämligen hundra år sedan teatern första gången spelade Ett drömspel. Det finns all anledning att uppmärksamma detta – inte minst tack vare den konstnärliga affisch som den gången trycktes i samband med uppsättningen.
Ända sedan tidigt 1800-tal hade teatern låtit trycka affischer. Från början var det fråga om så kallade dagaffischer, nya för varje dag, uppsatta i skåp utanför teatern och med den aktuella pjäsens rollista, föreställningstider och biljettpriser ordentligt angivna. De användes ända in på 1950-talet. Från 1920-talet kompletterades dock denna annonsering emellanåt med de mera spektakulära konstnärliga affischerna.
När den berömde regissören Max Reinhardt hösten 1921 gästade Dramaten för att sätta upp Ett drömspel var förväntningarna minst sagt uppskruvade. Hinke Bergegren i Folkets Dagblad Politiken rapporterade nästan förargat:
På annonslappar i spårvagnarna ses författarens namn i liten stil, regissörens i vida större. En präktig reklam, med bl.a. en konstnärlig, i uppfattningen poetisk affisch av T. Schonberg, har föregått premiären.
Det var första gången en affisch av den här typen användes på Dramaten.
Reinhardts gästspel fick stor uppmärksamhet i tidningarna. I Svenska Dagbladet fanns till och med ett gastkramande förhandsreportage om hur pjäsen tog sig ut från kulissen:
Nattsvart mörker – det väser, det susar, det surrar – en röst ropar ur djupet, en klocka klirrar och med ens brister en vass grön ljusstråle fram ur det sammetssvarta djupet. Det flyger som svarta vingar, det flaxar som segeldukar, lianer slingra kring foten och nu – nu tumlar ett virrvarr av dansande ljusbollar genom luften. Det ligger som tandrader av ljus i linjeräta sträckningar, det blommar stora, sällsamma tovor av ljus i rött, blått och grönt; röster klaga, en mäktig orgelhymn fyller rummet och i det fladdriga skenet skymta ilande gestalter, eländiga, bleka tiggarfigurer, svarta munkgestalter, resliga män i granna uniformer och vackra damer i eleganta toaletter i ett jagande virrvarr.
Reinhardt kallades i tidningarna omväxlande "häxmästare" och "trollkarl". Något liknande hade man aldrig sett i huvudstaden. Att man just till detta evenemang även passade på att trycka en särskilt påkostad affisch var kanske inte så konstigt.
Den hade alltså ritats av Torsten Schonberg. Han var född i Stockholm 1882 och hade utbildats på Konstakademien 1902-1907. Framför allt på bokkonstens och grafikens område gjorde han "en produktiv och mångsidig insats med tonvikt på det festligt dekorativa", läser man i ett uppslagsverk. Före Drömspelsaffischen hade han bland annat gjort en affisch till Walter Hülphers historiska skådespel Carolus Rex, som Dramatens artister framförde på Stockholms nybyggda Stadion 1913. Han hade även 1915 illustrerat en utgåva av Strindbergs Sagor.
Rollers dekorskiss med Indras dotter.
På Drömspelsaffischen ser man Indras dotter. Troligen hade Schonberg inspirerats av Reinhardts scenograf Alfred Rollers dekorskisser, som finns bevarade i Dramatens arkiv. Det finns klara likheter mellan Rollers Indras dotter och den gestalt vi finner på Schonbergs affisch. På Dramaten gjordes rollen av Jessie Wessel.
Jessie Wessel som Indras dotter.
Kritiken blev dock blandad. Uppsättningen framstod i många stycken som en förvriden karikatyr, en uppvisning i teatraliskt effektsökeri – det hade inte mycket med den strindbergska diktens egenart att skaffa, menade man. Någonting hade tappats bort, skådespelarnas ansträngningar till trots. Poesin kom i skymundan för demonregissörens spektakulära teaterkonster.
Men Schonberg kan inte ha varit missnöjd. Bland Dramatens verifikationer för spelåret 1921-22 finns hans egenhändigt skrivna faktura bevarad. Den visar att han ville ha 800 kronor för sitt arbete. Det fick han också och det var bra betalt. Det motsvarade en biljettkassörskas halva årslön.
-
Dag Kronlund, chef för arkiv och bibliotek