Dramaten och programhäftena - Del IV
Hösten 1970 inträffade något omvälvande – programhäftena togs bort. Teatern hade istället bestämt sig för att starta en tidskrift. I det första numret kunde man läsa:
De flesta teaterbesökare har, säkert, någon gång upplevt det som en egendomlighet att man utöver sin teaterbiljett skall betala för att få veta vem som spelar vad i den föreställning man beslutat sig för att se. Från och med första premiären i höst kommer därför Dramatens besökare att vid varje föreställning utan avgift erhålla en rollista med produktionsupplysningar och, ibland, någon författarkommentar.
Rollistorna hade A5-format, med fyra sidor i klart lysande färger som skiftade för de olika produktionerna – det var viktigt att besökarna lätt kunde särskilja rollistorna. Samtidigt ville teatern även i fortsättningen ge publiken en möjlighet att ta del av bakgrundsmaterial och kommentarer till uppsättningarna och nu skulle detta ske genom en tidskrift: Dramaten. Den skulle komma ut en gång i månaden. Man kunde både prenumerera på den eller köpa den på teatern. Nu övergav man också fickformatet. Tidskriften var i stället kvadratisk, 21x21 cm. För första gången kunde man här även publicera bilder från föreställningarna.
Varje nummer, som fick en löpande numrering oberoende av spelår, inleddes redan på omslaget med en ledare, i vilken Erland Josephson dryftade något som låg honom om hjärtat. Det kunde handla om det mesta som rörde teatern. De är fortfarande mycket läsvärda. Sammanlagt 46 stycken blev det innan Jan-Olof Strandberg hösten 1975 som nytillträdd teaterchef tog över. Han skrev dock bara en enda ledare – i nr 48 övergick man till att ha bilder på omslaget.
Dubbelnumret 82/83 våren 1979 blev det sista. Samma höst återgick man till traditionella programhäften. De fick samma format som tidskriften hade haft. Ytterst fanns ett färgat blad i mindre storlek med produktionsuppgifter och rollista. De skulle vara lätta att hitta.
1985 tillträdde Lars Löfgren chefsposten. Han ändrade omedelbart och mycket radikalt programmens utseende. Från hans första tid finns ett policydokument som tydligt klargör avsikten. Bland annat slog man fast:
Programmen köpes och läses normalt inom teaterns lokaler. Denna miljö är inte läsvänlig (dåligt ljus, störande miljö, trängsel) och den grafiska formen bör anpassas härtill. Detta innebär bl. a. att formatet bör vara lätthanterligt. Programbladet skall också kunna tas hem efter föreställningen utan att det behöver rullas och vikas. Formatet bör också standardiseras för att underlätta förvaring och inbindning.
Resultatet blev en återgång till det lilla formatet. Det blev nu till och med något mindre än det som använts 1908, bara 17,5x10,5 cm. Överst på det enfärgade programmet, grönt för Stora scenens produktioner, rött för Lilla scenens och ytterligare andra färger för småscenernas, mötte man nu för första gången hela teaterns namn utskrivet, Kungliga Dramatiska Teatern, och detta i samma typsnitt som användes 1908, inramat i raka slingor. På omslagets mitt fanns pjästitel och författarnamn, längst ned emblemet med lilla riksvapnet och de två maskerna med svärdet och käppen genom ögonen, dock utan cirkel. Att man ville knyta an till byggnadens ursprung, stil och tradition var tydligt.
Åter fann man produktionsuppgifter och rollista på mittsidorna, dessutom fanns i programmet föreställningsbilder och ett par tre kortare artiklar – utrymmet var knappt. Här gällde det, som policydokumentet föreskrev, att begränsa sig till ”väsentlig information inför teaterföreställningen”.
Lars Löfgren stred tappert för sitt knappa format, önskemål om en mera spektakulär formgivning saknades inte. Några gånger till barnproduktionerna fick programmen också – som så många gånger förr – en annan utformning.
Ingrid Dahlberg blev teaterns chef i oktober 1996. Programmen ändrades direkt. Formatet behölls visserligen några månader, därefter blev de ett par centimeter större. Jugendslingorna togs bort och namnet ändrades – åter var det Dramaten som gällde. Man kunde nu för första gången även trycka bilder i färg, ofta med spektakulär utformning.
Ja, kreativiteten släpptes nu alldeles fri. I all synnerhet gällde detta i barnproduktionerna. Till Sagan om Orion gjordes ett program i form av en cirkelrund stjärnhimmel. Allra käraste syster fick ett program som bestod av små guldlöv, Klas Klättermus ett som bestod av en uppvikbar affisch, 70x100mm. För att exemplifiera. Även i de övriga produktionerna, i synnerhet de på Elverket, varierades formen och utseendet.
På hösten 2006 lanserades så ett format som skulle komma för att stanna. Det används fortfarande och har måttet 21x12,5 cm. Programmet har rollistan på mittuppslaget och pjästiteln på omslaget. Teaterns namn är Dramaten. Uppenbarligen har man hittat en form som passar de flesta.
Men man vet aldrig. Vid nyår 2015 skall en ny teaterchef tillträda, den sjuttonde här på Nybroplan. Man kan undra vad som då skall hända – inte minst med programmen.
Dramatens programtidning
Dramatens program 1980
Dramatens program 1985
Dramatens program 2007
Dag Kronlund, chef för arkiv och bibliotek