Dramaten och programhäftena Del II

På hösten 1928 tillträdde en ny teaterchef, Erik Wettergren, chefssysslan och han hade nya idéer – även när det gällde programmen. De blev nu betydligt utökade och fick nytt innehåll. I årsberättelsen skrev man stolt:

Detta program, som fått en vårdad typografisk utstyrsel, är av betydligt större omfattning än det tidigare programbladet samt innehåller förutom programtext och annonser även aktuella skådespelarporträtt och andra illustrationer samt längre och kortare uppsatser, som beröra de framförda styckenas författare och andra med teaterns verksamhet sammanhängande ämnen.

Det vi idag är vana vid att hitta i programmen finner vi med andra ord första gången här. Det moderna programhäftet hade gjort sitt intåg.

Programmen fick nu åter ett kraftigare omslag och ett nytt emblem, tre kronor mellan två sirliga slingor ovanför lagerkvistar, en teatermask och trumpeter. Fortfarande samarbetade de båda kungliga teatrarna. Dock kom programmen nu att tryckas i två upplagor, ett med Operans rollistor, ett annat med Dramatens. Teatrarnas olika namn sattes även ut på framsidan.

Samarbetet skulle fortsätta till och med våren 1936. Året innan hade dock den nytillträdde Dramatenchefen Olof Molander informerat sin styrelse om "önskvärdheten" av att teatern tryckte sina egna program. Den gången bordlades dock frågan. Molander fick nöja sig med att förändra omslaget. Istället för det sirliga emblemet valde man ett foto på Dramatenfasaden i kvällsljus. Molander lät sig emellertid inte nöjas, ett år senare tog han upp frågan igen och nu fick han som han ville. Från och med spelåret 1936-37 upphörde samarbetet med Operan. Men några nya förändringar i programmets utseende gjordes inte.

Sommaren 1938 tillträdde Pauline Brunius chefsposten på Dramaten. Programmen gjorde hon inget åt – omedelbart. Under hennes tredje år, hösten 1941, förändrades dock omslaget. Fotot på Dramatenfasaden ersattes med en stiliserad bild i ljusare färg på Dramatenbyggnaden. Det hängde med i tre år. Våren 1945 bytte man åter omslagsbild, vilket hängde samman med den stora händelsen under Pauline Brunius chefstid – Lilla scenens tillkomst.

Programmen fick nu två olika omslag. Till föreställningarna på Stora scenen användes åter ett fotografi taget från entrétrappan upp mot Milles pelare med de dansande barnen i förgrunden. Lilla scenens program fick istället ett omslag med en tvådelad teatermask i två färgfält. Den var komponerad av teaterns scenograf Sven-Erik Skawonius och användes första gången vid den nya scenens invigning i april 1945. Då kallades den dock Kungl. Dramatiska teaterns studioscen "Sibyllan". Namnet Lilla scenen kom först våren 1946.

1948 var det åter dags för ett chefsbyte, Ragnar Josephson efterträdde Pauline Brunius. Josephson, som var konsthistoriker, ändrade direkt Stora scenens program. Övre och undre delen på framsidan fick en bård med bilder från Christian Erikssons friser på fasaden, commedia dell'arte-figurerna respektive det backanaliska festtåget. Däremellan fanns ett brett fält i färg, rött, grönt, blått eller gult, vilket varierades i uppsättningarna. Här fanns även teaterns namn och en dekorativ detalj från byggnaden. Lilla scenen däremot fick behålla Skawonius teatermask.

Ragnar Josephson avgick redan efter tre år. 1951 efterträddes han av Karl Ragnar Gierow, som å andra sidan är den som suttit längst på chefsposten, hela tolv år. Under alla sina år gjorde han dock ingenting åt programmen. De såg ut på samma sätt ända till 1963.

Bilder

De kungliga teatrarnas program 1928

Dramatens program 1936

Dramatens program 1941

Dramatenstudions program 1945

Dramatens program 1948

Dag Kronlund, chef för arkiv och bibliotek

Läs fler av Kronlunds krönikor