Vegetarianen

Hur skulle du beskriva romanen Vegetarianen?
Som anatomin kring ett nej, en genomskärning av hur en liten men oböjlig vägran att inordna sig får ett system med vilande våldspotential att reagera och slå till med full kraft, samtidigt som reaktionen skapar nya rörelser i själva systemet, muterar sig i det som destruktiv längtan och tvivel. Det är en oroande roman, våldsam och suggestiv; den slår mot själva gränsen för existensen på jakt efter frihet, men konstaterar att friheten inte finns bland människorna; den är bara möjlig genom en förvandling, en metamorfos, genom att man lämnar civilisationen, blir natur, blir ett med regn och skog. Förtvivlan och raseri är huvudord. Det är en roman om människor som formats och fångats i relationer som helt präglas och inte kan skiljas från det omgivande samhället (det samhälleliga förtrycket är helt självklart internaliserat). Sexualiteten är explicit och uttalad, skildrad på ett slags lojt utmanande sätt; den bär på övergrepp och våld, och efter ett ögonblicks flykt leder den i förlängningen till undergång och vansinne. Det är en roman där naturen bär på hot och löfte, den tränger sig på som regn och mörker, som väldiga skogar eller så läcker den in genom fläkten i ett badrum som ”årstidens ensamhet”, naturen gör civilisationens gränser bräckliga och hotade. Det är en självklar roman, den möter en som både bekant och obekant när man läser den, verkar nästan född i ett stycke och har en klang som inte kan vara på något annat sätt, måtten är ”rätt”; dom mäter sig mot någon grundläggande mänsklig erfarenhet. Slutligen är det en roman som lever på sitt språk och sin bildrikedom och som förmår att vara sakligt klar och genomskådlig samtidigt som den sluter sig i sig själv i gåtfullhet och mytologi.

Vad ville du ta fasta på i din dramatisering, hur gjorde du dina val?
Först och främst förtrycksstrukturerna mellan människorna. Det är ju grunden. Här finns också ett viktigt tema om klass och socialt klättrande och fall. Och som jag nämnt tidigare, naturen, brottet med det mondäna och aningen om en civilisationens undergång, en apokalyps.

Romanen har tre delar, med olikheter både i berättarperspektiv och stil - vill du säga något om det?
Ja, första delen är berättad i första person, de andra två i tredje. Den omedelbara effekten är av en sorts litterär rymd och vighet i berättelsen, illusionen av ett större landskap som existerar bortom historien. Den här liksom medvetet ”trasiga” och skeva dramaturgin ger också berättelsen en sorts verklighetsform av något kaotiskt, levande. Fokuset skiftar också drastiskt mellan de olika delarna; den person som stod i centrum i den ena saknas nästan helt i den andra osv, men i bakgrunden i ett sorts omvänt centrum står hela tiden HON, Yeong-Hye som vägrar, hon som blivit vegetarian och som påverkar hela sin omgivning. Skiftet i perspektiven och de tre delarna finns också i pjäsen, vilket var viktigt för mig, det är en så avsiktlig del av boken, på scen tillkommer att dialogen kommer i förgrunden och driver handlingen.

Vad tyckte du var mest utmanande med arbetet?
Utmaningen var att hitta en form där pjäsen är både teater och litteratur, alltså en form som inte bara berättar ”storyn”, men försöker ta tillvara hela romanens uttryck, dess bilder och resonemang och stämningar och inte minst dess språk som är helt avgörande.

Vad betyder Vegetarianen för dig på ett mer personligt plan?
Skjutet från höften: en påminnelse om vikten av allvar och oförsonlighet.

Författaren Han Kang föddes 1970 i Sydkorea, i staden Kwangju, men växte upp i Seoul.

Efter studier i koreansk litteratur vid Yonsei-universitetet har hon själv undervisat i kreativt skrivande. Både hennes far och hennes bror är också författare.

Som författare debuterade Han Kang med en novellsamling 1995, romandebuten ägde rum några år senare. Vegetarianen gavs ut i hemlandet år 2007, men blev ett stort internationellt genombrott för henne när den publicerades på engelska och sedan tilldelades det internationella Booker-priset 2016, varpå den kom att översättas till en rad språk – bland annat svenska.

Återkommande i Han Kangs författarskap finns frågorna om våld och kropp, om individ och samhälle, makt och motstånd. I en intervju år 2016 förklarar hon vad Koreas historia, och inte minst 1900-talets historiska händelser, betytt för henne.

”1900-talet har lämnat djupa sår, inte bara i Korea, utan hos hela mänskligheten. Eftersom jag föddes 1970 så upplevde jag varken den japanska ockupationen, som varade från 1910 till 1945, eller Koreakriget, vilket inleddes 1950 och avslutades med vapenstillestånd år 1953.

Jag började publicera poesi och fiktiva berättelser år 1993, när jag var tjugotre år gammal. Det var också det första år sedan militärkuppen 1961, som en civil president (utan bakgrund i militären) kommit till makten. Tack vare det, kunde jag och andra författare i min generation känna att vi uppnått friheten att kunna skriva om mänsklighetens inre, utan att känna skuld för att vi egentligen istället borde göra politiska uttalanden i vårt arbete.

Så mitt skrivande kom att koncentreras till detta inre. Människor skulle inte tveka att offra sitt liv för att rädda en pojke som fallit ner på tågrälsen, samtidigt som de är förövare, kapabla att utföra de vidrigaste grymheter, som vad man gjorde i Auschwitz. Att förstå mänsklighetens många ansikten  - från det sublima till det brutala - har för mig varit likt en svår hemläxa, ända sedan jag var liten. Man kan säga att mina romaner är variationer på detta tema; det mänskliga våldet. Att söka rötterna och anledningen till min egen svårighet att omfamna mänskligheten, var en mycket smärtsam process för mig. Jag sökte inom mig själv och där fann jag Kwangju, som jag indirekt erfarit 1980. ”

Det Han Kang syftar på här är den händelse som ägde rum i Kwangju, året efter att hennes familj flyttat därifrån. Studenter protesterade mot regimen, vilket resulterade i en blodig massaker, där militären mördade hundratals av demonstranterna. Han Kang skildrar det hela i sin roman De levande och döda.

Hon säger  i samma intervju att arbetet med Vegetarianen, även det, för henne handlade om att bearbeta frågor om mänskligt våld och oskyldighetens (o)möjlighet. Huvudpersonens extrema vilja att vända sig bort från våldet genom att göra sig kvitt sina egna kroppsliga begär och förvandla sig till en växt, rymmer en djup hopplöshet och ett tvivel på själva mänskligheten. Gällande romanens uppbrutna form, med skiftande berättarperspektiv, säger hon också:

”Jag är intresserad av historier och vissa ögonblick av sanning, vilka inte låter sig gestaltas genom ett traditionellt berättande.”

I en annan intervju, från januari 2023, säger Han Kang att Vegetarianens tema också har paralleller i hennes roman Greek Lessons. I den skildras en kvinna som förlorar förmågan att tala:

”Ja, det finns överlappande aspekter i de två romanerna. Huvudpersonen i Vegetarianen vägrar våld och vägrar att äta kött – och med tiden – vägrar hon att äta överhuvudtaget, för att rädda sig själv. Huvudpersonen i den här romanen stöter bort språket och strävar efter att återerövra det på samma gång. Det finns tillfällen när våra känslor är sönder och språket som förmedlar dem, även det går i bitar. Hela romanen Greek Lessons gestaltar en process där huvudpersonen ihärdigt rör sig framåt mot den sista sidan där hon slutligen börjar tala, där hon till sist, för första gången, blir ett ’jag’.”

Redan innan Vegetarianen gavs ut i Sverige, fanns Han Kangs roman Levande och döda i svensk översättning. Den vita boken gavs ut 2019 på svenska.  Den är en delvis självbiografisk berättelse, vilken bland annat handlar om andra världskriget och om hennes storasyster, som dog redan som spädbarn – allt speglat genom det vita, genom den vita färgen.

Källor:

Interview with Han Kang av Sarah Shin i nättidskriften The White Review 2016

Han Kang on how language misses its mark av Dennis Zhou i The New Yorker 2023

Han Kang: ’That will be a problem when I die – I won’t be able to finish all my ideas’ av Annabel Nugent i The Independent 2023

Sammanfattning och översättning: Anneli Dufva