Tröstrapporter

Det är en tidig, blå morgon i förorten. En man går ut på sin trånga balkong och faller rakt igenom bråket som ägde rum i går kväll. Han är rädd att han sa saker till sin fru som inte går att reparera. I timmen mellan natt och gryning gör han upp med sig själv, försöker leda sin sorg bakåt och hamnar till slut i en händelse i barndomen, en vacker sommarmorgon för ett liv sedan, i det lilla huset i skärgården. Östersjön ligger blank utanför och på radion går Sjörapporten. 

Tröstrapporter är en monolog med Gustaf Skarsgård, skriven av Alex Schulman.

Idén föddes efter en artikel i Dagens Nyheter, där det berättades om hur Sjörapporten i Sveriges Radio inte längre har någon praktisk betydelse. De som befinner sig på sjön använder sig av sina egna appar och väderlekstjänster. När Paris-attentaten inträffade beslutade sig P1 för att rensa tablån och ta bort Sjörapporten. Genast hörde lyssnare av sig, förtvivlade. För dem handlade Sjörapporten aldrig om vädret, utan om trygghet. I en värld som är orolig, så är det en tröst för människor att höra att världen står kvar, att öarna ligger där de ligger.