Du skapar en hyllning till rytmen. Varför?
Rytm är någonting som funnits med mig i hela mitt liv, som har funnits i all evighet. Och just nu känns det som att den är extra relevant, att den behövs. Den har mer intelligens än vad vi tror – fysiskt, emotionellt och mentalt. Genom att låta den vandra genom kroppen på nya sätt tror jag att den verkligen kan ha läkande effekter och utveckla sinnena. Med rytmens hjälp kan man få koll på sin kropp, utveckla relationer till andra, bygga gemenskaper.
Vad händer på scen?
Rummet kommer påminna om en skolgård och det är fyra medverkande. En storyteller, två dansare och en fjärde person som gör allt, som personifierar rytmen. Det är en föreställning där vi försöker ge plats för rytmens abstrakta och konkreta sidor. Vi kommer leka, hoppa hopprep, skapa musik, klappa tillsammans, call and response. Men vi kommer också försöka ta upp det abstrakta med rytm, för djupet och höjden. Det är mycket dans, men vi har också en muntlig ledsagare genom föreställningen.
Vad får publiken för roll i föreställningen?
Jag försöker skapa ett välkomnade rum, där publiken ser varandra och blir deltagande. Alla är i rummet tillsammans. Publiken får vara med, på ett prestationslöst och inbjudande sätt, så att det inte får motsatt effekt. De kan också sitta bakåtlutade och enjoy the ride, men de ska känna sig inbjudna. Det är riktat till ungdomar, och det kan vara en svår ålder för att göra pinsamma saker – men vi antar utmaningen.
Vad har rytm betytt för dig personligen?
Jag har hållit på med dans och musik i hela mitt liv, så länge jag minns. Det har varit ett sätt för mig att navigera i livet, att grunda mig själv och hitta min egen kärna. Rytmen ljuger aldrig. Den utmanar mig och utvecklar mig. Jag har följt den över hela världen och det har varit fantastiskt att se hur den används och tar sin form i olika kulturer.
Vad hoppas du att publiken ska ta med sig hem?
Jag vill och hoppas att föreställningen ska påminna besökarna om vad som är möjligt, att den ska skapa lust att engage with rhythm, vara lekfulla och ge sig själva space att uttrycka sig – utan krav på att det ska vara rätt och bra. Man måste inte vara professionell musiker för att spela eller professionell dansare för att få dansa! Jag har en idé om att Sverige skulle vilja ha en annan relation till rytm än vad vi faktiskt har. Folk dansar när de är fulla, sjunger bara i duschen ... Det finns en ansträngd relation mellan Sverige och dans, bara att det måste finnas danstillstånd på krogar! I leken kanske man kan släppa på det och få tyst på de inre rösterna.
Du är känd som dansare, men här är du ”bara” koreograf. Kommer du klara av att stå vid sidan?
Det här är mitt andra stora verk som koreograf där jag själv inte är med. Det kommer vara jättesvårt! Jag tänker att jag kommer dyka upp på många föreställningar, eftersom publiken får vara med!
Foto: Sara P Borgström.