William Shakespeare och Så tuktas en argbigga – från 1500-talets England till dagens scen

av Anna Kölén, dramaturg.
Puff – Så Tuktas En Argbigga 9 14
Program

Så tuktas en argbigga

Elisabeth Wernesjö i Så tuktas en argbigga.
Elisabeth Wernesjö som Biondello i Så tuktas en argbigga. Foto Jenny Baumgartner.
William Shakespeare (1564-1616) är utan tvekan världslitteraturhistoriens mest kända och spelade dramatiker. Han föddes i Stratford-upon-Avon i Storbritannien men tillbringade sitt vuxna liv på resande fot, som skådespelare och dramatiker, bland annat på den berömda Londonteatern The Globe, där han var delägare.

Shakespeare har skrivit 37 pjäser. De brukar delas upp i fyra olika genrer: tragedier, komedier, krönikespel och sagospel. Så tuktas en argbigga är inte hans mest kända, men den allra första komedi han skrev. Och i Sverige var den, enligt Kent Hägglund på Shakespearesällskapet, mellan 1948 och 1986, den mest spelade Shakesparekomedin. Första gången den spelades på svenska var 1860, på Mindre Teatern i Stockholm. Dramaten har satt upp originalpjäsen två gånger: 1911, i regi av Emil Grandinson, och 1997, i regi av Hans Klinga.

I originalpjäsen är det ett lyckligt slut

Vad är det som lockar regissörer att göra ständigt nya tolkningar av Så tuktas en argbigga? Grundberättelsen i originalverket är densamma som i Farnaz Arbabis version: Ett flertal friare uppvaktar den vackra Bianca, som inte får giftas bort innan Katarina, den äldre argbiggan till syster. Henne vill ingen ha. Men så kommer adelsmannen Petruchio till Padua, på jakt efter en förmögen hustru. Han gifter sig med Katarina, trots hennes omtalade bråkighet, och bestämmer sig för att tämja henne med hjälp av metoder som vi idag skulle kalla för gaslighting eller tortyr: svält, förvägran att sova och sköta sin hygien. Pjäsen slutar med att Katarina håller ett berömt hyllningstal till kvinnans underordning. I originalpjäsen är det ett lyckligt slut.

David Book och Kristina Törnqvist i Så tuktas en Argbigga.
David Book och Kristina Törnqvist i Så tuktas en Argbigga. Foto Jenny Baumgartner.

Äktenskapets roll i England under 1500-talet

När Shakespeare skrev Så tuktas en argbigga var äktenskapet en het fråga i Storbritannien. Landet befann sig i en konflikt mellan katolicismen och den nybildade Anglikanska kyrkan, som Kung VIII bildade vid sin brytning med påven. Den Anglikanska kyrkan är en slags mellanting mellan katolicism och protestantism, med protestantisk lära men katolska traditioner i gudstjänsten. För katolicismen är äktenskapet heligt, medan Anglikanska kyrkan ser det som ett kontrakt som kan brytas. Idén om äktenskapet som ett kontrakt bland andra var kontroversiellt, eftersom det utmanade den traditionella patriarkala föreställningen att mannen är familjens överhuvud och hustruns oinskränkta härskare. Kungens ifrågasättande av denna princip, genom att bilda en kyrka med nya idéer, måste ha varit en viktig ingång för publikens tolkning av pjäsen när den först spelades.

Från samtidens kontroverser till dagens tolkningar

I modern tid har Så tuktas en argbigga tolkats på många andra sätt, bland annat som en berättelse om vad vi är beredda att ge upp för kärlekens skull, som en gestaltning av sexism och som ett avslöjande av strukturell ojämlighet mellan könen.

Tre verk baserade på Så tuktas en argbigga:

10 orsaker att hata dig (1999)

Romantisk komedi i High School-miljö. Snyggingen Cameron börjar highschool och förälskar sig i populära Bianca. Men hon får inte dejta så länge systern Kat är singel. Cameron övertalar då Patrick, som enligt ryktet har sålt sin lever för att kunna köpa en högtalare, att gå med Kat på skolbalen mot betalning.

 

Kiss me, Kate (1967)

Musikal om det tidigare äkta paret, operettartisterna Lilli och Fred, som tvingas spela med i samma föreställning.

 

Så tuktas en argbigga (1967)

Amerikansk filmklassiker med Elizabeth Taylor och Richard Burton i huvudrollerna. Utspelar sig i det historiska Padua och är känd för Elisabeth Taylors urstarka porträtt av Katarina.

Poster Argbigga

Så tuktas en argbigga

En helt störd komedi av William Shakespeare/Farnaz Arbabi
Premiär
5 september 2025
Stora scenen
Älskad av många, men också kritiserad för att vara kvinnofientlig och i princip ospelbar i vår tid. Nu sätts den upp ändå.