Något har hänt. Den kumulativa kraften av en explosion kastar ut människor i det okända. Vad har de med sig? Skärvor, fragment. Bilder, föremål: Vad var det? Vad minns vi? Halvinåtvända blickar – rädslan att se in i sitt eget mörker, rädslan att titta ut och möta de riktiga och de potentiella förövarnas blick.
Vuxna som beter sig som barn. Barn som resonerar som vuxna. Vad har hänt? En pojke är död. Det finns olika versioner. Vad har hänt? Ett land har invaderats. Bombar de här?!
Det kollektiva minnet raseras och byggs upp på nytt bara för att raseras igen. Då och nu. Vad finns det att förstå? Det är krig, det är vad det är. Men vi måste förstå. Vi måste minnas. Annars upphör vi att existera. För att vi är våra minnen – vi kan gå vidare om vi minns. Och vi kan återvända.
