Teatern och världen enligt Koltès
Ur Théatre en Europe 1983
”Jag tycker om att skriva för teater, jag tycker om de begränsningar som den kräver. Man vet till exempel att man inte kan låta någonting sägas direkt genom en rollgestalt, man kan aldrig skriva som i en roman, aldrig tala om situationen, men låta den finnas. Man kan inte säga någonting genom orden, man är tvungen att säga det bakom orden. Ni kan inte låta någon säga: ”jag är ledsen”, ni är tvungen att låta honom säga: ”Jag ska ta en liten promenad”.
Ur Théatre en Europe 1986
”Jag ser scenen som en tillfällig plats, som rollerna aldrig upphör att vilja lämna. Det är platsen där man ställer problemet: detta är inte det verkliga livet, hur gör jag för att ta mig härifrån?”
Ur Théatre en Europe 1986
”Jag har alltid föraktat teatern, därför att teatern är motsatsen till livet; men jag kommer tillbaka till den hela tiden och jag tycker om den, därför att det är den enda platsen där man tydligt säger ifrån, att det inte är livet självt.”
Ur Koltès, Alternatives théâtrales 1991
”Jag skriver ett konkret språk, inte realistiskt, men konkret. Och jag ekonomiserar så mycket jag kan: jag ägnar en enorm tid åt att korta texten, jag försöker få den dithän att bara nödvändiga meningar återstår. Jag skriver som jag hör folk tala, för det mesta, och jag vet inte hur det går till, jag är ingen teoretiker.”
