Vi använder kakor (cookies) för att förbättra användarupplevelsen på webbplatsen, för att samla besöksstatistik och för marknadsföring.

Läs mer om hur vi använder kakor

Sagt om KonstAB

Sagt Om Konstab

Ur Göteborgs-posten 22 augusti 2021

“Göteborgarna har skrivit en trilogi pjäser, som sattes upp på Göteborgs stadsteater och Teater Brunnsgatan i Stockholm mellan 2017 och 2019. Dessa pjäser är både djupt tilltalande och märkligt fula. Som att öppna en lucka till skallen på någon yr, piprökande vänstergubbe – och kliva ner i dennes drömcentrum.

/…/ Ossian Melin kan gå runt på scen, klädd som en grönländsk säljägare och tala Bertolt Brechts “Stenhuggarna”. Skådespelarna kan hålla en sträng dialog om konst och kapital; samtidigt utför de någon form av mjukerotisk balett med varandra. Allt är allvarligt sinnat och ironiskt på samma gång. Allting är laddat med både hög mening och tom luft.

/…/ De har kallats alltifrån obegripliga till djärva och kompromisslösa. De har jämförts med högdjur som Hasse och Tage.”

Dagens Nyheter om ”Total Trygghet” 2018

“Det är en humor som ibland är plågsamt intern men kanske just därför fruktansvärt rolig. Jag hade förstås jämfört med Killinggänget om inte referensen vore så sliten och konstaterat att de lyckas gestalta vår tids rädsla för allvar om det inte lät så pretentiöst.”

Expressen Kultur om ”Total Fräschhet” 2019

“Över allt vilar en slags neo-dada - En grimas mot tidsandans sociala och kommersiella hierarkier. Man vill inte alls “spegla samtiden” utan i sann dada-anda rädda konsten från samtiden genom att banka skiten ur den. Det är inte utan att det är rätt befriande.”

Göteborgs-posten om ”Total Fräschhet” 2019

“Abstrakt konst har förstås varit enormt inflytelserik under 1900-talet. Abstrakt teater låter dock farligt nära en självmotsägelse och den moderna scenkonst som inte eftersträvar ett traditionellt gestaltande brukar istället kallas postdramatik. Ändå beskriver Majorna-trion Ossian Melin, Filip Aladdin och Anton Hellström sin föreställning Total Fräschhet som just abstrakt och jag är beredd att ge dom rätt.

/…/Berättelsen utvecklar sig cirkulärt snarare än linjärt och förlitar sig mer på suggestion än på förklaringar. De inbördes ofta oberoende scenerna följer på varandra närmast associativt och drömartat. Istället för att på postdramatiskt vis bryta illusionen, vilket idag är mer regel än undantag i en pjäs, arbetar Total Fräschhet med lager på lager av illusion tills fiktionen faller samman just genom de många upprepningar, omtagningar och värvningarna av samma repliker och teman.”