Om Dramatikerna

Filip Grujić (1995) är en serbisk dramatiker, författare, dramaturg och filmregissör. Han har examen i dramaturgi från fakulteten för dramatisk konst i Belgrad, där han för närvarande undervisar.

Han är författare till flera hyllade pjäser, däribland Not Before 4:30, Nor After 5:00 (Ne pre 4:30 niti posle 5:00), The Jaw of Eben Byers (Vilica Ebena Byersa), Where They Sing (Tamo gde pevaju) och It’s Nice Here—I Chop Wood, I Eat Beans (Ovde je lepo – sečem drvo, jedem pasulj). Hans verk har belönats med några av Serbiens viktigaste priser för dramatik, däribland Mihiz-priset, Slobodan Selenić-priset och två Sterija-priser.

Tillsammans med Ivan Ergić skrev Grujić The Football Boot Tongue (Jezik kopačke), i regi av Borut Šeparović och producerad av ZKM Theatre. Texten tilldelades Sterija-priset för bästa nyskrivna pjäs 2025.

Grujić är också författare till tre romaner: The Sinful Days of Cocky Johnny (Bludni dani kuratog Džonija, 2017), The Tenant (Podstanar, 2020) och And Then, All Over Again (I onda opet, iz početka, 2023), och hans romaner har nominerats till NIN-priset och Europeiska unionens litteraturpris.

Teaterkritikern och dramatikern Svetislav Jovanov beskriver Grujić som en författare vars verk utgör ”en obestridlig nyskapelse vad gäller genre, stil och, framför allt, kultur”, och lyfter fram hans särpräglade användning av allegori, ironi och ett till synes enkelt vardagsspråk för att utforska motsättningarna i det samtida livet.

Ivan Ergić (1981) är en före detta professionell fotbollsspelare, poet, författare och samhällskommentator. Han föddes i Šibenik i Kroatien och tillbringade en del av sin ungdom i Australien, dit hans familj flyttade under krigsåren. Hans professionella fotbollskarriär förde honom till Perth Glory i Australien, Juventus i Italien, FC Basel i Schweiz – där han även var lagkapten – och Bursaspor i Turkiet. Han representerade Serbien och Montenegro och senare Serbien på internationell nivå och deltog i FIFA-världsmästerskapet 2006 i Tyskland.

Under sin professionella karriär talade Ergić öppet om sina egna erfarenheter av depression och behandling, liksom om professionella idrottares psykiska hälsa – ett ämne som länge varit tabu inom elitfotbollen. I sina texter och offentliga framträdanden har han kritiskt belyst pressen inom professionell idrott, framgångskulten, korruption, ensamhet, fysiska och psykiska hälsoproblem samt de auktoritära och patriarkala strukturerna inom fotbollssystemet.

Han avslutade sin professionella fotbollskarriär vid trettio års ålder och ägnade sig därefter åt litteratur och samhällsengagemang. Han har gett ut tre diktsamlingar: The Byronic Hero (Bajronovski junak, 2012), A Manual for Waiting (Priručnik za čekanje, 2019) och Flowers Live on Water (Cvijeće živi na vodi, 2022). Han skriver poesi, essäer och krönikor, där han kombinerar erfarenheterna som före detta elitidrottare med ett kritiskt perspektiv på professionell fotboll och det samhälle som omger den.

Tillsammans med Filip Grujić skrev Ergić manuset till The Language of the Cleat (Jezik kopačke), regisserad av Borut Šeparović och producerad av ZKM Theatre. Grujić och Ergić tilldelades Sterija-priset för bästa samtida pjäs 2025 för The Language of the Cleat (Jezik kopačke).