Marx ger oss verktyg att förstå vår egen tid

Låt mig börja med en scen. En äldre släkting, som vuxit upp under mycket fattiga förhållanden i en annan del av Europa, sitter vid min sida och ler lyckligt medan hon tar för sig av en tårtbit. Hon har noggrant räknat gästerna och sedan delat tårtan i lika många delar. Inget ska vara kvar när vi lämnar bordet. Sockret, grädden gifter sig i hennes gom när hon, med en högtidlighet som hela tiden tävlar med hennes glupskhet, pressar i sig den fabrikstillverkade tårtbiten. Handen skakar, ögonen vattnas, kroppen rister av njutning.

Hennes kropp bär på hela industrialiseringens historia – men för henne innebär den frihet. Att ha möjlighet att köpa mat, att kunna konsumera kinesiska plastprylar som ersättning för de få ägodelar hon hade när hon växte upp. Hon och hennes man ignorerar lycksaligt att dess plastiga och billiga förbrukningsvaror ingår i ett globalt ekonomiskt system. I det systemet sliter någon långt bort, som nu är lika fattig som hon och hennes familj en gång var.

Marx beskriver i Kapitalet ett ekonomiskt system som helt styrs av tillväxt. Han beskriver hur det sätt på vilket vi organiserar ekonomiskt utbyte, ägandeskap och produktion i förlängningen får sociala konsekvenser. Kapitalismen, vars framväxt Marx analyserar med samhällsvetenskaplig noggrannhet, har den stora fördelen att den är ett system där varje aktör strävar efter att skapa vinst på ett sådant sätt, att systemet som helhet växer oaktat om enskilda aktörer misslyckas eller försöker bryta sig ur det här systemet.

I Marx Kapitalet, är kapitalismen ett självständigt system, en specifik social form som har etablerats och vuxit fram genom historien. Det är industrialiseringens historia. Marx sätter löntagarnas roll i fokus för att förklara hur värde uppstår och hur kapital ackumuleras. Han beskriver hur teknikutveckling påverkar löntagarens situation, och hur samlandet av mervärde i någras händer gör att kapitalet ständigt söker efter nya områden att investera och expandera in i.

Han förutser dessutom att den ständiga strävan efter att skapa tillväxt också kommer att leda till inneboende kriser, som 1930-talets eller 2008 års stora finanskriser. Kriserna är en del av systemet.

Marx förutsåg hur ett samhälle kan se ut där det faktum att man kanske får en lön blir avgörande för hur man bor, hur man arbetar, vilken samhällsservice man har tillgång till, vad och hur man konsumerar och till och med för hur man bildar familj eller tar hand om äldre släktingar och barn.

Trots att Kapitalet trycktes första gången 1867, och följaktligen inte kan säga något alls om en mängd företeelser i vår samtid, så är Marx analys kanske mer aktuell än någonsin under efterkrigstiden. Under de senaste decennierna har vi sett en omfattande och snabb teknikutveckling genom internet och AI. Vi har drabbats av ekonomiska kriser och vi lever i ett samhälle som mer än på mycket länge låter vinstintresse och tillväxt styra såväl hur vi utbildar våra barn, som hur vi sköter vård och omsorg.

Idag betalar vi för hushållsservice som ersatt saker vi tidigare gjorde själva. Vi får maten och våra konsumtionsvaror levererade hem, ett företag städar våra bostäder medan vi är på jobbet och på arbetsplatsen möter vi en mängd entreprenörer som får betalt för olika service-tjänster.

Någon kommer med fruktkorgen, någon annan hyr ut skrivaren, en tredje gör samma jobb som du men är anställd som konsult på ett annat företag och en fjärde hanterar resebokningarna när du skall åka på möten. Mer än någonsin tidigare är hela våra liv inskrivna i marknadens logik, så självklar för oss att vi kanske inte längre kan urskilja den. Det är väl bara så samhället fungerar?

Det är här Marx kan hjälpa oss att förstå vilka konsekvenserna blir när alla våra relationer, till natur såväl som till andra människor, underställs principen att rationellt handlande måste leda till tillväxt. Ett för varje år förbättrat bokslut.

På vissa sätt har industrialiseringen och marknadsekonomin lett till ökad livskvalitet. Historiskt har kapitalismen inneburit en produktionsökning. Människor som, likt den äldre släktingen, på några årtionden har upplevt en löneökning tillsammans med en minskad produktionskostnad för många konsumentvaror som gjort det möjligt för dem att få tillgång till produkter som de tidigare led brist på.

Tillväxten har genom beskattning bidragit till en utökad välfärd. Samtidigt har samma utveckling lett till en socker- och fetma-kris, och till en global arbetsordning där människor i den globala handelsperiferin arbetar för löner som man inte kan överleva på och under villkor som knappast kan kallas demokratiska eller jämlika. Just de villkor som den äldre släktingen nu har undsluppit.

Marx kan hjälpa oss att se att det som gör det möjligt för släktingen att proppa i sig sockret och det mättade fettet är det faktum att någon, någon annanstans, bränner ner regnskog för att plantera exempelvis ännu fler palmer. Då och då används till och med barn som arbetskraft för att plocka palmträdets frukt.

Det som står i fokus för Marx kritiska analys är alltså inte en småskalig marknad där människor byter efter behov. I stället är det ett system som tillåter att stora mängder tillgångar samlas hos en liten grupp aktörer, på basis av en arbetskraft som inte längre har kontroll över sitt arbete eller det som produceras.

Den äldre släktingen är lycklig för att hon kan köpa konsumtionsvaror, men hon och hennes man är så utslitna av hårt kroppsarbete att de inte länge orkar minnas hur man bakar en egen tårta hemma. Han har byggt dammar och hon har arbetat som städare och de talar ibland nostalgiskt om tiden före kriget när familjerna ägde sin egen mark, och sin egen arbetstid, trots att de var fattiga. Det var i släktingens barndom, när hon arbetade med det hon kunde i jordbruket. Efter det har hon och hennes man arbetat på andras villkor.

De är – så som Marx använder uttrycket – alienerade för att de under hela sitt vuxna liv aldrig har kontrollerat villkoren för sitt eget arbete. För att de var tvungna till ett konsumtionsliv där ramen för valmöjligheterna bestämts av marknaden, och för att de åtminstone stundtals tror att de är lyckliga med sina sockerfyllda munnar. De inser dock inte fullt ut hur förfördelade de är i det här systemet, de som aldrig haft tillgång till något annat än bolånekrediter.

Med Marx kan vi däremot se en större bild, där kapital koncentreras hos några vissa aktörer genom just krediter. Med krediter måste man inte återinvestera allt sitt kapital, utan man kan, mot löfte om en framtida vinst ändå fortsätta utöka sin verksamhet

Har man kapital kan man köpa en sommarstuga med ett lån och sedan betala av med avkastningen på börsen. Då har man plötsligt sommarstugans värde och sitt kapital kvar. I större skala innebär det att verksamheter kan bekostas av enormt skuldkapital. Exempelvis drivs den samtida AI-utvecklingen av ett kreditkapital som övergår det som den samlade banksektorn har tillgång till.

Företagsledare som utvecklar AI drivs kanske av goda motiv, och kanske kan en del av tekniken användas för att förbättra exempelvis arbetsvillkor. Men, med Marx analys kan vi också konstatera att företagen agerar i enlighet med vinstintresset. Tekniken kan användas för att ersätta den mänskliga arbetskraften, vilket minskar kostnaderna för arbetsgivarna. Se bara på vad som sker inom robotindustrin..

För att utveckla de datamodeller som krävs för AI används dessutom enorma resurser. Såväl vatten som el krävs för att kyla och driva de datacentrum som placerats ut i olika delar av världen. Ett av de ledande företagen planerar att till 2030 utöka sin datakapacitet till en storlek som skulle kräva motsvarigheten till hela Indiens energiförbrukning.

Dessutom kräver AI en stor och mycket lågavlönad arbetskraft som ägnar tusentals timmar åt att manuellt koda det material som nya modeller skall tränas på. De anställs utan anställningskontrakt och ofta med absoluta minimilöner i exempelvis Venezuela eller Nigeria. Uppdraget är att sortera ut bland annat barnpornografi och våldsövergrepp för att brukarna inte skall möta det i sina interaktioner med en chatbot.

Det förekommer rapporter om arbetare som fått svåra mentala hälsoproblem efter att i månader ha tittat på filmer med övergrepp. På samma sätt som den äldre släktingen kan äta sin billiga tårta för att någon annan bränner ner regnskog och planterar palmer, så innebär kapitalismens tillväxtsdrift att vi nu kan ha en digital flickvän för att någon annan i ett låglöneland har genomlidit timmar av våldspornografi.

Den ökade energianvändningen innebär ökade koldioxidutsläpp. Marknaden är blind, när det finns en efterfrågan på behagliga samtal så behöver vi inte fråga oss om det är en rimlig resursanvändning. I framtiden kommer barnbarnen betala med sin livskvalitet när extremväder orsakar matbrist och globala migrationsströmmar. Men marknaden är blind, och chatbotten oemotståndlig.

Marx är relevant idag eftersom de analysverktyg som Kapitalet erbjuder kan hjälpa oss att se de systematiska effekterna av en ekonomi som drivs av tillväxtkravet. På gott och på ont. Om den äldre släktingen inte kan drömma bortom den industritillverkade tårtan, så kommer hennes barnbarn att stå utblottade den dag som de stora tech-företagen bestämmer sig för att begränsa tillgången till de digitala tjänsterna.

Marx kan hjälpa oss att se, att just nu driver tillväxten företagen att göra kunskap till en betaltjänst, när såväl inlärda färdigheter som en bred bildning ersätts med sökmotorer och AI-samtal. Trots att kreditkapitalet bara är siffror på en skärm, så påverkar det verkligheten vi lever i, våra kroppar, våra minnen och våra drömmar. Det är en värld Marx kan hjälpa oss att orientera oss i.