
Varför gör man en pjäs baserad på Das Kapital?
För att vi lever i en värld där vi upplever oss som fria individer och där ord som valfrihet är centrala. Marx visar på hur det i stora stycken är en illusion. Det som egentligen styr är kapitalet som ett system. Det är också något som påverkar oss som människor, vilka vi tycker att vi är, vad vi tänker att vi bör tänka. Och teatern är en plats där människor kan mötas och fundera tillsammans.
Vad är det med Das Kapital som är så bra då?
Marx försöker besvara och komplicera till synes enkla frågor som ”vad är en kropp?”, ”vad är en arbetsdag” och ”vad är en vara?”. Han håller upp en spegel och låter oss se saker som vi så sällan reflekterar över. Det finns nåt hisnande över det! Till exempel beskriver han en vara som ”natur som omformats av mänskligt arbete”. Och vidare att det i varje vara finns mänskligt arbete koagulerat. En sån formulering gör att man ser på sakerna omkring sig på ett helt annat sätt!
volym två och tre sammanställdes och gavs ut efter hans död – men han hade tänkt sig uppåt tio volymer
Är det en politisk pjäs?
Nej, men det Marx gör är att beskriva systemet och visa att kapitalismen inte är en naturlag. Att vår värld går att förändra! Men hur och om vi vill det – den frågan lämnar vi till publiken att ta med sig ut i världen. Det vi vill åstadkomma med vår föreställning är att vi ska få syn på oss själva som energifyllda kroppar och på systemet vi lever i. För det här systemet förenar och påverkar oss alla, arbetare, tjänstepersoner, företagsledare, politiker. Kapitalet styr oss, inte tvärtom.
Det är ett enormt verk ni utgår från. Hur mådde Marx när han skrev det?
Marx hade ständiga problem med hälsan och hans ekonomi var dålig. Familjen trängdes i en liten lägenhet i London och han var tvungen att pantsätta sina möbler gång på gång under arbetet – men han var samtidigt oerhört uppfylld av det. Han ville ju skriva en heltäckande ekonomisk historia! En volym gavs ut under hans livstid, volym två och tre sammanställdes och gavs ut efter hans död – men han hade tänkt sig uppåt tio volymer.
Vad finns det för dramatiskt stoff i boken?
Inget alls! Men det finns en närmast manisk energi, samtidigt som han fastnar i detta i grunden omöjliga soloprojekt. Språket forsar fram, allt skrivet för hand – det är tusental och åter tusen sidor, där enskilda fotnoter kan vara på två sidor. Det ligger en närmast ofattbar research bakom Kapitalet, där han kommer fram till att alla andra ekonomer före honom har haft fel. Det är som ett galet konstprojekt: långrandigt, storhetsvansinnigt och – alldeles underbart! Därför har vi att inte göra en textbaserad föreställning, utan mer berätta med rörelse, rum och musik. Vi vill baxa in Das Kapital i en sinnlig värld, där bokens koagulerade energi kan frigöras.

Hur kommer det se ut på scen?
Chrisander Brun har gjort en stor lysande låda som upptar hela scenen. Det är vår värld. Och precis som i den verkliga världen, kan man inte lämna den när man väl kommit in i den. Det går inte att hoppa av. Kostymdesignern Jenny Nordberg har gjort research på arbetsplatser och identifierat en rad klädtyper: långa koftan, rutiga skjortan etc. Det kommer nog att vara en hög igenkänningsfaktor, vi vill ha så lite skillnad som möjligt mellan skådespelare/dansare och publiken. Många lönearbetare numera har ju inte arbetskläder och tänker att det inte finns en dresscode – men om man skrapar lite på ytan upptäcker man snabbt att det ändå går att bli den som avviker. Det är precis som med det kapitalistiska systemet – det finns en illusion av frihet.
Är det bara texter av Marx i föreställningen?
Nej, det finns också partier där Marx resonemang omformats till en samtidskontext – bland annat en helt genuin mall till ett medarbetarsamtal, som i det här sammanhanget säger något om relationen mellan arbetsgivare och anställd. Men framför allt är det den filosofiska och poetiska sidan av Marx som författare som vi vill föra fram i texterna. För hur kontroversiellt Das Kapital kan tyckas vara, så är den ett av litteraturens mästerverk.


