László Krasznahorkai

Författaren László Krasznahorkai föddes 5 januari 1954 i Gyula i Ungern, i en medelklassfamilj. Hans far var jurist och hade judiska rötter – något han emellertid hemlighöll och berättade först när sonen var elva år gammal. Krasznahorkai studerade både juridik och litteratur på universitetet i Budapest. Efter studierna arbetade han som redaktör och började på allvar utveckla sitt skönlitterära skrivande. Han stod under uppsikt, som så många intellektuella på den tiden, och kunde därför inte resa fritt. Sin första resa utanför Ungern gjorde han 1987, men han har sedan dess levt på många platser i världen, som Japan, Usa, Tyskland och Grekland. Numera delar han sin tid mellan Trieste, Wien och Budapest. Hans ställning i Ungern är laddad, eftersom han är öppet kritisk till den sittande regimen.

Krasznahorkais verk kännetecknas av en dyster syn på världen men också av humor och ett stort intresse för musik - han är själv inspirerad både av Franz Kafka och Bob Dylan. Han har ett högt anseende som författare (inte minst hos de litterära finsmakarna) och han nämns ofta som en tänkbar nobelpristagare.

Debutromanen Satantango gavs ut 1985 och väckte sensation i hemlandet. Han sägs ha skrivit den inspirerad av en kringresande man som hjälpte bönder med att kastrera griskultingar, tydligen hade han blivit fascinerad av den kastrerande mannens kallsinne.

Motståndets melankoli gavs ut 1989 och befäste Krasznahorkais position som författare. Romanen var också förlaga till filmen Werckmeister harmóniák från 2000 i regi av Béla Tarr, som även filmatiserat flera andra verk av Krasznahorkai.

Krasznahorkais senaste roman har titeln Herscht 07769 – med en handling som utspelar sig i Thüringen och som handlar – på ett sätt som får sägas vara typiskt för honom - såväl om Bach som om tyska nynazister.

Totalt har han publicerat tiotalet romaner, men han har också skrivit noveller, essäer och filmmanus.

I en intervju med László Krasznahorkai, publicerad i The Yale Review 24 februari 2025, gjord av författaren och journalisten Hari Kunzru säger han:

”Konst är mänsklighetens extraordinära svar på den känsla av förlust som är vårt öde. Skönhet existerar. Den finns bortom en gräns, vid vilken vi ständigt måste stanna. Vi kan inte nå längre för att fånga eller röra vid skönheten, vi kan bara blicka mot den från denna gräns och erkänna att ja, det finns något där, långt borta. Skönhet är en konstruktion, en komplex skapelse av hopp och högre mening.”

Intervjun kretsar kring den nuvarande politiska situationen, det politiska klimatet (i både Ungern, Ukraina och övriga världen) och den publicerades samtidigt som Krasznahorkais novell, An Angel Passed Above Us, vilken utspelar sig i en skyttegrav i kriget i Ukraina. Citatet säger något om denne säregne författare, som tidigare sagt att skiljetecknet punkten, det tillhör Gud, och vars egna texter rullar i väg i ett aldrig sinande flöde helt utan skiljetecken. Han har också sagt att de eviga texterna, de som överlever genom tid och rum, ofta har den vanliga människan i centrum. Den sista meningen i intervjun lyder:

”Bara den vanliga människan existerar och hon är helig.”

Sammanfattning, samt översättning av citat: Anneli Dufva