Tassen på hjärtat

Den här pjäsen handlar om Minou och hennes pappa och deras relation. Med humor, spänning och lekfullhet undersöker den teman som sorg och att växa upp. Allt ställs på sin spets när karaktären Katt – på sina egna villkor, kommer in och vänder upp och ner på ordningen hemma hos Minou och Pappa och med charm och tydlighet blottlägger rädslor, kontrollbehov och tillkortakommanden. Katt är tydlig med sina gränser. Ett nej är ett nej, även när något är mjukt, gulligt eller lockande. Katter har närvaro. De är hyperuppmärksamma på här och nu. På så sätt blir Katt en tydlig motbild till hur många av oss förhåller oss till våra skärmar som hela tiden drar oss bort till andra platser och tider.

Min förhoppning är att Tassen på hjärtat ska öppna upp för samtal om det som kan vara svårt men som berör oss alla, som sorg, relationer och gränssättning.

Emil Brulin, regissör

Tassen på hjärtat är en föreställning för årskurs F-3 och är 50 minuter lång. Publiken sitter på golvet och på bänkar. Det är fri placering, men du känner din klass bäst, så hjälp gärna till med att placera barnen. Vi på Unga Dramaten är vana att möta barn och här får stora och små känslouttryck ta plats. Vår publik behöver inte vara knäpptyst. Vi tar emot cirka 60 barn per föreställning

Föreställningen handlar om en familj där en förälder har dött. Om det finns liknande erfarenheter i din klass kan det vara bra att veta. Vill du förbereda klassen inför teaterbesöket finns förslag på övningar/upplägg här:

Minou bor med sin pappa som är rädd för nästan allt. Men egentligen är han nog mest ledsen över att Minous mamma inte finns. Hon dog när Minou var liten. I en låda finns foton på mamman, Minou vill gärna titta på dom och prata om sin mamma, men pappa har gömt undan dom. Minou är en nyfiken person och hon älskar katter. En dag på väg hem från skolan råkar dom köra på en katt! Minou bönar och ber om att ta med den skadade katten hem och trots att pappa egentligen inte vill så går han med på det.

Det visar sig snart att det är en ovanlig vanlig katt som dom tagit hem. Katten kan prata! Katt utmanar och hjälper Minou och pappa att ta hand om sina känslor och om varandra

Ställ stolar i en ring, berätta att ni ska leka ”fruktsallad” men med en twist. I stället för frukter så får klassen gemesnamt välja tre husdjur, men inte katt. Dela sedan in klassen i tre grupper, alla ”blir” en av dessa djur. Du som pedagog börjar med att stå i mitten av ringen och ropar ut, tex. ”alla hundar byter plats”. Alla som då ”blivit” hund byter då plats och du ska försöka ta en stol så att någon annan hamnar i mitten och får ropa ut något av de tre djuren. Om man ropar ”kattsallad” så byter alla plats!

Variant: Lägg till instruktion om att man också ska röra sig som det djur man är när man byter plats.

Låt eleverna sitta på stolar i en ring. Men nu ska det finnas en extra tom stol i cirkeln. Eleverna tar ställning till olika påståenden genom att flytta sig i ringen. Om man håller med om påståendet ska man byta plats/byta stol och om man inte håller med om påståendet ska man sitta kvar på sin plats/stol. Den här övningen fungerar fint även med yngre barn, men såklart får frågorna anpassas efter barnens nivå och engagemang. Använd värderingsövningens form eller låt samtalet flöda fritt utifrån påståendena som är inspirerade av föreställningens tematik. Under varje påstående finns förslag på möjliga följdfrågor i kursiv stil.

Påståenden

Många barn önskar sig ett husdjur!
Varför vill man ha ett husdjur? Vilket djur skulle du vilja ha och varför?

Djur är bra på att lyssna!
Vad är det för skillnad på att prata med ett djur och en människa? Kan ett djur förstå en på något annat sätt än en människa?

Många vuxna är oroliga!
Vad är vuxna oroliga för? Är vuxna mer oroliga än barn? Hur känns det i kroppen när man är orolig? Vad kan man göra för att bli av med oro?

Känslor smittar!
Hur påverkas vi av varandras känslor? Vad ”smittar” mest, skratt eller gråt?

Barn borde få bestämma mer!
Vad borde barn få bestämma över? Vad borde barn inte bestämma över?

Det är viktigt att kunna säga nej!
När är det lätt eller svårt att säga nej/säga ifrån? Är det lika viktigt att kunna säga ja som nej? Varför/varför inte? Kan man visa nej eller ja utan att säga det?

Sätt på musik, kanske en ”kattlåt” där sången är utbytt till ”mjau”. Finns många exempel på Spotify, i föreställningen hörs What was I made for av Billie Eilish med enbart ”mjausång”. Övningen passar i ett rum som tillåter rörelse. Du ställer frågorna och barnen utforskar genom rörelse med fokus på en kroppsdel i taget. Höj volymen och dansa!

Hur skulle du röra händerna om de var tassar?

Hur skulle du röra dig om du hade en kattsvans?

Hur skulle din näsa röra sig om den var en kattnos?

Hur skulle dina fötter och tår dansa om du var en katt?

Hur skulle ryggen, magen, knäna, armarna röra sig om du var en katt osv.

Lägg till ett förstärkande ord till varje kroppsdel: Hur kan tassarna dansa stort/litet/snabbt/långsamt?

Variant

Gör Kattstopp, som dansstopp, men när musiken stoppar ”fryser” du i en posé som en katt.

Låt barnens lust styra hur ni bearbetar föreställningen efteråt. Kanske var det någon detalj i föreställningen som väckte nyfikenhet, och som kan inspirera till ett vidare utforskande. För den som vill ha idéer har vi några förslag:

Ett sätt att processa föreställningen är att låta alla få en lugn stund för sig själva. Till exempel kan alla få börja med att färglägga kattbilden som ni fick med från teatern. Prata om hur Katt såg ut, vilka färger hade den i pälsen, vilken känsla fick man för Katt? Låt barnen sedan rita sin egen katt, så dom skulle vilja att just deras katt skulle se ut.

Föreställningen kretsar kring Pappa, Minou och Katt. Men den handlar också om mamman som dött och om den där lådan med foton. Förslag på frågor, anpassa efter din klass:

Varför hade Pappan gömt fotona på mamman?

Varför ville Minou se fotona på sin mamma?

Vad tänkte och kände Minou kring sin mamma?

Kan man ha minnen av någon man knappt träffat?

Kan man lära känna någon genom att bara höra berättelser om den?

Varför tvingade Katt Pappan att titta på fotona?

Vad hände med Pappan och Minou när de till slut tittade på fotona?

Prata med eleverna om vad som hände i scenen där Katt hade sönder Minous kopp.

Varför hade Katt sönder koppen?

Gjorde Katt rätt som puttade ner koppen? Varför/varför inte?

Varför tror ni att Minou fortsatte att försöka klappa fast Katt inte ville?

Hur visade Katt att den inte ville bli klappad?

Prata gärna vidare med barnen om frågor om samtycke: hur vet man att en person som man leker med verkligen vill leka samma som en själv? (Till exempel jagas, kittlas osv.). Hur kan man göra för att se till att båda/alla verkligen vill samma? När kan det vara svårt att säga nej till någon? När kan det vara svårt att förstå ett nej?

När Minou och Katt rymde så pratade Katt med Minou om perspektiv, eller som Katt kallade det: ”purrspektiv”. Katt förklarade att när man är nära något ser det stort ut men när man är långt bort ser det litet ut. På håll såg plötsligt Pappan så liten ut.

Prata med begreppet om perspektiv och vad det kan betyda, låt de gärna komma med egna exempel. I föreställningen jobbas också med perspektiv. Tillexempel är faktiskt Katt både längre och större än Pappan och Minou. Prata med barnen om varför de tror att vi har valt att göra så? Hade föreställningen blivit annorlunda om Katt varit mindre?

Prata gärna också om Katts kostym/dräkt: Vad berättade kostymen/dräkten om vem katt var? Vad gav dräkten för känslor och reaktioner?

En lek som passar i ett rum med större utrymme eller utomhus. Den som jagar är ”Pappan” och de andra är katter. ”Pappan” ska försöka fånga katterna. När ”Pappan” kullar någon så stannar den som en stillastående staty med ”tassen på hjärtat”, alltså handen på bröstet. För att komma ur förstelningen behöver en annan springa fram och ställa sig mitt emot med sin hand/tass över sitt bröst och säga ”tassen på hjärtat”. Då blir den förstenade fri igen. Byt kullare/pappa efter ett tag.

Prata med barnen om vad dom tror händer sen. Kommer Katt att bo kvar med Minou och Pappa? Kanske kan barnen få skriva en egen fortsättning på vad som händer sen. Hur kommer livet hemma i lägenheten förändras med en katt där?

Här är tips på vidare läsning för barn i åldern 6-9 år utifrån teman i pjäsen.

Katter och hundar

Kattpromenaden av Sara Lundberg, Man lever bara nio gånger av Anja Gatu, Jag är en hund av Heena Baek, En duktig hund av Meg Rosoff

Sorg

Mitt fönster mot rymden av Oskar Kroon, Dom som är kvar av Karin Saler & Siri Ahmed Backström

Mod

Jag är jag av Emma Adbåge