Längtan efter något annat är akut

Varför vill du göra teater av Det ondas blommor?
Jag ville utforska förändring i en föränderlig tid och fastnade på Baudelaire - ”förändringens poet”, som jag förfördes av när jag var nitton och bodde i Paris. Det ondas blommor är rolig för att den är så motsägelsefull och vild. De tvära kasten mellan leda och besatthet, världsförakt och eufori. Människan står inte ut med sig själv eller världen, men förmår inte göra något åt det. Allt snurrar så fort. Längtan efter något annat är akut och döden lockar, så för att orka leva måste vi hitta kryphål till lusten, som sällan finns i det uppbyggliga och goda. Jag blev nyfiken på vad ”det onda” är idag.

Vad har du gemensamt med Baudelaire?
Även om jag får lite feber av mustigheten och den tuktade versen i Det ondas blommor, så känner jag ett släktskap i betraktandet och blicken. I sökandet efter det undangömda och onda, det irrationella, och att försöka berätta om det – världen som den är – och se den paradoxala skönheten i det makabra och vardagliga. Sen är jag förstås gravt influerad av ”den lyriska modernismens urfader” genom andra idoler, från TS Eliot till PJ Harvey - ingen kommer undan Baudelaire.

Hur har du arbetat med dokumentärt material till den här föreställningen?
Jag har intervjuat människor som jag beundrar för att de kämpar för att överleva och förändra sina liv, trots de sämsta korten. Och anhöriga och proffs som inte ger upp hoppet om att det är möjligt. Jag har även haft workshop om leda och passion med skådespelarna. Och flanerat på stan, lyssnat på tunnelbanan och under broarna.

Din dramatik har kallats för socialsurrealistisk. Känns det träffande?
Haha, det beror på vad man menar med surrealism. Världen är surrealistisk, det händer absurda saker hela tiden. Men om man menar korrespondenser mellan det undermedvetna och vakna tillståndet, dröm och verklighet, så finns ofta ett mytopoetiskt läckage i min dramatik, den här gången från Det ondas blommor. Baudelaire ses också som en andlig föregångare till surrealismen.

Hur kommer det sig att du skrivit så mycket om de utsatta i samhället i din dramatik?
Jag är intresserad av system och relationer, och hur de utsatta har det säger mycket om ett samhälle. Jag tror också att de som haft det svårast har mycket att lära andra, hur de navigerar för att hitta kraft att förändra sina liv. Ibland är det så lite som avgör. Det påminner mig om vad som betyder något.