Varje instrument representerar en fantasifågel

Hej, Magnus Bunnskog. Du har komponerat musiken till Fåglarna. Hur har din arbetsprocess sett ut?
Freja och jag började prata om den här idén för mer än fem år sedan, långt innan pjäsen var skriven. Jag har arbetat med tre olika instrumentalister. Först hade jag långa samtal med var och en av dem och komponerade sedan musiken utifrån de samtalen.

Vilka instrument har ni arbetat med?
Jag har valt tre stycken instrument som representerar olika saker: en nyckelharpa, en viola da gamba och en violin. De kommer från olika tidsepoker, är byggda på olika sätt och stämda på olika sätt. De har olika typer av strängar och de har inte samma grundton. Jag vill inte att de klangligt ska vara i fas med varandra, utan diversifiera det klangliga uttrycket. De har olika stämmor, som får representera hela spektrat. Det är ett ganska traditionellt kompositionstänk, att det existerar flera lager i musiken. Men varje instrument representerar en fantasifågel.

Det känns som att musiken är ett eget språk i föreställningen. Som att snacket pågår där ute bland fåglarna på samma sätt som människoflocken tjattrar inne i huset.
Ja, så är det ju. Musikernas fåglar, som vi har arbetat fram i studion, är ett eget språk. Jag har utgått från idén att det sker en verklighetsförskjutning genom den instrumentalist som skapar fantasifåglarna. Musiken härmar inte fågelsång, men vi människor försöker hela tiden avkoda och förstå det vi hör och koppla det till något som är bekant, i det här fallet fågelläten. Men tanken är inte att vi hör en fiskmås eller en duva, utan det har blivit något annat. Något som inte finns i verkligheten. Och det sker en transition från början till slutet av föreställningen. Fåglarna som vi hör blir mer och mer deformerade, deras uttryck förändras. Samma utveckling som sker dramaturgiskt i texten sker i ljudvärlden.