Grekiska gudar – introduktion

Här är introduktion till några gudar med mera, som nämns i Nemesis:

Erinyerna

Tre hämndgudinnor, enligt myten skrämmande gestalter med hår av ormar, fladdermusvingar och med facklor i händerna. I Aischylos tragedi som skrevs för 2500 år sen förföljer Erinyerna Orestes för att han dödat sin mamma men gudinnan Athena ingriper och bestämmer att brott i fortsättningen ska lösas i domstol. Pjäsen handlar om konflikten mellan gammal blodshämnd och ny juridisk ordning och erinyerna blir symboler för övergången från primitiv vedergällning till ett mer civiliserat och samhälleligt rättssystem. I pjäsens slut försonas de och får hedersnamnet Eumeniderna – ”de vänligt sinnade” – vilket markerar både deras fortsatta betydelse och en ny balans mellan rättvisa och nåd.

Vår version tar vid där Aischylos slutas. Erinyerna får inte hämnas längre utan jobbar på ett slags kontor i underjorden med att arkivera alla hämndkänslor. Men de har tröttnat på sin trista tillvaro och längtar tillbaka till sin forna storhetstid. Så när barnet Nemo dyker upp så ser de sin chans! Barnens värld vimlar ju av starka hämndkänslor som samhället inte verkar kunna hantera. En chans att snurra igång en hämndaktions-spiral? En chans att göra Erinyerna mäktiga igen?

Nemesis

Är i grekisk mytologi hämndens gudinna. I föreställningen är hon rättvisans gudinna som drivs av övertygelsen att rättsystemet ska utdela straff, inte enskilda gudar eller människor. Nemesis är här chef på kontoret och den som ser till att Erinyerna inte hämnas.

Herkules

halvgud, i föreställningen används hans som en symbol för killar som spänner sina muskler och är macho.

Antigone

Dotter till kung Oidipus. I föreställningen refereras till Antigone som någon som begår självmord.

Hydran

En sorts draklik varelse som kännetecknas av sina många huvuden. Om någon hugger av ett av hens huvud så växer det ut två nya.

Tartaros

I grekisk mytologi underjordens dödsrike.

Poster Nemesis

Nemesis

Är hämnden verkligen ljuv?
Premiär
Urpremiär 28 november
Lejonkulan
De vuxna krigar och hetsar och hatar – men barnen måste vara perfekta. Leka med alla. Vara toleranta. Acceptera ett framtvingat förlåt och kanske till och med ge sin fiende en kram. Men hur ska barn egentligen hantera en oförrätt? Berätta för en vuxen – eller ta saken i egna händer? Och vad ska man göra med alla känslor som stormar och skriker inombords?