Fördjupningsmaterial – Rage

Materialet behandlar de konceptuella utgångspunkter som ligger till grund för föreställningens skapande och ger en inblick i regissören Milo Raus konstnärliga tankar och intentioner. Förhoppningen är att materialet ska fungera som ett stöd för dig som pedagog och bidra till att ge både dig och dina elever fördjupad förståelse, samt skapa goda förutsättningar för fortsatt arbete i klassrummet..

Du är varmt välkommen att höra av dig till mig vid frågor eller funderingar.

Vänliga hälsningar, Monika Wade, Publikstrateg
[email protected]

Milo Rau, som har skrivit och regisserat RAGE; är en schweizisk regissör och dramatiker, född 1977, som är känd för sin politiska teater. Han använder ofta verkliga händelser som inspiration och blandar fakta med fiktion för att berätta historier som väcker debatt.

Rau tar upp svåra och kontroversiella ämnen, som krig, sexuella övergrepp, rasism och politiskt våld. Flera av hans projekt, som till exempel Hate radio och Pelicoträttegången, bygger på verkliga händelser och vittnesmål, och han vill få publiken att tänka kritiskt kring moral, rättvisa och makt.

Föreställningen RAGE av Milo Rau kombinerar olika sätt att berätta: skådespelare på scen (liveteater), scener som filmas live under föreställningen (livefilmat material) och färdigfilmade scener som spelats in tidigare (förproducerat material). Genom att blanda dessa tre format skapas en blandning av teater och film som suddar ut skillnaden mellan det som är verkligt och fiktivt.

Ett annat sätt att diskutera vad gränsen mellan verklighet och fiktion, liv och konst, går är att Milo Rau som dramatiker utgår ifrån verkliga händelser och intervjuer när han skapar sina föreställningar. Innan Milo skrev pjäsen RAGE träffade han skådespelarna som skulle vara med i föreställningen och intervjuade dem om deras arbete som skådespelare. Han samlade också på sig skrönor om kända teaterregissörer som Ingmar Bergman, om Dramatens historia och verkliga händelser i kultursverige. I pjäsen använder han delar av det materialet och väver samman det med de påhittade karaktärerna och den påhittade berättelsen.

• I pjäsen har de påhittade karaktärerna samma namn som skådespelarna. Påverkar det din tolkning av berättelsen att skådespelarna använder sina riktiga namn i pjäsen?
• Vilka scener i föreställningen tror du är filmade live och vilka tror du är förinspelade?
• Hur påverkas upplevelsen av att se både livescener och förinspelade scener i samma föreställning?
• Känner du igen några av de verkliga kulturpersonligheter som karaktärerna i pjäsen pratar om?

RAGE tar upp flera aktuella ämnen, som högerextremism i Sverige och övriga Europa, toxisk maskulinitet och metoo-rörelsen. Här finns texter om de här ämnena, som kan läsas av eleverna eller bara av dig som pedagog innan ni ser föreställningen. Texterna avslutas med förslag på diskussionsfrågor, för samtal i klassrummet efter att ni har sett pjäsen.

Pjäsen RAGE utspelar sig i en fiktiv, nära framtid där en högerextrem regering har tagit makten i Sverige och utlyst undantagstillstånd.

Högerextremism är en politisk riktning som kännetecknas av idéer om stark nationalism, motstånd mot invandring och misstro mot demokratiska institutioner. Den skiljer sig från vanlig konservatism eftersom den ofta tar avstånd från grundläggande demokratiska värderingar och kan uppmuntra till våldsamma metoder för att uppnå sina mål.

Under de senaste åren har högerextrema idéer blivit mer närvarande i politiken i flera europeiska länder. Partier som tidigare betraktades som extrema har i ökat fått ökat stöd i val och större inflytande över politiken. Ett exempel är när partier med hård migrationspolitisk och stark nationalism fått fler röster, vilket i sin tur påverkar hur andra partier formulerar sin politik för att vinna väljare. Högerextrema politiska partier brukar också ha en starkt ideologisk kulturpolitik och en vilja att kontrollera innehållet i kultur som teater, litteratur och musik, så att innehållet stämmer överens med partiernas politiska värderingar. Exempel på europeiska länder som idag har högerextrema partier i regeringsställning är Ungern, Schweiz, Italien, Slovakien och Finland.

Utöver politisk påverkan har det också skett en ökning av politiskt motiverade brott som kopplas till högerextremism i flera europeiska länder. Våldsamma incidenter har inkluderat attacker mot migranter, hatbrott och våld mot personer som är aktiva i politiska rörelser. Det visar att högerextremism inte bara är idéer i politiska program, utan i vissa fall också leder till våldshandlingar

En stor förändring under de senaste fem åren är hur internet och sociala medier har påverkat spridningen av extremism. Högerextrema rörelser har blivit skickligare på att använda sociala plattformar för att nå ut med sina budskap, särskilt till unga människor. Genom algoritmer, memes och populära videor kan radikala idéer spridas snabbt, ofta förklädda som humor eller kritik mot etablissemanget.

Högerextremismen i Sverige har under de senaste åren förändrats. De mer traditionella nazistiska organisationerna har blivit mindre synliga i det offentliga rummet, men har inte försvunnit. I stället har nya, lösare nätverk vuxit fram, där våld och fysisk styrka ofta står i centrum. En av de mest uppmärksammade formerna av denna utveckling är de så kallade "aktivklubbarna".

Aktivklubbarna är löst sammansatta grupper som ofta samlas kring kampsport, styrketräning och fysisk disciplin. Utåt kan verksamheten framstå som vanlig träning eller gemenskap, men enligt svenska myndigheter finns det tydliga kopplingar till vit makt-ideologi, rasism och våldsbejakande högerextremism. Grupperna är inspirerade av liknande rörelser i andra länder och har vuxit fram som ett sätt att organisera sig mer diskret än tidigare öppet nazistiska organisationer.

Säkerhetspolisen har varnat för att aktivklubbarna fungerar som miljöer där unga män kan radikaliseras. I dessa sammanhang normaliseras ofta våld, och det skapas en stark vi-och-dem-känsla där personer med utländsk bakgrund, politiska motståndare eller journalister pekas ut som fiender. Till skillnad från traditionella politiska partier saknar aktivklubbarna ofta tydliga ledare och medlemslistor, vilket gör dem svårare för myndigheter att kartlägga.

Att denna form av högerextremism inte bara handlar om åsikter utan också om handlingar har blivit tydligt genom flera aktuella rättsfall. Under 2025 dömdes i Sverige flera personer kopplade till aktivklubbar åtalats för våldsbrott, rån och hot. Polisen har beskrivit dessa brott som oprovocerade attacker, där syftet inte bara varit att skada enskilda individer utan också att sprida rädsla. Dessa domar ses som viktiga, eftersom de visar att rättsstaten kan agera mot våldsbejakande extremism även när den organiseras i lösa nätverk.

Samtidigt pågår en politisk och samhällelig debatt om hur aktivklubbar och liknande grupper ska hanteras i framtiden. Vissa menar att organisationerna bör förbjudas helt, medan andra betonar vikten av förebyggande arbete, utbildning och tidiga insatser för att hindra unga från att dras in i extremistiska miljöer.

• Vilka karaktärer i föreställningen RAGE tycker du är extremister?
• Berätta på vilket sätt du tycker att de karaktärerna i pjäsen visar att det har politiskt extrema åsikter?
• Känner du igen åsikterna som de uttrycker från sådant du möter i din vardag, i media, sociala medier eller hos människor i din omgivning?
• Hur kan vi i vardagen motverka extremism och få ett klimat med större tolerans och öppenhet?

I pjäsen RAGE använder Alex, en av karaktärerna, uttrycket "toxisk maskulinitet". Det är ett begrepp som används för att beskriva vissa normer och förväntningar på hur män och pojkar “ska” vara, som i längden kan bli skadliga både för dem själva och för andra. Det handlar inte om att maskulinitet i sig är dåligt, utan om att vissa ideal kopplade till manlighet kan skapa problem.

Exempel på sådana normer är att män alltid ska vara starka, tuffa och dominanta, att de inte ska visa känslor som rädsla eller sorg, och att våld eller aggressivitet ses som ett acceptabelt sätt att lösa konflikter. I dessa föreställningar kan det uppfattas som svagt att be om hjälp eller att prata om sina känslor.

Toxisk maskulinitet kan få pojkar och män att känna sig pressade att leva upp till dessa ideal. Det kan leda till att enskilda personer drabbas av psykisk ohälsa och hamnar utanför den sociala gemenskapen.

Begreppet toxisk maskulinitet används också för att förklara vissa samhällsproblem. Till exempel kan normer som kopplar manlighet till makt och kontroll bidra till våld i nära relationer, trakasserier och mobbning. I vissa miljöer kan dessa ideal förstärkas, till exempel i extremistiska grupper, kriminella gäng eller på nätforum där aggression och kvinnofientlighet uppmuntras.

Det är viktigt att skilja mellan toxisk maskulinitet och positiva former av maskulinitet. Att ifrågasätta toxisk maskulinitet handlar inte om att kritisera män, utan om att skapa fler sätt att vara man på, där både killar och tjejer kan känna sig trygga och fria att vara sig själva.

• Vilka exempel på förväntningar om hur killar “ska” vara ser du i skolan, på sociala medier eller i populärkulturen?
• På vilka sätt kan toxisk maskulinitet påverka killars psykiska hälsa och relationer till andra människor?
• Varför kan det vara svårt för vissa killar att visa känslor eller be om hjälp, och hur kan samhället förändra dessa normer?
• Hur kan positiva former av maskulinitet se ut, och vilka förebilder tycker du visar sådana egenskaper?
• Finns det situationer där grupptryck kan förstärka toxisk maskulinitet? Ge exempel och diskutera hur man kan motverka det.

#MeToo-rörelsen är en global social rörelse som uppmärksammar och motarbetar sexuella trakasserier och övergrepp. Rörelsen startade på allvar i oktober 2017, när många kvinnor i USA började berätta om sina erfarenheter med mäktiga män inom film- och mediebranschen. Startpunkten anses ofta vara när skådespelerskan Alyssa Milano uppmanade kvinnor på Twitter att skriva “#MeToo” om de blivit utsatta för sexuella trakasserier eller övergrepp. Samtidigt hade uttrycket redan funnits i över ett decennium, först skapat av aktivisten Tarana Burke för att ge röst åt kvinnor i utsatta samhällen. Rörelsen blev snabbt viral och visade hur utbrett problemet var inom många yrken och sammanhang.

I Sverige kom #MeToo starkt under hösten 2017, när tusentals kvinnor – och även män – berättade om trakasserier på arbetsplatser, i skolan och i kulturvärlden. Rörelsen ledde till stora debatter i media, att flera offentliga personer fick lämna sina positioner och en ökad medvetenhet om hur strukturer gör det svårt för utsatta personer att anmäla övergrepp. I Sverige har #MeToo även skapat diskussioner om juridiska gränser, makt och ansvar i arbetslivet.

Ett exempel på hur #MeToo påverkat film- och teaterbranschen är skådespelarnas projekt Tystnad, tagning, som startade i Sverige under 2018. Projektet gick ut på att skådespelare och filmarbetare berättade sina erfarenheter av sexuella trakasserier inom branschen. Genom att kombinera personliga vittnesmål med konstnärliga uttryck ville projektet synliggöra tystnadskulturen och visa hur maktstrukturer ofta skyddar förövare. Namnet “Tystnad, tagning” anspelar på filmens arbetsord: trots att många vet vad som händer, fortsätter produktionen utan att problemet adresseras. Projektet har blivit en viktig del i Sveriges #MeToo-diskussion och inspirerat till fler liknande initiativ.

Sammanfattningsvis har #MeToo-rörelsen haft en stor påverkan både globalt och i Sverige. Den har visat att sexuella trakasserier och övergrepp inte är isolerade incidenter utan ofta kopplade till maktstrukturer som tystar offren. Genom initiativ som “Tystnad, tagning” har fler fått möjlighet att berätta sina historier och bryta tystnaden. Rörelsen är inte slut än – den fortsätter att väcka frågor om jämställdhet, respekt och ansvar i alla delar av samhället.

• Kan #MeToo leda till långsiktiga förändringar i samhället? Varför eller varför inte?
• Hur man kan motverka sexuellt våld och ojämlikhet idag?
• Hur kan man prata om jämställdhet i skolan?
• Pratar du och dina kompisar om jämställdhet och hur sexuella trakasserier kan motverkas?

• Eddan: En samling nordiska myter och dikter, sammanställda under medeltiden, som berättar om gudar, hjältar och olika öden.
• Bell Hooks, All About Love (2000): En bok som diskuterar vad kärlek är och hur den kan uttryckas i olika typer av relationer. Hooks menar att kärlek handlar om omtanke, ansvar och respekt, och att den är en aktiv handling snarare än bara en känsla.
• Michael Haneke (född 1942): Österrikisk filmregissör känd för sina filmer som ofta handlar om våld och relationer. Hans film Funny Games (1997) handlar om en familj som utsätts för våld av två unga män som kommer på besök i deras sommarhus.
• Jean-Luc Godard (1930–2022): Fransk filmregissör som gjorde filmer under 1960-talet, bland annat À bout de souffle (1960), kända för att experimentera med berättarteknik och klippning.
• Ingmar Bergman (1918–2007): Svensk film- och teaterregissör. I filmen Det sjunde inseglet (1957) möter en riddare Döden under digerdöden, och Fanny och Alexander (1982) skildrar en familjs liv och konflikter i början av 1900-talet. Bergman var också teaterregissör och skapade flera kända teateruppsättningar på Dramaten.
• Eminem, född Marshall Bruce Mathers III: amerikansk rappare, låtskrivare och producent känd för sina snabba, tekniskt skickliga raps och ofta kontroversiella texter. Slim Shady är Eminems alter ego – en mörkare, mer provocerande och humoristiskt våldsam version av honom själv, som ofta används för att uttrycka hans mest extrema eller satiriska tankar.

• Har du sett eller läst några av de här filmerna eller böckerna?
• Kommer du att tänka på några andra filmer, teveserier, böcker eller artister när du ser föreställningen?