Hur började det, varför skrev du den här pjäsen?
Jag ville skriva om oss. Inte om de brott som begåtts av Ryssland (hundratals journalister rapporterar om det varje dag) utan om vad som hände oss alla de där fruktansvärda första dagarna av invasionen. Jag kommer tydligt ihåg vad som fick mig att vilja skriva pjäsen: ”Den som flyr är en förrädare” – en anklagelse utkastad i stundens hetta till någon som igår stod dig nära, men som i ögonblicket gör andra val och ser saker annorlunda. Det är första steget till slutet på en gammal vänskap och början på sökandet efter att hitta sin plats i den här nya förändrade världen – en värld där du plötslig inser att det inte finns nånting bättre än att bo i Butja.
Rollkaraktärerna fattar alla olika beslut när kriget börjar, eller hur?
Precis. När kriget börjar så är det en tid när olika val måste göras. Kanske det svåraste valet i livet: slå tillbaka, fly, klamra fast vid det du har, bli passiv eller osjälviskt hjälpa andra. Vilket val är det rätta, det bästa? Vilket är svårast? Mest hedervärda? Är ömsesidig förståelse möjlig mellan människor som gjort olika val? Jag ville försöka skildra detta komplexa och tvetydiga nät genom fyra typiska ukrainska familjers historier.
”Jag är okej” är det vanligaste meddelandet som dyker upp i olika slags chattar
Det är två tidsplan och två generationer i pjäsen, hur kommer det sig?
Jag skrev det första utkastet 2022 – spontant, ryckigt, ofiltrerat; som tonåringarna i pjäsen, de agerar ungefär likadant. 2026, i förberedelse av uppsättningen på Dramaten, växte en ny version fram. I den tillkommer ett nytt lager: föräldrarnas perspektiv idag – de är på samma gång djupt förbryllade och eftertänksamma när de ser tillbaka på det turbulenta och tragiska året 2022. Vem bär ansvaret för det som hände? Kunde vi alla ha agerat annorlunda? Vilken ny sanning avslöjas genom uthålligheten och erfarenheten av att leva genom ett krig? Det är de frågorna jag söker svar på nu.
Dasjas replik ”Jag är okej”, vad betyder den?
”Jag är okej” är det vanligaste meddelandet som dyker upp i olika slags chattar från Februari 2022 fram till idag. Efter ännu ett i raden av bombanfall, får du massor av meddelanden och frågor ”Hur mår du?” – och som ett mantra upprepar du ”Jag är okej”, även om du i själva verket är långt från okej. Men, du är vid liv – och det är skäl nog för att anse ditt tillstånd vara ”tillfredsställande”. Precis samma meddelande skickas av människor som befinner sig i andra länder, de som tjänstgör i armén eller till och med av människor stunder av glädje. ”Jag är okej” är helt enkelt ett sätt att svara när ditt tillstånd är otroligt komplext. Och det viktigaste, ett sätt att undvika att svara.
Det finns också en del humor i Sista meddelandet, vad betyder humor för dig i din skrivprocess?
Jag värdesätter verkligen humor och ironi i teater. Det fanns en blandning av detta i mitt skrivande även innan den fullskaliga invasionen, och jag är glad att jag lyckats behålla det. Det betyder att, just nu, är jag faktiskt okej. Jag tror att en ironisk syn på världen faktiskt är kännetecknande för ukrainare – det blir som en försvarsmekanism, ett sätt att härda ut i tider av kris (och hos oss har detta pågått i årtionden). Jag hoppas att den svenska publiken också ska våga le. Att vi kan skratta tillsammans under sådana här omständigheter – är för mig ett tecken på närhet och tilltro.
