Det rationellas våld

Det är genom den tyske filosofen Friedrich Nietzsche som begreppet Antikrist får förnyad betydelse. Ursprungligen var det de första kristna församlingarnas sätt att beskriva det romerska herraväldet och förföljelsen av kristna under perioden innan de romerska kejsarna valde att göra kristendomen till sin. Han är på liknande sätt som Kristus, Guds son, en jordisk son till Satan.

Antikrist är en kritisk pamflett som Nietzsche skrev 1886 mellan ”Bortom ont och gott” och ”Ecce homo”. Han hade redan i ”Tragedins födelse” 1872 arbetat med temat. Men det är i Antikrist hans kritik av kristendomens slav /herremoral utvecklas fullt ut.

Nietzsche identifierar sig med Dionysos som representant för en annan moral än den kristna och därmed tar han sig friheten att ge Dionysos namnet Antikrist. Han ger Antikrist den otämjda naturkraften hos Dionysos som i antikens Grekland ställdes mot den Apolloniska ordningen. Där guden Apollo representerade struktur, tydliga gränser, ordning, visuell form, tanke och samvete. Dionysos vinets gud representerade däremot det obundna, tidlösa, extas, musik och berusning.

Men Nietzsche gjorde också Dionysos till en representant för det kvinnliga som genom extas frigjorde människan från henne själv och hennes kön. Något som redan under antiken var kännetecknande för kulten av Dionysos som fick allt fler feminina drag. Kulten bestod i att berusa sig med vin och falla i extas, dvs bli utom sig för att ge plats för gudomen som fyllde personen med kraft för att sedan övergå i raseri. Ett raseri som manifesterades genom våldsam dans och där deltagaren, ofta en kvinna, till slut når harmoni och lycka. En sorts föregångare till den antika grekiska teatern som i tragedins katharsis också gjorde Dionysos till sin gud. Men Dionysosteatern i antikens Aten var under flera hundra år en uteslutande manlig angelägenhet. Varken kvinnor eller slavar hade tillträde till teatern

Kvinnornas roll i Dionysoskulten går alltså inte att bortse från och kopplingen till barnafödande, smärta, passion och extas gör också kulten av Dionysos till central i Antikens natursyn, där Dionysos var den gud som stod för växtlighetens cykliska rörelse. Det irrationella hos Dionysos ställdes mot och balanserade det Apolloniska, ordnade och rationella. Lars von Trier påstår att han alltid hade Nietzsches Antikrist på sitt nattduksbord sedan han var tolv år.