Då vill jag stanna upp, börja från början
”Precis! Romanen är en berättelse om hur ett samhälle slås i spillror av en framrusande mobb som mördar och skövlar, och sen skryter om det och om känslan av att ”vad som helst kan hända” Vi befinner oss mitt i en katastrof.
Vi lever i en tid som kräver ständig hyperaktivitet, och vi ges aldrig tid för reflektion och eftertanke. Då vill jag stanna upp, börja från början, få syn på hur teatern uppstår, avstå de stora gesterna och göra en föreställning där Nuet, närvaron och osäkerheten vägleder valen.
Romanen är översatt av Daniel Gustavsson. Boken drabbade mig med sin text som utan en enda punkt, sida upp och sida ner tvingar mig vidare in i det besinningslösa våldet.
Jag har gjort en bearbetning som är 40 sidor av de 327. Det är fyra monologer och en serie omtagningar. En solförmörkelse är navet i vår föreställning. Det är fyra skådespelare som ska ge sig i kast med detta universum och denna text, som ska ge var sitt perspektiv på en fruktansvärd händelse, det är Astrid Assefa, Danilo Bejarano, Eva Rexed och Marcus Vögeli. Vi är i process, repetitionerna börjar i slutet av juli, först i september kommer vi veta vad ni ska få.
När en skådespelare pekar på en annan och säger ”Du är solen”, då börjar teatern.
Scenografin är alltid ett regikoncept. Vi ska göra teater, INTE ILLUSTRERA BOKEN. Vår publik just denna höst i Stockholm 2025 har med sig världen som den ser ut just då, och skådespelarna har Laszlo Krasznahorkais text, tillsammans ska de stiga in i ett rum som är tomt.
Stolar står staplade, de tar sin stol och ställer på ett kryss, så bildas ett rum med publiken och skådespelarna runt en öppen plats i mitten.
Kommer det 40 personer är det 40 i publiken, kommer 60 så är det 60 i publiken Det är alltid utsålt, inga tomma stolar. När en skådespelare pekar på en annan och säger ”Du är solen”, då börjar teatern.
Strålkastaren är vår femte aktör, och ska få egna repetitioner
På en skena i taket rör sig den enda strålkastaren, som likt tiden går vidare oberoende av vår vilja eller våra önskningar, precis som solen därute som inte bryr sig om hur vi mår, de värsta arkebuseringarna kan ske i strålande solsken. Ljuset som inte följer, …Strålkastaren är vår femte aktör, och ska få egna repetitioner.
Jag tror att processen blir en del av resultatet. Vi har bildat en trojka, Moa Möller ansvarig för kostym Åsa Frankenberg ansvarig för ljuset och jag ansvarig för regin. Det är vi tre som tillsammans står för scenografin.
Foajén skall bli en del av vår föreställning det ska bli en bar och en 12 meter lång väggmosaik som består av ca 3000 vykort och konstkort som jag samlat på mig i över 50 år.
Teater som motstånd och melankoli. Välkomna!”
Ulla Kassius
