Varför heter föreställningen LOOP?
Upprepningen fungerar som ett sätt för att skapa lugn, förutsägbarhet, fokus och puls i verket. Redan i mina tidiga samtal med patienter och personal på habiliteringen Korallen Lagunen så återkom de till att repetitioner är något som målgruppen uppskattar alldeles extra. Jag har återkommande under de senaste 10 åren arbetat med repetition i mina koreografiska praktiker och kände att här har målgruppen ett behov som väldigt lyckosamt angränsar till mina erfarenheter och arbetsmetoder. Titeln LOOP pekar på att det är en repetitiv logik som verket arbetar med. Verket leker med olika längder på loopar genom både exakt rörelserepetition det vill säga saker som är lätta att se att de repeteras, men även fraser där det kanske är svårare att uppfatta och större rörelser vi känner igen i livet så som ett dagsförlopp eller årstidskiftningar.
Föreställningen utgår från avslappning, hur har du och det konstnärliga teamet arbetat med det?
Vi har tittat på hur man arbetar med detta inom den nederländska metoden för sinnesstimulering som kallas Snoezelen, och som Korallen Lagunen arbetar med. Vi har inspirerats av behandlingsmetodens grundläggande idéer, metoder och även lånat estetiska referenser både visuellt och taktilt. En delmetod som jag tycker är oerhört spännande inom Snoezelen är att de betonar att avslappning skapas genom fokusering. Det är när ett sinne stimuleras och koncentreras som nervsystemet och eller andra sinnen verkligen kan få chans att slappna av. Vilan uppstår inte bara genom att stänga av eller stänga ner, utan är snarare något som sker därför att något annat kittlas eller kanske till och med överstimuleras. Det har i sin tur skapat en idé om en dramaturgi kring vilka av våra medier som stimulerar vad och när och hur de vävs in och ur varandra. Vårt arbete handlar om att komponera ett närvaroflöde, att fånga koncentration och distribuera den mellan konstuttrycken vilket skapar avslappning för besökarna. I många estetiska val har vi även gått mot klassiska metaforer kring saker som upplevs avslappnande för många av oss, så som djupa andningar, gryningsljus och norrsken.
Du har återkommit till att du söker det sublima, hur syns det i Loop?
Det är svårt för mig att hävda att det händer i LOOP, men det sublima är något som fascinerar mig djupt. När vi upplever till exempel intensiv skönhet, något upphöjt, ofta genom konsten eller genom naturupplevelser, så är min känsla att man möter något väldigt existentiellt. Det är något som berör oss på djupet och ger oss en känsla av livet i sig självt, bortom exakta betydelser eller förståelse. Det är inte helt ovanligt att vi börjar gråta när vi upplever något oerhört vackert. Att uppleva något sublimt är meningsfullt, skapar en djup känsla av mening, utan att man kanske kan säga vad det är som är meningsfullt i ögonblicket. Det är en ren njutning av skönhet bortanför sitt eget liv. Jag tror att det är något som konsten i sina bästa stunder kan åstadkomma och som påminner oss om att vi människor är estetiska varelset, jag annars tycker att vi som samhälle nedvärderar eller helt glömmer bort. Att gripas av något är också för mig en chans att träda ut ur mig själv och uppleva att jag står i kontakt med världen. För vissa är det religiöst, men jag tror man kan stanna i den närvaron utan att behöva en transcendental förklaring. Det är för mig också ett tecken på empati med ett sammanhang som är större än sig själv.
Vilka publikreaktioner har ni mött hittills?
Väldigt fina och positiva. Allt från tät koncentration och andning, uppbrusade skratt och extas. I ett flertal tillfällen så har publiken även sjungit med Pelle spontant. Många har upplevt och återkommit till en känsla av skönhet, mjukhet och lugn, att de vill dröja sig kvar i rummet och gärna vill få se föreställningen igen.
