Vi kan förstås inte veta om Shakespeare var ironisk

Du ska alltså sätta upp en sexistisk komedi? Hur tänkte du?
– Ja, Så tuktas en argbigga är ursprungligen en Shakespeare-komedi som handlar om att tämja en kvinna som beter sig ohyfsat, ilsket, våldsamt och ”okvinnligt”. Vi kan förstås inte veta om Shakespeare var ironisk och ville belysa kvinnors situation på 1500-talet genom att beskriva den, eller om detta verkligen är en misogyn, sexistisk pjäs med en sjukt sunkig kvinnosyn. Originalpjäsen slutar hursomhelst med att argbiggan Katarina faktiskt blir tämjd och håller ett brandtal om att kvinnans uppgift är att med glädje passa upp på sin man och ta hand om hemmet. Men nu har jag ju skrivit om pjäsen helt… dock är den fortfarande på blankvers!

Varför blev du intresserad av Så tuktas en argbigga?
– Det som intresserade mig vid första läsningen var de olika överlevnadsstrategier som kvinnorna i pjäsen använder sig av. När jag sedan började jobba med originaltexten så framträdde flera intressanta nutidsteman, som huruvida vi befinner oss i en feministisk backlash och återgång till traditionella könsroller med softgirls/tradwifes-rörelsen. Men kanske framförallt mansrollen, och hur hela världen har en slags maskulinitetskris där dominanta och lynniga män blir ledare. Enligt Ungdomsbarometerns Generationsrapport 2025 har antalet unga tjejer i Sverige som vill uppfattas som feminina fördubblats de senaste 10 åren. Allt fler unga tjejer och killar vill att killen ska betala för första dejten, och betydligt färre ungdomar kallar sig feminister idag, jämfört med för fem år sedan. Vad gör man bäst komedi av om inte dessa tecken i tiden?

1500-tal och nutid. Shakespeare och Arbabi. Vad är det för värld du bygger upp på Stora scenen?
– Det är en slags sagovärld, ett parallellt universum, där de två systrarna Minola försöker leva sina liv. En maximalistisk mix av dåtid och nutid, där det fortfarande är självklart att kvinnan går direkt från föräldrahemmet in i äktenskapet, och pjäsens enda fria kvinna är en änka. Även om jag tröskat Shakespeare genom mina tangenter så kommer man att känna igen hans värld: grovt språk, hästar, lera, våld och sex - men så har jag lagt till lite gitarrkillar, konfetti, popcorn, body horror, och ett par maffiga dansnummer. Under hela föreställningen rör sig dessutom en oberäknelig clowntrio fritt mellan scen och salong. De kommenterar handlingen, analyserar karaktärerna och saboterar för dem - och ibland kanske även för publiken. 

Det låter som att det kommer bli full fart?
– Ja, det hoppas jag verkligen! Lite som det var på Shakespeares tid!