
Hur mycket av det som händer i Mors dag är sant?
– Det är så svårt att prata om sånt, särskilt om man inte vill få en tretimmarsdokumentär på SVT på halsen, men historien utgår från ett barndomsminne, det är mors dag, mamma vill inte bli firad och har stängt in sig i sovrummet, skriker alltmer vildsint mot oss när vi står i köket och gör en tårta till henne.
Du skriver ju ofta om händelser från barndomen. Hur är det att läsa dina egna texter efter några år?
– Ja, men jag tycker det är klurigt, för när jag skriver ner ett minne så är det rent, men sen redigerar jag det, och tillåter mig att lägga till och dra ifrån. När jag sedan återvänder till minnet så kan jag omöjligt säga vad i det som hänt och vad som inte hänt. Om det nu spelar någon roll. Jag skriver sällan dokumentärt.

Vi har alla olika versioner av våra barndomar, samtliga kan vara sanna, också när de motsäger varandra.
Vad tycker dina bröder om att du skriver om er barndom?
– De har reagerat lite olika genom åren, men generellt är de positiva, även om det är viktigt att betona att de här historierna är min upplevelse av barndomen. Det kan hända att de har en annan. Vi har alla olika versioner av våra barndomar, och samtliga kan vara sanna, också när de motsäger varandra.
Brukar de tycka att det du berättar om stämmer?
– Både ja och nej. De känner igen världen, de känner igen karaktärerna, men har ibland andra upplevelser av vad som faktiskt hände.
Hur känns det att få regissera en hel ensemble som spelar upp ett minne?
– Det känns som att vara Gud.
Vad är tricket för att få till en riktigt god tjinuski?
– Jag tror inte det går. Jag har ätit en rad olika varianter och alla har det gemensamt att de smakar vidrigt. Don’t try it at home.
Intervjuad av Erik Gripenholm

