Dionysos och hans satyrer spelar en central roll i det antika dramat. Han var vinets gud och ur de extatiska fruktbarhetsriterna kring vinet och vinskörden föddes den grekiska tragedin, där dans, körsång och det talade ordet ingick en nyskapande syntes.

Dyonysos med satyrerna

Myten om Dionysos är rolig, förskräcklig och underhållande. Överguden Zeus fattar i sin himmel tycke för den jordiska kvinnan Semele, som han i olika skepnader också lyckas förföra. Hans rasande hustru Hera övertalar som hämnd lömskt Semele att be Zeus visa sig för henne i hela sin härlighet, vilket han också gör med följden att hon bränns ihjäl.

I dödsstunden visar det sig att Semele är gravid. Zeus räddar fostret och gömmer det i sitt lår, detta för att det skall undgå Heras ränker. I sinom tid får den unge Dionysos växa upp på berget Nysa hos satyrerna, väsen hälften människa, hälften bock. De gör honom bekant med vinet och dess härligheter och Dionysos kommer så småningom att göra talrika resor runt världen, där han sprider vinets lov, men även kräver att dyrkas. I konsten avbildades han därför ofta i en farkost.

Den antika hymnen Dionysos och sjöfararna, författad av en okänd skald, berättar om en av hans eskapader. Den inleds:

Sjunga jag vill om den frejdade Sémeles son Dionysos,
hur han vid stranden av ödsliga havet, där klipporna stupa,
uppenbarade sig lik en man i sin vårliga ungdom:
Mörka och präktiga lockarna fladdrade tätt kring hans huvud.

Dionysos i båt

Hymnen förtäljer hur den unge vackre guden tillfångatas av några sjörövare, som trots sin styrmans varningar planerar att dyrt sälja honom utomlands. Väl ute på havet utbryter en förfärlig storm och under sker:

Först kom en flod utav ljuvligt och doftande vin, som slog över
hela det mörka och ilande skeppet, ambrosisk en vällukt
spred sig. Men samtliga sjömännen grepos av skräck vid den synen.
Strax högst uppe vid seglet en vinranka spred sina grenar
ut överallt och ned därifrån det druvklasar hängde
ymnigt, kring masten sig slingrade även en mörkbladig murgrön
blommande rikt och behagliga frukter därpå syntes växa.

Guden förvandlar sig härefter till ett blodtörstigt lejon, vilket får de skräckslagna sjörövarna att kasta sig i vattnet, där de förvandlas till delfiner. Endast styrmannen skonas:

’Lugna dig du, min förträfflige sjöman, kär för mitt hjärta!
Jag Dionysos, höglarmaren, är och den moder mig födde
Semele, Kadmos’ dotter, det är, som med Zeus plägat älskog.’

Händelsen är vackert avbildad på ett antikt dryckeskärl.

Hasselriis byst

Dionysos har i konsten kommit att avbildas som en vacker, sensuell, intagande gud med många kvinnliga egenskaper. Den amerikanske antikprofessorn Charles Segal beskriver honom sålunda:

Dionysos är en manlig gud, men han har en mjukhet, en sensualism och en känslighet som grekerna vanligtvis associerar med kvinnor. Han har en ung spänstig mans hela kraft och energi, men en ung kvinnas hela grace, charm och skönhet.

Så framträder han också på den antika skulptur som återfinns i det kapitolinska museet i Rom och som Dramaten av en händelse har en kopia av.

Skulpturen är utförd av den danske skulptören Louis Hasselriis. Han föddes 1844 och studerade vid Konstakademien i Köpenhamn 1859-65. Från 1869 vistades han mest i Rom, förvisso en inspirerande miljö för en skulptör. Han kom särskilt att uppskattas för sina små porträttstatyetter, fint karaktäriserade. Han gick bort 1912.

Hans Dionysosskulptur kom så småningom att förvärvas av doktorn Anton Lindström, som i oktober 1947 skänkte den till Dramaten.

I Sofokles Antigone besjunger kören i Stasimon 5 Dionysos, som här kallas Bacchos, ett av hans tillnamn, och ber honom rena staden Thebe, vars skyddsgud han är:

Thebe hedrar du
och din mor, som blixten slog,
högt över alla städer.
Kom nu, när hela staden
drabbats av en vidrig farsot, kom
till oss igen över Parnassos sluttning
eller det strömstarka sundet och rena oss!

Även i Euripides Backanterna spelar Dionysos en viktig roll. Här straffar han den klentrogne Pentheus, som blir söndersliten av de rasande backanterna, anförda av hans egen mor. Guden slår fast:

Han ska få lära känna
Zeus son Dionysos, född helt gud, för människosläktet
oändligt fruktansvärd, och med oändlig mildhet.

I skulpturen framträder enbart det sistnämnda draget – men skenet bedrar alltså.

Dag Kronlund, chef för arkiv och bibliotek

Kronlunds krönika