Dramatentrappan
Dramatentrappan har ända sedan huset invigdes varit ett uppskattat och hett eftertraktat område – särskilt sommarmånaderna. Låt oss ta det från början.
Redan från starten var herrarna i det konsortium som på våren 1901 åtagit sig att bygga en ny teater åt staten klara över att byggnaden skulle innehålla utrymmen som i framtiden kunde ge teatern sidoinkomster – branschen är nu en gång osäker och nyckfull. En restaurangrörelse låg då nära tillhands. På teaterbolagets första styrelsemöte i augusti 1907 beslöt man också att genom annonsering infordra anbud på byggnadens restaurant- och buffetlokaler. Ett anbud inkom. Det var från källarmästaren Erik Hj. Staaf, som erbjöd sig att hyra utrymmena för 36 000 kr om året.
I det uppgjorda hyreskontraktet finns noggrant specificerat vilka lokaler Staaf fick disponera. De upptog en ansenlig del av huset. Alla utrymmen i alla våningsplan närmast Nybroplan, både åt Nybro- och Sibyllegatan, var ursprungligen restaurang- eller buffélokaler. Det var med andra ord en omfattande rörelse källarmästaren skulle driva.
Dessvärre gick den inte särskilt bra. Redan i början av april 1909 skrev Staaf till styrelsen och beklagade sig. De ”svåra penningtiderna” och konkurrensen från de nyöppnade restaurangerna Anglais och Royal anförde han som förklaring till den dåliga tillströmningen. Dessutom hade de förras entréer ”från gatan förlagts så i ögonen fallande som möjligt”. I Dramatenhuset låg de däremot ”något afsides och undgår det också många, som passera Dramatiska Teaterns byggnad, för såvidt de ej därom förut äga kännedom, att i densamma finnes inrymda restauranter”. Teaterhusets restauranger var kort sagt för anonyma.
Styrelsen fick nu ta ställning till en anhållan från Staaf om att under sommarmånaderna få anordna servering framför teaterbyggnaden och denna bifölls också redan i slutet av samma månad. Efter teatersäsongens slut 1909 öppnades den första uteserveringen framför Dramatentrappan.
För Staafs del hjälpte nu inte detta. Av ett styrelseprotokoll från oktober samma år framgår det att en ny källarmästare, Hugo Jagare, tagit över restaurangrörelsen. Enligt Jagare hade hans företrädare under det första året gjort en förlust på 60 000 kr. Inkomsterna hade emellertid ökat efter uteserveringens tillkomst. Den delen ville han nu utveckla. Jagare kom dock inte hålla ut mer än två år och framöver kom källarmästarna i strid ström att avlösa varandra.
Dramatenrestaurangen på Jagares tid
En bidragande orsak till svårigheterna var naturligtvis Stockholmssystemets införande 1914. Alkoholinköpen reglerades då strängt. Bland annat fick man inte servera vin och sprit i samband med teaterföreställningar, förödande inte minst för de många buffélokalerna i det nybyggda Dramatenhuset. Sakta men säkert kom de också börja användas för andra ändamål.
Våren 1929 lades restaurangen i lokalen mot Sibyllegatan ner. Där kom i tjugofem år istället en antikvitetsaffär hålla till, Stina Swanbergs. På motsvarande plats mot Nybrogatan öppnade 1930 ett galleri, Galleri Modern, där man även kunde köpa enklare maträtter. Även galleriet byggde på somrarna upp uteserveringen. I december 1946 slog en ny restaurang upp sina portar i lokalen, Dramatens restaurang. Den kom att existera i dryga femton år.
Dramatenrestaurangen på Galleri Moderns tid
Sommaren 1962 blev den sista som uteserveringen byggdes upp vid Dramatentrappan. Följande vinter utnämndes nämligen Ingmar Bergman till Dramatenchef och han hade redan från början bestämt sig för att stänga restaurangen, som enligt honom var ”beryktad för sin usla mat och sitt betänkliga klientel”. Framför allt tog den plats. Teatern behövde själv lokalerna. Lagom till sommaren 1963 kunde teatern lösa ut restauratören.
Sedan dess har Dramatentrappans besökare fått inhandla sin spis på närliggande etablissemang. Och det gör de med besked. För vem sitter inte gärna där i den behagliga södersolens sken?
Galleri Moderns menyutsida
Dag Kronlund, chef för arkiv och bibliotek