Vi som fick leva om våra livMattias Andersson, baserat på dokumentärt material

Om uppsättningen

Urpremiär: Oktober 2019, Backa Teater
Dramatenpremiär: 23 januari 2020, Elverket
Speltid: 2 timmar och 35 minuter, inklusive paus
Rekommenderas från 15 år

Textas till svenska, engelska och arabiska följande datum: 22/2, 23/2. Läs mer, اقرأ المزيد

"Det här är scenkonst på hög nivå, som vågar ställa frågor utan att ge svar" Aftonbladet

"Här når den dokumentära estetiken sin fulländning" GP

"Form och innehåll är närmast kongeniala" DN

"Skådespelarna är i sanning en ensemble, på lika villkor, vilket förstärker intrycket att det handlar om, kunde handla om, vem som helst av oss. Det är uppfordrande och vackert." SvD

"Det är en fantastik uppsättning nästan isande enkel och tillgänglig" Kulturnytt P1

Lärhandledning och inspirationsmaterial [PDF]

Premiere: 23 january 2020, Elverket
Running time: 2 hours and 35 mins, inc. interval

English and arabic subtitles are available via mobile or tablet the following dates: 22/2, 23/2. Read more

Läs mer

Vad hade du gjort annorlunda om du fick en chans till?

Ett barn blir till och någon väljer franska istället för tyska på högstadiet. Bokstäverna metoo bildar en hashtag. Livets vägskäl kan leda till förändringar som skakar den egna tillvaron eller hela världen.

Vad skulle du göra annorlunda om du fick leva om ditt liv? Mattias Andersson låter ett socioekonomiskt tvärsnitt av Sveriges befolkning svara på frågan och bygger utifrån det en föreställning om hur livet hade kunnat se ut om det fanns en chans till. Det blir en personlig, associativ och musikalisk föreställning som utnyttjar teaterns utopiska förmåga att förändra alla premisser. Inget är beständigt. Allt har konsekvenser.

Mattias Andersson har tidigare använt dokumentärt material i en rad uppmärksammade föreställningar som The Mental States of Sweden, Acts of Goodness  och Utopia 2012.

Föreställningen är ett samarbete mellan Backa Teater
i Göteborg och Dramaten. Skådespelare från både Dramaten och Backa Teater medverkar.

 

قم بإعادة تشغيل التطبيق إن طرأ عطل ما واذا استمرت المشكلة تأكد من أن الهاتف متصل بالواي فاي الصحيح.
اطلب العون من موظفي المسرح عند الحاجة.

نحن الذين تسنى لنا أن نعيش حياتنا من جديد
تأليف ماتياس أندرشون بناءً على مواد وثائقية
ماذا كنت ستفعل بطريقة مختلفة لو أتتك فرصة ثانية في الحياة؟ في عمل مشترك بين مسرح "باكا" و مسرح "دراماتن".

يدخل طفل حيز الحياة ويختار أحد ما اللغة الفرنسية بدلا من الألمانية في المرحلة الإعدادية. تتحول عبارة
إلى هاشتاغ. قد يؤدي مفترق الطرق إلى تغيرات قد تهز دعائم حياتنا الخاصة أو تهز العالم.”metoo”
كيف تتصرف بطريقة مختلفة لو أتيحت لك فرصة أن تعيش حياتك مرة أخرى؟ جعل ماتياس أندرشون مقطع عرضي من سائر
المستويات الاجتماعية والاقتصادية في المجتمع السويدي، يجيب على هذا السؤال، وبنى عرضه المسرحي على سؤال كيف كانت
الحياة ستبدو لو أعطينا فرصة أخرى. كانت النتيجة هذا العرض المسرحي الشخصي، الترابطي والموسيقي الذي يستغل قدرات
المسرح الخيالية على تغيير الفرضيات كلها. لا شيء يدوم، ولكل شيء عواقبه.
بق أن استخدم ماتياس أندرشون مواد وثائقية في عدد من العروض المسرحية التي حظيت بالاهتمام، مثل:
The Mental States of Sweden, Acts of Goodness و Utopia 2012

العرض المسرحي عمل مشترك بين مسرح باكا في غوثنبورغ ومسرح دراماتن، ويشارك فيه ممثلين من المسرحين المذكورين أعلاه.

 

What would you do differently, if you had your time over?

A child is born and someone chooses French instead of German at high school. The letters metoo form a hashtag. Life’s choices can lead to changes that shake up your own existence or reverberate around the globe.

What would you do differently if you got to live your life over? Mattias Andersson gets a socioeconomic cross-section of Swedish society to answer that question and from that he builds a performance about how life could have panned out if there were second chances. The result is a personal, associative and musical performance that embraces the theatre’s utopian capacity to rewrite everyone’s timeline. Nothing is forever. Everything has consequences.

The performance – a collaboration between Backa Teater in Gothenburg and Dramaten – premiered on 19 October 2019 at Backa Teater. The cast includes actors from both Dramaten and Backa Teater.

Biljetter

  • Föreställning Tid Scen Platstillgång
  • Söndag 23 februari 13:00 Elverket onumrerad Utsålt

Regi

Mattias Andersson

Koreografi

Cecilia Milocco

Ljusdesign

Charlie Åström

Scenografi och kostym

Maja Kall

Statister

Raija Hedlund, Birgitta Nordquist, Laila Sjöström, Lars Tollin, Göran Wennersten

Bilder från uppsättningen

Bakom kulisserna

”Själva teaterhändelsen tror jag väldigt starkt på för framtiden”

PL_TC_Mattias_Andersson_20191004.jpg

Mattias Andersson är minst sagt aktuell på Dramaten. I januari har inte mindre än två av hans uppsättningar premiär – och i mars tillträder han som teaterchef och konstnärlig ledare!

Om drygt tre månader (i skrivande stund) tillträder du som teaterchef och konstnärlig ledare på Dramaten. Hur känns det?
Det känns otroligt inspirerande och som ett väldigt privilegium. På Dramaten finns det en oerhörd kompetens och kunskap, och stora resurser. Samtidigt känns det också väldigt utmanande, det är ett stort arbete som krävs.

Vad med uppgiften inspirerar dig mest?
Jag är väldigt intresserad av nationalscensuppdraget. Vad är en nationalscen i en globaliserad värld där hela nationsbegreppet är under omförhandling?Samhället idag är pluralistiskt, polyfont och väldigt segregerat. Att det finns en plats som kallas nationalscen och som utger sig för att kunna göra scenkonst för alla som befinner sig inom Sveriges gränser – vad innebär det idag?

Vilken är nationalscenens viktigaste uppdrag?
Den ska tjäna teaterkonsten och vara av högsta kvalitet. Här ska landets bästa dramatiker, regissörer, skådespelare, tekniker, maskörer – alla teaterns yrkesfunktioner vara. Den ska också hålla hög internationell klass. Nationalscenen ska utveckla och pusha konstformen teater vidare rent formmässigt. Men innehållet ska också vara relevant. Vilka skildringar och röster ger vi plats för, vilka perspektiv på verkligheten visar vi? Hur kan vi bli en på riktigt polyfon röst, så att vi kan ge så många perspektiv som möjligt på en samtid som är väldigt mångfaldig? Det är en jättestor utmaning. Dramaten ska också vara en del av samtidsdebatten, våga ligga steget före och titta där ingen annan tittar.

Du har hyllats för ditt arbete som teaterchef och regissör på Backa Teater. Vad är du stoltast över efter dina 13 år där?
Att vi gjort många bra föreställningar på hög konstnärlig nivå om komplexa ämnen, som kommunicerat till en ung publik utan tidigare relation till teater. Utan att kompromissa. Och att alla på Backa, oavsett yrkesfunktion, varit lika dedikerade att ge sitt yttersta för att det skulle bli så kvalitativ scenkonst som möjligt.

Vad är det första du tänker göra när du tillträder?
För mig handlar det i första hand om att få med mig människorna i huset, att alla i huset känner att de kan bidra med sina erfarenheter. Vi ska hitta någon typ av gemensam berättelse. En annan sak jag också längtar efter att börja med är den konkreta repertoaren. Den är ju till stor del redan lagd en bra bit in på 2021 – men vad som händer efter det är upp till mig.

På Dramaten är uppdraget såväl att driva teaterkonsten framåt som att vårda ett kulturarv. Hur ser du på det?
Jag ser ingen motsättning i att stå med en fot i traditionen och att vara modern. Samtiden behöver inte bara speglas i nyskrivna eller dokumentära projekt, det kan man göra även med klassiker. Jag ser ingen större skillnad. Det finns en stor mängd människor som älskar det Dramaten står för, och det ska de fortsätta göra. Samtidigt finns det en stor grupp människor som i nuläget inte går på Dramaten och som inte tycker att Dramaten är relevant i deras liv, de ska också hitta hit.

Du är också aktuell med två uppsättningar, som båda handlar om livsval. Grunnar du mycket på de frågorna?
Frågan om den fria viljan är spännande tycker jag, det är något jag är väldigt intresserad av. Hur mycket styr vi våra liv? Hur mycket är vi förprogrammerade maskiner? Determinism och Vi som fick leva om våra liv är formmässigt två väldigt olika föreställningar.

Determinism är speciell på det sättet att rollerna är väldigt glidande, ständigt under förändring. En utmaning för skådespelarna – och kanske även för dig som regissör?
De två unga rollerna går igenom en hel livsresa – olika åldrar, sociala positioner och emotionella lägen. Det är klart att det är en utmaning att gestalta, och det blir ett spännande arbete tillsammans med skådespelarna. Den handlar mycket om rollspel och sociala konstruktioner. Hur mycket av det vi gör gör vi av fri vilja och hur mycket gör vi på grund av yttre förväntningar?

Vi som fick leva om våra liv baseras på dokumentärt material, där ett socioekonomiskt tvärsnitt av Sveriges befolkning svarat på frågan ”Om du fick en chans att leva om ditt liv – vad skulle du gjort annorlunda?”. Vad är ditt svar på den frågan?
Den frågan har jag fått ofta på sistone! Och det är en väldigt skrämmande fråga! Jag själv är jätteprivilegierad på många plan, som har fötts i den här delen av världen och har fått arbeta med något jag älskar. I en yttre mening har jag haft det bra. Men hade jag fått välja en annan bana hade jag kanske valt ett socialt arbete, där man bara arbetar för andra. Priset man betalar för mitt arbete är att det lätt blir egofixerat och narcissiskt, man blir bedömd hela tiden och det innebär en stor press. Men att arbeta för andra utanför sig själv på ett annat sätt kanske skapar en annan typ av inre frid, tänker jag.

Har teatern en roll i framtiden?
Absolut! Själva teaterhändelsen tror jag väldigt starkt på för framtiden. Det är en så unik upplevelse idag, där vi annars får alla kulturella upplevelser och utsagor om vår tid via våra individuella skärmar. I en vanlig familj ser ju alla varsin tv-serie på sin egen skärm. Det finns så få platser där vi kollektivt upplever någonting tillsammans, så att ta sig till en bestämd plats på en bestämd tidpunkt och i en fixerad tid och rymd uppleva någonting tillsammans med andra människor är djupt unikt i dag, det har jag märkt inte minst på den unga publiken på Backa Teater. Det är hoppfullt för teatern som fenomen, där har vi en stark konkurrensfördel. Sen hur vi förvaltar det och utformar scenkonsten så att det som sker i teaterrummet är attraktivt och omvälvande och relevant för människor i dag, det är den svåra uppgiften.