PåklädarenRonald Harwood

Om uppsättningen

Premiär: 24 mars 2018, Stora scenen
Speltid: 2 timmar och 25 minuter, inklusive paus
Svensk text 16/12, 20/12, 21/12 via app i mobil eller surfplatta, läs mer

"ett litet underverk" SR Kulturnytt
"Njutbart storspel av makalös duo."
 SvD
"underbart kvickt och roligt". DN
"Henriksson och Taube ger en bländande uppvisning i mångbottnat skådespeleri" UNT
"med en ironisk, servil, aggressiv och kärleksfull svada gör Krister Henriksson antagligen sitt livs roll!" Expressen
"Sven-Bertil Taube med en musikalitet och en diktion på en magnitud vi sällan hör på svensk scen numera." Expressen
"stor skådespelararkonst." Borås Tidning

Läs mer

Sven-Bertil Taube och Krister Henriksson tillsammans på scen för första gången i en pjäs om kärlek och maktkamp, komedi och svärta, bakom kulisserna. Då, för längesedan.

En kväll på 1940-talet, under Tysklands bombningar av England, förbereder sig den åldrande skådespelaren Sir John och hans påklädare Norman inför kvällens föreställning av Kung Lear. Runt omkring sig har de en hel ensemble som är helt beroende av att den store skådespelaren går upp på scenen och agerar.

Men Sir John närmar sig ett sammanbrott och uppfattar krigets flyglarm och bombningar som en personlig kränkning. Han vägrar spela! Den ende som kan få upp honom på scenen är hans påklädare.

Krister Henriksson spelar Norman, påklädaren som gör allt för den stora skådespelaren, som spelas av Sven-Bertil Taube. Det blir ett möte mellan två män med helt olika livsvillkor. Och runt omkring dessa män, en hel grupp med skådespelare och teaterarbetare som är helt beroende av den stora stjärnan. En föreställning om livet på teatern. 

Författaren Ronald Harwood arbetade själv som påklädare under 1950-talet. Sedan urpremiären 1980 har pjäsen varit ett återkommande inslag på teaterrepertoarerna världen över. 2015 filmatiserades berättelsen med Antony Hopkins och Ian McKellen i rollerna.

Regissören Eva Dahlman har tidigare regisserat succéer som Egenmäktigt förfarande på Scalateatern/Maximteatern, Scener ur ett äktenskap på Uppsala Stadsteater och En handelsresandes död på Dramaten. 

Biljetter

  • Föreställning Tid Scen Platstillgång
  • Lördag 8 december 19:00 Dramaten, Stora Scenen Begränsad Köp biljett
  • Söndag 9 december 16:00 Dramaten, Stora Scenen Begränsad Köp biljett
  • Fredag 14 december 19:00 Dramaten, Stora Scenen Begränsad Köp biljett
  • Lördag 15 december 13:00 Dramaten, Stora Scenen Begränsad Köp biljett
  • Söndag 16 december 14:00 Dramaten, Stora Scenen Köp biljett
Se alla föreställningar

Översättning

Magnus Lindman

Scenografi och kostym

Magdalena Åberg

Ljusdesign

Ellen Ruge

Ljuddesign

Johan Adling

Peruk och mask

Barbro Forsgårdh

Bilder från uppsättningen

Bakom kulisserna

Ensemblen framkallar en storm

Sven-Bertil Taube på Dramaten

Sven-Bertil kom in på Dramatens elevskola 1959. I juni 1961 blev han premiärelev och fick gå ett hedrande tredje år på skolan. Han anställdes därefter direkt på teatern. På Dramaten stannade han till juni 1969, men återkom i Büchners Dantons död 1971, som var ett samarbete mellan Dramaten och Marionetteatern och som spelades i gamla riksdagshuset. 

Sven-Bertil Taube har fram till premiären på Påklädaren gjort trettiotvå roller på Dramaten. Han har även spelat i många musikföreställningar under Ingmar Bergmans chefsperiod 1963–1966.


Tiggarens opera 1963


Sven-Bertil med Georg Rydeberg i Anatol 1966


Ingvar Kjellson och Sven-Bertil i Dantons död 1971


Sven-Bertil med Lars Lind och Mathias Henrikson i Klas Klättermus 1965


Gun Wållgren och Sven-Bertil i Ett glas vatten 1964


Sven-Bertil och Gio Petré i Romeo och Julia 1964


Lek ej med kärleken 1965


Victor 1963

Om en blå klänning och om att se teater utan att kunna se

Vi ställde några frågor till Eva Lagerheim som på fredag 11 maj syntolkar Påklädaren för ett tjugotal besökare med synnedsättning.

Hur går en syntolkning till?

De synskadade får låna var sin mottagare där de genom hörsnäcka kan ta emot syntolkningen. De sitter salongen med övrig publik och får på så sätt de kompletteringar som behövs om vad som händer på scenen vid sidan av det som sägs. Mycket av det som är viktigt för förståelsen sker i tystnad och där måste syntolken fylla i. Reaktioner och ansiktsuttryck behöver ofta förtydligas eller om någon t.ex. har tjuvlyssnat till ett samtal utan att vara iakttagen.

Var sitter du som syntolkar?

Jag sitter i teknikbåset längst bak. Därifrån kan jag se scenen genom glasrutan och prata obehindrat i min mikrofon utan att störa övrig publik. En gång syntolkade jag Fåglarna på Elverket. Där fanns inte den möjligheten och att sitta i salongen var uteslutet eftersom pjäsen innehöll så många och långa tillfällen som krävde absolut tystnad. Då ordnade de duktiga teknikerna med en monitor i ett rum innanför så det gick bra ändå.

Kan vem som helst göra en syntolkning, eller vad krävs?

Man måste ha ögon att se med och en röst att tala med. Utöver det är det väl erfarenheten som avgör om syntolkningen blir bra eller dålig. Det gäller att välja i intrycken för att få med det som är viktigast för handlingen och stämningen. En synskadad väninna hjälpte igång mig bra när jag började för 15 år sedan genom att säga: “Ibland får man höra väldigt mycket om en blå klänning samtidigt som man förstår att det händer väldigt mycket med personen inuti klänningen.”

Eva var tidigare röstpedagog på Stadsteatern. Sedan 2003 syntolkar hon föreställningar, främst på Dramaten, Kulturhuset Stadsteatern och Parkteatern men hon har även syntolkat film och några uppsättningar på privatteatrar.