Information med anledning av coronaviruset.

Författaren Kristina Sandberg debuterade 1997 med romanen I vattnet flyter man. Hennes romantrilogi om hemmafrun Maj är hyllad, belönad och översatt till många språk. De tre romanerna – Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris – skildrar ett helt vanligt kvinnoöde som tidigare knappt blivit dokumenterat och berättat.

Hon tilldelades Svenska Dagbladets litteraturpris 2014 med motiveringen: ”Trilogin om hemmafrun Maj ger röst och kroppslig närvaro åt en generation kvinnor som länge tagits för givna.” Och i fjol fick hon Selma Lagerlöfs Litteraturpris 2019: ”Kristina Sandberg visar en lika ömsint omsorg om detaljer i vardag, historia, socialt och psykologiskt liv som någonsin hennes huvudperson om hem och familj.”

I poddcasten Hemmafru samtalar Kristina Sandberg och konstnären Sven Teglund under olika teman och med följande introduktion: ”Hemmafruarna – vilka var de egentligen och vad kan vi förstå om vår samtid genom deras livsberättelser? Under folkhemsepoken var hemmafrun en modern kvinna som levde helt enligt tidens anda. Att vara maka och husmor var att göra samhällsnytta. Det var ett önskvärt kvinnoideal. Men kort därpå, omkring 70-talet, förändrades såväl politiken som idealen, och hemmafruarnas era gick mot sitt slut. Kvinnor skulle förvärvsarbeta och hemmafrutillvaron började ifrågasättas. Vad hade de gjort för nytta egentligen och var inte deras liv förspilld kvinnokraft?”

Men vem är Maj idag? Kristina Sandberg berättar i podcastens avsnitt 10, Tids-andan, om hur den frågan dök upp för henne i hennes möten med läsarna:
– Vi kan bara födas in i den tid, den tidsanda, vi lever i. Jag tänkte att de som reagerade allra starkast på Maj – ”Gud, varför gör hon inget åt sin sitation, varför skiljer hon sig inte, varför tar hon inte ett jobb” – det är ofta personer som lever väldigt tidstypiskt som vi ska leva idag. Så jag tänker att den som är ’hemmafru’ idag, det är den som lever enligt dagens normer och rådande ideologier – och det är väl jag! Jag lever väl ungefär som ett önskvärt liv, håller på med nånting konstnärligt, jag har familj, jag har ett hus... Man behöver inte tänka att ’hemmafrun’ idag är en kvinna, utan det är både män och kvinnor som lever nåt slags karriärsliv, och det är inte alls att gå mot strömmen eller göra motstånd eller vara radikal, utan det är väl att leva ungefär som de flesta gör, som fåran är plöjd, och så var det för hemmafruarna, de som levde det livet.