DeterminismMattias Andersson

Om uppsättningen

Urpremiär: 18 januari 2020, Lilla scenen
Speltid: ca 1 timme och 50 minuter, ingen paus
Rekommenderas från 15 år

Textas på svenska och engelska via app i mobil eller surfplatta följande datum: 9/2, 12/2, 29/2, 5/3, 10/3. Läs mer

Läs mer

Har vi en fri vilja?

Två unga människor bryter sig in i en villa och kastas genom olika åldrar och sociala positioner i virvlande fart. Leker de bara, spelar de teater eller är alltihop förutbestämt av en allsmäktig och obarmhärtig maskin? Är rollerna vi spelar givna från början? Är positionerna vi hamnar i skapade av oss själva eller yttre omständigheter?

Determinism är en nyskriven pjäs av dramatikern, regissören och Dramatens tillträdande konstnärlige ledare Mattias Andersson.

Mattias Andersson är en av den svenska moderna dramatikens förgrundsgestalter, både som dramatiker och som regissör. På Dramaten har han satt upp bland annat Idioten, The Mental States of Sweden och Uppenbarelsen. Hans arbete som teaterchef, regissör och dramatiker på Backa Teater i Göteborg har fått stor uppmärksamhet.

Mattias Andersson är också aktuell på Dramaten med Vi som fick leva om våra liv, en samproduktion mellan Backa Teater och Dramaten.

Biljetter

  • Föreställning Tid Scen Platstillgång
  • Fredag 17 januari – offentligt genrep 19:00 Lilla scenen Utsålt
  • Lördag 18 januari – premiär 19:00 Lilla scenen Begränsad Köp biljett
  • Tisdag 21 januari 19:00 Lilla scenen Begränsad Köp biljett
Se alla föreställningar

Regi

Mattias Andersson

Scenografi och kostym

Julia Przedmojska

Ljus

Charlie Åström

Musik

Anna Sóley Tryggvadóttir

Peruk och mask

Nathalie Pujol

Bilder från uppsättningen

Bakom kulisserna

”Själva teaterhändelsen tror jag väldigt starkt på för framtiden”

PL_TC_Mattias_Andersson_20191004.jpg

Mattias Andersson är minst sagt aktuell på Dramaten. I januari har inte mindre än två av hans uppsättningar premiär – och i mars tillträder han som teaterchef och konstnärlig ledare!

Om drygt tre månader (i skrivande stund) tillträder du som teaterchef och konstnärlig ledare på Dramaten. Hur känns det?
Det känns otroligt inspirerande och som ett väldigt privilegium. På Dramaten finns det en oerhörd kompetens och kunskap, och stora resurser. Samtidigt känns det också väldigt utmanande, det är ett stort arbete som krävs.

Vad med uppgiften inspirerar dig mest?
Jag är väldigt intresserad av nationalscensuppdraget. Vad är en nationalscen i en globaliserad värld där hela nationsbegreppet är under omförhandling?Samhället idag är pluralistiskt, polyfont och väldigt segregerat. Att det finns en plats som kallas nationalscen och som utger sig för att kunna göra scenkonst för alla som befinner sig inom Sveriges gränser – vad innebär det idag?

Vilken är nationalscenens viktigaste uppdrag?
Den ska tjäna teaterkonsten och vara av högsta kvalitet. Här ska landets bästa dramatiker, regissörer, skådespelare, tekniker, maskörer – alla teaterns yrkesfunktioner vara. Den ska också hålla hög internationell klass. Nationalscenen ska utveckla och pusha konstformen teater vidare rent formmässigt. Men innehållet ska också vara relevant. Vilka skildringar och röster ger vi plats för, vilka perspektiv på verkligheten visar vi? Hur kan vi bli en på riktigt polyfon röst, så att vi kan ge så många perspektiv som möjligt på en samtid som är väldigt mångfaldig? Det är en jättestor utmaning. Dramaten ska också vara en del av samtidsdebatten, våga ligga steget före och titta där ingen annan tittar.

Du har hyllats för ditt arbete som teaterchef och regissör på Backa Teater. Vad är du stoltast över efter dina 13 år där?
Att vi gjort många bra föreställningar på hög konstnärlig nivå om komplexa ämnen, som kommunicerat till en ung publik utan tidigare relation till teater. Utan att kompromissa. Och att alla på Backa, oavsett yrkesfunktion, varit lika dedikerade att ge sitt yttersta för att det skulle bli så kvalitativ scenkonst som möjligt.

Vad är det första du tänker göra när du tillträder?
För mig handlar det i första hand om att få med mig människorna i huset, att alla i huset känner att de kan bidra med sina erfarenheter. Vi ska hitta någon typ av gemensam berättelse. En annan sak jag också längtar efter att börja med är den konkreta repertoaren. Den är ju till stor del redan lagd en bra bit in på 2021 – men vad som händer efter det är upp till mig.

På Dramaten är uppdraget såväl att driva teaterkonsten framåt som att vårda ett kulturarv. Hur ser du på det?
Jag ser ingen motsättning i att stå med en fot i traditionen och att vara modern. Samtiden behöver inte bara speglas i nyskrivna eller dokumentära projekt, det kan man göra även med klassiker. Jag ser ingen större skillnad. Det finns en stor mängd människor som älskar det Dramaten står för, och det ska de fortsätta göra. Samtidigt finns det en stor grupp människor som i nuläget inte går på Dramaten och som inte tycker att Dramaten är relevant i deras liv, de ska också hitta hit.

Du är också aktuell med två uppsättningar, som båda handlar om livsval. Grunnar du mycket på de frågorna?
Frågan om den fria viljan är spännande tycker jag, det är något jag är väldigt intresserad av. Hur mycket styr vi våra liv? Hur mycket är vi förprogrammerade maskiner? Determinism och Vi som fick leva om våra liv är formmässigt två väldigt olika föreställningar.

Determinism är speciell på det sättet att rollerna är väldigt glidande, ständigt under förändring. En utmaning för skådespelarna – och kanske även för dig som regissör?
De två unga rollerna går igenom en hel livsresa – olika åldrar, sociala positioner och emotionella lägen. Det är klart att det är en utmaning att gestalta, och det blir ett spännande arbete tillsammans med skådespelarna. Den handlar mycket om rollspel och sociala konstruktioner. Hur mycket av det vi gör gör vi av fri vilja och hur mycket gör vi på grund av yttre förväntningar?

Vi som fick leva om våra liv baseras på dokumentärt material, där ett socioekonomiskt tvärsnitt av Sveriges befolkning svarat på frågan ”Om du fick en chans att leva om ditt liv – vad skulle du gjort annorlunda?”. Vad är ditt svar på den frågan?
Den frågan har jag fått ofta på sistone! Och det är en väldigt skrämmande fråga! Jag själv är jätteprivilegierad på många plan, som har fötts i den här delen av världen och har fått arbeta med något jag älskar. I en yttre mening har jag haft det bra. Men hade jag fått välja en annan bana hade jag kanske valt ett socialt arbete, där man bara arbetar för andra. Priset man betalar för mitt arbete är att det lätt blir egofixerat och narcissiskt, man blir bedömd hela tiden och det innebär en stor press. Men att arbeta för andra utanför sig själv på ett annat sätt kanske skapar en annan typ av inre frid, tänker jag.

Har teatern en roll i framtiden?
Absolut! Själva teaterhändelsen tror jag väldigt starkt på för framtiden. Det är en så unik upplevelse idag, där vi annars får alla kulturella upplevelser och utsagor om vår tid via våra individuella skärmar. I en vanlig familj ser ju alla varsin tv-serie på sin egen skärm. Det finns så få platser där vi kollektivt upplever någonting tillsammans, så att ta sig till en bestämd plats på en bestämd tidpunkt och i en fixerad tid och rymd uppleva någonting tillsammans med andra människor är djupt unikt i dag, det har jag märkt inte minst på den unga publiken på Backa Teater. Det är hoppfullt för teatern som fenomen, där har vi en stark konkurrensfördel. Sen hur vi förvaltar det och utformar scenkonsten så att det som sker i teaterrummet är attraktivt och omvälvande och relevant för människor i dag, det är den svåra uppgiften.