Tintagiles död

Maurice Maeterlinck

Om uppsättningen

Premiär: 28 maj kl. 19.00
Tillgänglig till 30 september 2021

Hör bland andra Stina Ekblad och Lena Endre i ett bildsatt audiodrama. Föreställningen presenteras i ett annorlunda och nytt format. Maeterlincks dramatiska och poetiska drama är inspelat i ljudstudio och sedan fotograferat i Dramatens vackra marmorfoajé i full kostym. Målet är att du som åskådare återigen ska få möta Dramaten och dess skådespelare och komma dem riktigt nära både i röst och bild.

Drottningen har tagit fullständig kontroll över sina tjänare och folket. Hon visar sig aldrig, men har dödat alla i familjen som hotar hennes makt. De enda som finns kvar är barnbarnet Tintagiles, hans systrar Ygraine och Bellangère samt den åldrade riddaren Aglovale. Nu viskas det om att drottningen är ute efter Tintagiles också. Hur ska systrarna lyckas försvara den lilla pojken mot de onda krafter som Drottningen besitter?

Tintagiles död är en grym saga om maktmissbruk och ondska. Det är också en skildring om kärlek, ödets makt och om att kämpa in i det sista för att försvara det som är skört.

Tintagiles död (La mort de Tintagiles), i ny översättning av Maria Björkman, är en pjäs av den belgiske författaren, dramatikern och symbolisten Maurice Maeterlinck från 1894. Maeterlinck erhöll Nobelpriset i litteratur 1911, hans pjäser spelades över hela Europa och bland andra var Strindberg en stor beundrare. Just denna text skrev Maeterlinck ursprungligen som ett drama för marionetter.

Regissören Wilhelm Carlsson är sedan 2011 är professor i musikdramatisk gestaltning på Stockholms Konstnärliga Högskola. 1976 grundade han den fria gruppen Teater Schahrazad som under 1980-talet var en ledande experiment- och forskningsscen. Mellan 1987 och 1997 var han fast regissör på Dramaten. På senare år har han uppmärksammats för sina operauppsättningar, inte minst Nibelungens ring på Värmlandsoperan 2011. Carlsson var senast aktuell på Dramaten med Budskapet till Maria av Paul Claudel.

"Så blir iscensättningen en hyllning till Dramatenhuset självt men också till teaterkonsten som slingar sig genom tiden än upprorisk, än nostalgisk, men framför allt till skådespelarna och deras förmåga och deras förmåga att fånga och förmedla känslor". SVD

"Wilhelm Carlssons iscensättning är ett visuellt mästerverk som tar andan ur åskådaren." DN

"En poetisk hyllning till teaterkonsten." SvD

 

Medverkande

Erik Ehn / Aglovale
Stina Ekblad / Tintagiles
Lena Endre / Ygraine
Nina Fex / Bellangère
Sofia Pekkari / Tjänarinna
Maria Salomaa / Tjänarinna
Nadja Weiss / Tjänarinna

 

Översättning: Maria Björkman
Koncept och regi: Wilhelm Carlsson
Foto: Mats Bäcker, Marcus Gårder
Scenografi och kostym: Marcus Olsson
Peruk och mask: Mimmi Lindell, Nathalie Pujol
Musik: Alfons Karabuda
Dramaturg: Emma Meyer Dunér
Bildredigering: Marcus Gårder
Klippning: José Figueroa
Inspelningstekniker ljud: Anders Enlund
Drönare:Isak Gabre
Producent: Benoit Malmberg

Hälsning från regissören

Kära publik,

Året som gått har varit en förhoppningarnas och besvikelsernas tid på teatrarna. Föreställningar har repeterats, gått till premiär men sedan lagts ner och aldrig nått sin publik. När jag för ett år sedan presenterade idén att spela Tintagiles död i Marmorfoajén med åskådarna placerade uppe i gallerierna, så var det en underbar möjlighet som också fötts ur tvånget att begränsa publikantalet och säkra avståndet mellan scen och salong. Men i mars 2021 när repetitionerna nalkades, var tanken att vi skulle spela för endast åtta personer eller kanske inte alls, kolossalt betungande både för mig och ensemblen. Jag uppmanades av teaterchefen Mattias Andersson att söka en annan lösning. Spontant svarade jag, att jag ville spela in pjäsen i en studio och sedan fotografera skådespelarna i Marmorfoajén i de kostymer och på den stora mattan som ingick i originalkonceptet.

Under fyra dagar i april tog fotograferna Mats Bäcker och Markus Gårder över tio tusen bilder varav vi valt ut ca tvåhundra. De reflekterar något som inte blev av, de är fragment av en föreställning som jag bara sett för mitt inre. Men bilderna har framför allt kommit att förkroppsliga en text som levandegjorts i röst och gest av skådespelarna i Dramatens ljudstudio. Tillsammans har allt blivit till något nytt, som vi har valt att en aning otympligt kalla ett ”bildsatt audiodrama”.

Till alla er som vill se denna föreställning föreslår jag, att om ni kan så lyssna i ett par hörlurar. Datorns ljud förmår oftast inte återge detaljrikedomen i skådespelarnas röster, låter oss inte höra deras små andetag som sätter oss i sådan djup förbindelse med de människor som befolkar Maeterlincks pjäs, från början skrivet som ett spel för marionetter. Det är en oerhörd glädje att på detta sätt låta er få ta del av hans finstämda verk i Maria Björkmans översättning, genom skådespelarnas gestaltningskonst. Var ni än befinner er på detta jordklot.

 

Wilhelm Carlsson

Maurice Maeterlinck (1862-1949)

Fransktalande dramatiker, poet och essäist från Gent i Belgien. Han etablerade sig som ung poet i symbolistiska kretsar i Paris och väckte uppseende med sin första diktsamling Serres chaudes (1889) liksom med sitt första drama La princess Maleine(Prinsessan Maleine,1889) förlagd i en medeltida sagomiljö. Den franske kritikern Octave Mirbeau som beskrev honom som ”en belgisk Shakespeare” i en hyllande recension. Edgar Alla Poe påverkade Maeterlinck liksom, Novalis och Swedenborg. Maeterlincks pjäser spelades över hela Europa och bland andra var Strindberg en stor beundrare.

Idag återfinns han oftare på operarepertoaren än teaterrepertoaren genom Debussys opera Pelléas ochMélisande (1902) baserad på Maeterlincks pjäs med samma namn. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1911 bland annat för sina dramatiska skapelser som ”utmärkt sig genom fantasirikedom och en poetisk idealitet, vilken stundom i sagospelets slösade form, röjer djup ingivelse samt på ett hemlighetsfullt sätt tilltalar läsarens känsla och aning”. Maeterlinck skrev essäer om exempelvis bin, blommor och myror.

Känslans dramaturgi

Samma år som Tintagiles död skrevs (1894) och tillägnades den franske teatermannen Aurélien Lugné-Poë gästade Lugné-Poës kompani, Théatre de l´Oeuvre, Stockholm med Maurice Maeterlincks pjäser Pelléas och Mélisande och Den objudne gästen.

Under några intensiva år växte symbolismen och dess rörelse fram i Paris. Henrik Ibsen och August Strindberg lyftes fram och spelades som symbolister. Inom teatern fanns en vilja och längtan att bryta loss från den traditionella västerländska teatertraditionen. Det var inte längre handlingen, skådespelaren och dialogen som stod i centrum. Den nya estetiken ville skapa en antydande och suggestiv teaterkonst. Det var drömmens och fantasins inre liv som skulle gestaltas. I människan fanns dolda och oåtkomliga krafter som kanske rentav styrde henne. Själen var förbunden med naturen och livet med döden.

Maeterlinck blev symbolismens främste dramatiker. I essän Vardagslivets tragik (1896) menar han att det handlar om att ”visa fram en själs tillvaro i sig själv mitt i en oändlighet” och ”att genom förnuftets och känslornas vanliga dialoger få fram väsendets och ödets högtidligare och aldrig avbrutna dialog.”

Maeterlinck pekar alltså på att det finns två sorters dialoger i dramatiken. En yttre nödvändig dialog som förklarar handlingen och en annan dialog, en ström av ord - som först kan te sig onödiga och överflödiga - men som i själva verket skänker verket dess sanna, verkliga värde och räckvidd. Maeterlinck avslutar essän med raderna: ”Och om vi understundom häpna, få vi ej glömma, att vår själ ofta i våra ögon synes som en mycket dåraktig makt och att det i människan finnas många områden, som är fruktbarare, djupare och mera fängslande än förståndets eller intelligensens…”

 

Emma Meyer Dunér

 

Citat ur Vardagslivets tragik (Maeterlinck, M. De ringes rikedomar. Översättning S. Granlund. 1911.).

Dramatenpodden

Dramatenpodden Tintagile

Wilhelm Carlsson om Tintagiles död

Anneli Dufva samtalar med regissören Wilhelm Carlsson om dem belgiske författaren, dramatikern och symbolisten Maurice Maeterlincks pjäs Tintagiles död.
Lyssna

Vi använder kakor (cookies) för att förbättra användarupplevelsen på webbplatsen, för att samla besöksstatistik och för marknadsföring.

Läs mer om hur vi använder kakor