Skugglandav Jonas Brun

Detta är en arkiverad pjässida, det finns inga planerade föreställningar

Om uppsättningen

Urpremiär: 18 december 2014, Lejonkulan
Speltid: ca 1 timme och 20 minuter, ingen paus
Rekommenderas från 15 år

”Christoffer Svensson har obrottslig närvaro” DN
”underbar bok behåller sin magi” DN
”riktigt ruskigt lovvärt” SvD
”Stort spel” Aftonbladet
”en smärre fullträff” Sveriges Radio

Skuggland är en monolog baserad på Jonas Bruns hyllade roman med samma namn. En thrillerartad barndomsskildring där vi möter Erik som förlorar sin bästa vän. En gripande berättelse om vänskap och saknad, om att bli älskad och sviken.

Läs mer

Skuggland är Lena Endres andra regiuppdrag, efter debuten med Amanda Ooms Tåla mod 2013. Christoffer Svensson är en del av Dramatens fasta ensemble och är även aktuell i Klanen och Utvandrarna.

Jonas Brun är född 1979 och uppvuxen i Vällingby. Han debuterade 2004 med romanen Den andra tiden.  För Skuggland belönades han 2013 med Sveriges Radios Romanpris med motiveringen: ”För en bråddjup berättelse om längtan och svek där läsaren själv får förtroendet att lägga pusslet.”

Skuggland spelas hösten 2015 två gånger på Elverket och går sedan på turné. 

Illustration: Simon Stålenhag

Biljetter

Medverkande

Dramatisering

Gunnar Eriksson

Scenografi

Jan Lundberg, Lena Endre

Kostym

Mikael Mohlin

Ljus

Emma Weil

Bilder från uppsättningen

Bakom kulisserna

Fyra frågor till Christoffer Svensson

Hur kommer det sig att du spelar just Skuggland?

– Jag läste romanen och blev fullständigt knockad. Det var en av de vackraste och starkaste berättelser jag någonsin läst. Det är en enormt viktig berättelse om förlust och att klara av att gå vidare. Och en stor kärlekshistoria mellan två pojkar. Jag kände direkt att det här skulle göra sig utmärkt i en gestaltad form, kontaktade författaren och när dramatiseringen sen hamnade i Lena Endres händer blev hon eld och lågor och sa: "Jävlar vilken berättelse. Nu kör vi!".

Hur är det att ha Lena Endre som regissör?

– Lena är ju en av vår tids främsta skådespelerskor. Hon har ett öra och ett öga för vad som är sant, ärligt och på riktigt. Det är magiskt att se hur hon bakom regibordet lyckas förmedla allt det där vi älskar henne som skådespelerska för in i den här berättelsen. Hon är ingen fegis, hon hör direkt när någonting inte är på riktigt och då jobbar hon hårt tills det blir det. Jag tror att det här är början på en mäktig regikarriär för henne.

Du spelar också Måsen, Den girige och Utvandrarna. Hur hinner du med?

– Fråga vår planeringschef. Nä, men det går bra. När man väl har rollerna i kroppen är det som att kontrasterna mellan dem definierar de andra rollerna. Det skapar en tydlighet och en medvetenhet. Och så är pjäserna så fundamentalt olika. Men det är klart att det ska bli skönt med några dagars jullov efter premiären på Skuggland.

Hur känns det att spela en monolog i Lejonkulan efter att i princip ha bott på Stora scenen?

– Det är lyx. På Lejonkulan omfattar man rummet på ett helt annat sätt. Jag kan ta ögonkontakt med varenda en därinne. Det är exklusivt och intimt. Man kan spela nästan hur litet och subtilt som helst och ändå nå ut till alla lika mycket. För mig skapar det en enorm frihet. Jag kan andas på ett helt annat sätt. Och det passar Skuggland som handen i handsken.