Unga Dramaten

Här kommer alla känslorna på en och samma gång

Här kommer alla känslorna på en och samma gång

Tre komiker är instängda i ett rum. Utanför brinner världen. För att härda ut leker de ett rollspel vars syfte är att få varandra att skratta så de gråter. Eller? Är vi i själva verket i ett uppehållsrum på en gymnasieskola? Eller på ett konstseminarium i Zürich? Eller i en repsal på Dramaten? Här bjuds en svart och mångbottnad humorföreställning om att vilja sudda ut gränsen mellan fiktion och verklighet för att glömma bort sitt eget jag. 

Här kommer alla känslorna på en och samma gång är en samproduktion med Lumor.

Läs mer
Liv Strömquist tänker på dig!

Liv Strömquist tänker på dig!

Liv Strömquist tänker på dig! är en rolig, analytisk och feministisk föreställning om kärlek, baserad på Liv Strömquists serier. Urpremiären ägde på Unga Dramaten/Elverket i regi av Ada Berger.

Vi möter Whitney Houston, Agneta Hysén, Britney Spears och en massa andra personer som drabbats av ojämlika relationer. Och vi får fundera på sådant som Liv Strömquist tänker på: Som varför kvinnliga fångar inte får kärleksbrev och varför alla blev arga på Yoko Ono när John Lennon valde att vara med henne.

Läs mer
Klipp han

Klipp han

Våra barn skjuter ihjäl varandra. Varför? Klipp han handlar om det eskalerande våldet i några av landets förorter. Om människorna som är inblandade i skjutningarna. Hur blir man den som tar upp en pistol och skjuter ett barn i huvudet? Och hur ska man som brottsoffer hantera att veta vem som mördat ens son, syskon, eller bästa vän utan att kunna säga något till polisen på grund av rädsla för hämnd?

I föreställningen medverkar rapparen Rosh. Uppsättningen är ett samarbete mellan Unga Dramaten och Teater Fryshuset.

Premiär 30 november 2017, Lejonkulan

Läs mer
Häxorna

Häxorna

Häxor finns. De finns faktiskt överallt. Och de vill döda alla barn! Men de ser inte ut som i sagorna – de ser ut som helt vanliga kvinnor! Kanske är din lärare en häxa. Eller tanten mittemot på bussen. Eller hon som river biljetterna på teatern. Men, de går faktiskt att känna igen om man vet vad man ska titta efter. De bär nämligen alltid handskar. Deras saliv är blåaktig. Och de bär alltid peruk för att dölja sina fnasiga, bara skallar!

Premiär 19 januari 2018, Lilla Scenen

Läs mer
Kras

Kras

Minicirkus om att vara rädd men att ändå försöka våga.

Akrobatik och teater i en kittlande blandning. Kras är en sinnlig föreställning som nästan ordlöst utforskar gränserna mellan rädsla och nyfikenhet, risk och möjlighet, glas och kras.

I en trapets ovanför ett hav av kristallglas är känslan av att vilja flyga större än rädslan för att falla...

Premiär 25 januari 2018, Tornrummet

Läs mer
Kungligaste teatern

Kungligaste teatern

Julia vet ingenting om teater – bara att hon älskar det! Hon älskar fantasin, hur låtsas blir på riktigt. När hon är ensam i sitt rum drömmer hon sig bort och tittar på klipp från musikaler, operor och pjäser. Kristina från Duvemåla är bäst. Det känns tryggt att det någonstans finns någon som vet hur det känns. Kristina vet. Kristina från Duvemåla har gud och Julia har Kristina.

Premiär 8 mars 2018, Lejonkulan

Läs mer
Bråttom bråttom

Bråttom bråttom

Bråttom bråttom är en dansteaterföreställning om att vara barn när vuxna är på väg, har många måsten och tider att passa. Det finns så mycket att göra och upptäcka, men tiden räcker inte till. Man måste lägga på ett kol när man hellre vill kasta sten, sitta still och fantisera eller springa runt, runt, runt. För att inte tala om att hoppa i studsiga soffor.

Regi och koreografi av Birgitta Egerbladh som utgår från vårt vardagliga kroppsspråk – i detta fall undersöker hon barnens sätt att röra sig och förhålla sig till sin omgivning.

Nypremiär 30 mars 2018, Lejonkulan

Läs mer

Intervju med Ada Berger

Regissören och dramatikern Ada Berger blir Unga Dramatens nya konstnärliga ledare från och med denna höst. Hon är för Dramatenpubliken framförallt känd för succéuppsättningen ”Liv Strömquist tänker på dig!” men har även gjort uppsättningar för bland andra Uppsala Stadsteater, Malmö Stadsteater och Radioteatern. De senaste åren har hon varit konstnärlig ledare för Unga teatern på Malmö Stadsteater. Hon efterträder nu Agneta Ehrensvärd som lämnar över efter att ha varit konstnärlig ledare för Unga Dramaten sedan 2004.


Vad har du för visioner för Unga Dramaten, vad vill du uppnå?
– Jag upplever att Unga Dramatens produktioner har haft en lyhördhet för samtiden och det är verkligen något jag vill fortsätta utveckla. Jag tänker ibland på Lennart Hellsing – han gjorde barnböcker som en reaktion mot andra världskrigets hemskheter, men det fina är att han inte gjorde böcker om fred utan böcker som var helt koko. Jag tror på den inställningen, att hitta livselixiret i det vansinniga. Vår tid blir alltmer polariserad, positioner fixeras och det känns svårare att hitta lekutrymme i de offentliga samtalen. Då är det viktigt att hitta leken i teaterrummet, den genuina leken, som kräver en fri tanke. Jag tror att vårt humoristiska jag ofta är mer intelligent (och mer ocensurerat!) än vårt medvetna jag.

När det gäller teater för barn och unga tänker jag också mycket på att man som liten inte har samma möjlighet att relativisera händelser. Det kan vara nog så svårt att som vuxen förstå när något borde upphöra eller vara annorlunda, men som barn har man ofta än sämre möjligheter att tänka på det sättet. Om en teaterföreställning hittar ett språk för upplevelser som behöver bli formulerade hos barnpubliken tror jag att sprängkraften är mycket stor. Att vara barn innebär ju också att man upplever många saker för första gången. Det gör känslorna och upplevelserna extra skarpa, extra svåra att härbärgera kanske, och därför blir behovet av att ventilera och fundera extra stort. Men även om det är viktigt att tänka kring de specifika omständigheter som råder för ung teater har jag svårt för barnteaterbegreppet. Tänk om man sa ”kvinnoteater” eller ”pensionärsteater”? Jag vill hellre tänka inkluderande än isolerande. Det tankesättet har lett till att jag sökt efter tematiska ingångar som känns relevanta i alla åldrar, fast på olika sätt. Ett exempel; att få syskon kan vara livets första triangeldrama men det är säkerligen inte det sista.

Du är både regissör, dramatiker och konstnärlig ledare. Hur hinner du med allt?
– Min djupaste yrkesidentitet är att vara regissör. Att jag skriver själv är mer en metod, det är så jag gör mina uppsättningar. Som konstnärlig ledare regisserar jag bara så mycket som verksamheten tillåter. Men jag har märkt under min tid på Unga teatern att det är väldigt bra att regissera själv när man är konstnärlig ledare, för då får visionerna kropp. Och det är nyttigt att få svettas och slita med konkreta problem och utmaningar. Det förändrar blicken, perspektivet, prioriteringarna.

Du har samarbetat med Liv Strömquist både i succén Liv Strömquist tänker på dig!, som har lockat publik till Dramaten i över två år, och i Blod och eld som är Liv Strömquists första teateruppsättning som inte bygger på ett befintligt seriealbum. Berätta om ert samarbete!
– Vi har känt till varandra i många år, det började med att vi båda gjorde radio i Malmö. När vi träffas och jobbar är det som psykoanalys, de fria associationerna styr samtalet. Det är väldigt kul och jag brukar vara öm i käkarna efteråt för vi pratar så fort. Från början kan det spreta åt alla håll men efter hand brukar olika mönster träda fram. Det är intressant att släppa taget och faktiskt låta tematiken bli till i samtalet. Vi har faktiskt ett nytt projekt på gång, men mer än så kan jag inte säga i nuläget…

Filippa Bark och döden
, Lagom nära döden och Lilla Döden hälsar på är titlarna på några av dina pjäser. Du tycks vara väldigt intresserad av att undersöka döden och dödlighet i din konst?
– Ja, det stämmer. Och med stigande ålder har mitt intresse för döden ökat, av förklarliga skäl. Någon sa att teater ”firar livet och bearbetar döden” och ja, jag håller nog med om det. Det rituella draget i teatersituationen är väldigt intressant, det vill jag utforska och framhäva. Att erkänna syftet med att samlas i ett rum, i ett nu. Jag skulle nog vara dålig på att regissera komedi eller fars i traditionell mening, men jag har bättre förutsättningar om det finns lite död med. Det är en klyscha som är sann: det är lätt att hitta humor i skuggan av det stora allvaret. Jag är intresserad av döden i både faktisk och symbolisk bemärkelse. Man kan ju prata om ”döden i livet” – stagnation, ickeliv, att leva fel. Sådant intresserar mig.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli