Molnens bröderav Barbro Lindgren

  • Aktuellt

Om uppsättningen

Premiär: 23 februari 2017, Stora scenen
Speltid: 3 timmar och 15 minuter, inklusive paus

"Rasmus Luthander (...) är alldeles magisk" SvD
"Tiden upphör att existera i vackert drömspel" DN
"I Rudolfssons varsamma regi lyser Barbro Lindgrens hela samling aparta existenser med ett alldeles särskilt förklarat ljus"
DN
"Det är förgänglighetens skönhet i koncentrat" DN
"Väldigt vackert" SR Kulturnytt
"Ett konstverk helt enkelt" Kulturbloggen
"Skådespelarna är strålande" Kulturbloggen
"en föreställning som jag gärna ser minst en gång till" Kulturbloggen
”en ytterst samspelt ensemble” Tidningen Kulturen
"en tillåtande skönhet och ett humanistiskt tilltal" SR Kulturnytt
"Jazztrion Fire! följer och förhöjer sinnesstämningarna" DN

 Vi vill informera om att vissa scener i pjäsen kan uppfattas som starka.

Läs mer

Möt människorna som inte får plats i den vanliga världen. En musikalisk berättelse för en vuxen publik om vilda fantasier, djup sorg och bortglömda öden till tonerna av hyllade jazzgruppen Fire!. Regi och dramatisering av Lars Rudolfsson, en av upphovsmännen bakom succéer som Kristina från Duvemåla och Hjälp sökes.

Molnens bröder träffar vi människor som lever närmast undangömda på hospital. Tiden är 1920-tal, platsen ett väldigt annorlunda Sverige. Författaren Barbro Lindgren skildrar dessa personer i samhällets marginal både kärleksfullt och osentimentalt. Hennes drastiska språk, subtila humor och lojalitet med de utstötta skapar en varm känsla i det mörka. Musiken spelar en viktig roll i uppsättningen och för den musikaliska regin står saxofonisten Mats Gustafsson, ett av de största namnen inom svensk jazz i dag. Med sin jazztrio Fire!, har han turnerat över hela världen. I Molnens bröder ges publiken en chans att uppleva gruppen i ett unikt musikaliskt samspel med skådespelarna på scenen.

Barbro Lindgren är en av Sveriges mest älskade författare. Eldvin (1972) och Molnens bröder (1975) är två av hennes böcker för vuxna, som denna pjäs baseras på. Regissören Lars Rudolfsson, som ledde Orionteatern 1983-1993 och 2002-2015 och Malmö Opera 1993-1998, gör med Molnens bröder sin debut som regissör på Dramaten. Lars Rudolfsson arbetar ofta med musikdramatiska verk – bland annat skrev han Kristina från Duvemåla tillsammans med Benny Andersson och Björn Ulvaeus (och Jan Mark), och deras samarbete fortsatte med Hjälp sökes (som skrevs tillsammans med Kristina Lugn). Rudolfsson har tidigare satt upp Barbro Lindgrens Vems lilla mössa flyger? på Orionteatern.

Jazztrion Fire! gör en unik akustisk spelning med hemliga gäster. 27 april, kl 20.00, Neondämon. Läs mer.

Sorgpodden, grundad av Desirée Karlsson och Kristian Ramirez, är en plats där andras berättelser kan inge tröst och hopp för den som sörjer, men också mod åt de som står bredvid. 9 maj, kl 18.00, Lejonkulan. Läs mer.

Spelschema

Datum Tid Platstillgång
Fredag 2017-04-28 19:00 Köp biljetter
Lördag 2017-04-29 13:00 Köp biljetter
Fredag 2017-05-12 19:00 Köp biljetter
Lördag 2017-05-13 13:00 Köp biljetter
Fredag 2017-05-26 19:00 Köp biljetter
Se fler föreställningar

Medverkande

Luthander Rasmus

Rasmus Luthander

Eldvin/Pelle

Hemse Rebecka

Rebecka Hemse

Isadora/Föreståndarinnan

Jonsson Michael

Michael Jonsson

Ernfrid/Vaktmästaren

Carlsson Bengt CW

Bengt CW Carlsson

Bernhard/Harry

Pekkari Sofia

Sofia Pekkari

Eloine/Berta

Ljungman Josefin

Josefin Ljungman

Flickan/Augustas dotter

Bramberg Kicki

Kicki Bramberg

Edvarda/Ensia

Björk Anna

Anna Björk

Modern/Augusta

Andersson Inga-Lill

Inga-Lill Andersson

Loves mor/Blundögat

Sallmander Reuben

Reuben Sallmander

Loves far/Halvbarnet

Skoglund Rolf

Rolf Skoglund

Prosten/Lundberg

Wilkner Pierre

Pierre Wilkner

Oskar/Johansson

Ulveson Johan

Johan Ulveson

Doktorn/Caleb

Klinga Hans

Hans Klinga

Vaktaren/Ljung

Fred Gunnel

Gunnel Fred

Sköterskan/Charlida Bedaga

Hanzon Thomas

Thomas Hanzon

Drängen/Johan

Regi och dramatisering

Lars Rudolfsson

Scenografi

John Engberg

Ljus

Linus Fellbom

Kostym

Kersti Vitali Rudolfsson

Peruk och mask

Eva Maria Holm, Peter Westerberg och Melanie Åberg

Musikalisk regi

Mats Gustafsson

Musik av och med

Fire! (Mats Gustafsson, Andreas Werliin och Johan Berthling)

Bakom kulisserna

 

 

OM PRODUKTIONEN

Bakom kulisserna – Lars Rudolfsson

Lär känna Lars Rudolfsson som står för regin och dramatiseringen av Molnens bröder.

Bakom kulisserna – Trädet

Ta en titt på det stora trädet som gör entré på Stora scen!

"Träden är viktiga för mig"

Barbro Lindgren i samtal med Magnus Florin

Barbro Lindgren bor på Öland sedan femton år, på gården Ugglan utanför Glömminge, en knapp mil norr om bron. Dramatens chefdramaturg Magnus Florin ringde henne för ett samtal en dag i januari – samma dag som repetitionerna inleddes på Molnens bröder. Regissören Lars Rudolfssons uppsättning bygger på Eldvin (1972) och Molnens bröder (1975), två av Barbro Lindgrens många böcker för vuxna läsare. 

Träden
- Träden är viktiga för mig. Jag tycker om att bo som jag gör nu, så att jag har dem nära mig, nära mitt hus. När jag ser på dem tänker jag mycket på tid, hur tiden går, jag ser på de unga träden och de gamla träden. Alldeles speciellt är det med gamla ekar, som kan bli flera hundra år – jag kan önska att jag visste vad de har fått se och uppleva under sin långa tid här.

Fåglarna
- Och i träden finns fåglarna, så jag har dem nära mig, de också, de får frön av mig. Och så kommer hararna, och rådjuren, på nätterna. Jag behöver aldrig slänga någonting, jag lämnar till djuren i stället, det är skönt att det kommer till nytta.
- Fåglarna är aldrig rädda för mig, jag har en speciell vissling som de känner igen. Pilfinkar, gråsparvar, nötväckor, hackspettar, koltrastar och ibland sidensvansar. Men domherrarna kommer inte nära huset, de håller till i skogen, där möter jag dem.
- Jag tycker om att gå i skogen, ofta går jag i Strandskogen nere vid Kalmarsund, jag har särskilda ställen där jag lägger ut mat. Det finns kråkor och korpar och jag kan se havsörn, den har kommit tillbaka, men inte kungsörn.
- Och på Fäholmen finns ett hägerpar, och en ensam häger som inte får vara med dem. Hägrarna tar inte emot min mat, men de känner igen mig, de känner igen min röst, och det gör korna och tjurarna också.
- Tranan är min bästa… När tranorna kommer inflygande över Öland om vårarna, det är så märkligt, hur det låter om dem. Men nu är de inte här, de har flyttat söderut.

Människorna
- Jag håller mig helst undan människorna, det har jag alltid gjort. Och nu behöver jag inte vara så mycket bland människor, jag behöver inte gå i skolan och hålla tider, jag behöver inte delta i olika traditioner, utan jag får läsa och skriva som jag vill. Det är skönt att få vara ensam på Öland!

Foto: Pi Frisk

Läsandet, skrivandet
- Jag läser mycket, men jag har aldrig varit en bildad person och det finns så mycket som jag inte har läst, sådant som man ska ha läst. Så jag har mycket att ta igen – men nu hinner jag inte, jag kanske bara har några år, eller mindre, det kan jag inte veta.
- Det är svårt för mig att folk inte fattar att jag skriver annat än böcker för barn. Folk vet inte om det och det är knappt att de böckerna recenseras.
- Så jag har tänkt att då får jag väl dela ut dem så att de blir lästa! Och det har jag gjort, jag lägger ut dem på distriktsmottagningen och apoteket, och så kan folk få hitta dem. Nere i köpstan finns en klädbutik och där lade jag en liten hög böcker på ett litet bord. Det var en man som satt där och väntade på att hans fru skulle handla färdigt och han började läsa. Och när frun kom tillbaka ville han absolut att de skulle gå dit igen, så att han kunde få fortsätta att läsa från stället där han slutade…

Äldre
- Att bli äldre… det är intressant! Jag har alltid varit nyfiken, det har jag varit sedan jag var barn. Inte så att jag har lärt mig mycket, jag är inte så kunnig, men jag har fortsatt att vara nyfiken, och jag är bra på att känna på mig saker. Kroppen åldras, man orkar inte lika mycket som förut, det knakar och knäpper, men det är bra ändå.
- Jag försöker leva och ha det så fulländat jag kan nu, eftersom jag inte har så mycket tid på mig, och ha det så fint jag kan både inomhus och utomhus. Och så köper jag fina saker, sådant som jag inte kunde köpa förut, jag kan köpa en väska som jag tänker är den slutgiltiga väskan, men så kommer jag på att den inte alls var så slutgiltig. Så då ger jag bort den, jag ger bort en massa saker, egentligen längtar jag inte efter så mycket.

Molnen
- Ja, molnen! Molnen på Öland… Moln är fantastiska, och här på Öland blir de så påtagliga, tänk dessa solnedgångar där molnens formationer blir så märkvärdigt tydliga!

Döden, frihet
- Döden har jag alltid haft nära mig, ända från början, och därför är den inte alls skrämmande. Jag har alltid känt mig fri.