Det sista barnetJörgen Dahlqvist

Om uppsättningen

Urpremiär: 26 augusti, Lejonkulan.
Rekommenderas från 13 år
Textas till engelska 26/8, 27/8

Del av Bergmanfestivalen 2018

The Last Child (Young Dramaten)

World premiere: 26 August, Lejonkulan
Recommended for ages 13 and up
With English surtitles 26/8, 27/8

Läs mer

”Det var en helt vanlig dag och solen sken och ingenting är mitt fel. Egentligen. För jag ville inte att det skulle bli så här.”

En dag kommer Prissie till skolan och möts av att hennes bästis Rickie sitter och dricker kaffe med de äldre tjejerna i kafeterian. Och inte nog med det. Hon har andra kläder på sig. Och inte nog med det. Hon säger: jag blev vuxen igår. Det är katastrof. Inte konstigt att Prissie blir arg och att Rickie råkar ramla in i hennes knytnäve och att hon springer sitt snabbaste över skolgården och träffar Döden, Harry Potter och Riddar Kato och ger sig ut på äventyr för att störta vuxenvärlden.

Det sista barnet är en flickas egna redogörelse av en chockartad händelse, där verklighet snart blandas med fantasier. Inspirerad av allt från Don Quijote till Det sjunde inseglet. Regisserar gör Erik Holmström, känd för hyllade dockteaterföreställningar på Malmö Dockteater. Det sista barnet är den andra fristående delen i Flickland-trilogin, skriven av Jörgen Dahlqvist.

A girl's own account of a traumatic event, inspired by Don Quijote and The Seventh Seal.

"It was a completely ordinary day and the sun was shining and nothing is my fault. Actually. Because this isn't the way I wanted things to turn out".

One day Prissie comes to school and finds her best friend, Rickie, sitting drinking coffee with the older girls in the cafeteria. And as if that weren't enough, she's wearing different clothes. And as if that weren't enough, she says, "I became a grown-up yesterday". It's a catastrophe. Hardly surprising that Prissie loses her temper and that Rickie happens to fall into her clenched fist and that she runs as fast as she can across the schoolyard and meets Death, Harry Potter and Kato the Knight and sets off on adventures to overthrow the adult world.

The Last Child is a girl's own account of a traumatic event where reality soon blends with fantasy, inspired by sources as varied as Don Quijote and The Seventh Seal. The director, Erik Holmström, established himself with highly acclaimed puppet theatre productions at the Malmö Puppet Theatre. The Last Child is the second autonomous piece in Jörgen Dahlqvist's Girl's Land trilogy.

Biljetter

  • Föreställning Tid Scen Platstillgång
  • Söndag 26 augusti 14:00 Lejonkulan Utsålt
Se alla föreställningar

Regi

Erik Holmström

Scenografi och kostym

Erika Magnusson

Ljusdesign

Jesper Larsson

Peruk och mask

Thea Holmberg Kristensen

Bakom kulisserna

Fyra frågor till Rakel Benér Gajdusek

Är du bra på att ljuga?

– Jag är en riktig lögnerska. Jag VAR en mästerljugare, en lurendrejare! Det är viktigt för mig att hålla mig till verklig- heten i dag med mina barn, förutom när vi leker. Men jag höll en lögn igång under hela min lågstadietid: att Michael Jackson var min balettlärare. Hela klassen trodde på det och jag kunde inte sluta hitta på historia efter historia. Jag trodde att jag var helt ointressant om jag inte ljög.

Kommer du ihåg när du kände dig vuxen för första gången?

– Egentligen inte förrän jag födde mitt första barn! Och knappt då för då la sig alla i; ”gör si gör så, inte så Rakel, såhär!”. Kanske först nu med två barn kan jag känna att det är mitt ansvar att vara vuxen och mogen. Jag är lillasyster och har alltid haft känslan av att jag är den lilla, den som behövts ta hand om.

Hur var du som tonåring?

– Odräglig. Utagerande och olycklig och osäker, otillräcklig. Det var otroligt smärtsamt att vara tonåring! Alla normer och all skam. Jag fick mens när jag var 11 år, det var en katastrof.

Har du bråkat med en kompis någon gång?

– Flera tusentals gånger. Det är jag inte rädd för även om det är jobbigt, det för- djupar relationerna att bråka. Jag har precis försonats med en gammal vän som jag håller av väldigt, det gläder mig så och vi är mycket, mycket nära.