Översiktsbild av salongen i programhäfte från 1908

Den som kastar ett öga på den salongsöversikt som man första gången hittar i Dramatens programblad hösten 1908 konstaterar snabbt att publiklogerna på den tiden var både flera och annorlunda utformade jämfört med idag. Dels fanns det publikplatser i samtliga avantscenloger, den kungliga och teaterchefens undantagna. Dels fanns det även särskilda loger i fonden på både parketten och första raden.

August Lindberg läser prologen vid invigningen den 18 februari 1908.

Den lilla avantscenlogen på höger sida under kungalogen rymde sex sittplatser, vilka – anmärkningsvärt nog – betingade samma pris som platserna på övriga parketten. 1908 var detta 4 kronor. Avantscenlogen på första radens vänstra sida, alltså mitt emot kungalogen, rymde tio platser. Dessa var 1908 de dyraste i hela salongen. De kostade 5 kronor. Det var uppenbarligen viktigare att synas än att se bra, åtminstone av priset att döma.

Även på andra radens vänstra sida fanns en avantscenloge. Den rymde sex åskådare och kostade 2,35 kronor, vilket däremot var de billigaste platserna på andra raden. Tredje radens avantscenloger slutligen, de så kallade oxögonen, rymde sex åskådare vardera. Plasterna här kostade 1,50 kronor styck.

I fonden på parketten, i det nuvarande belysningsreglaget, fanns ursprungligen två loger med åtta platser vardera. De nåddes genom de vanliga ingångsdörrarna till salongen. Platserna var 1908 de billigaste på parketten och kostade 3,50 kronor.

Första raden såg helt annorlunda ut jämfört med idag. Här fanns när huset invigdes sex särskilda loger i fonden med egna ingångar direkt från raden. Dörrarna finns kvar, men leder numera till skrubbar och förråd. 1908 var dessa platser de dyraste i salongen, avantscenlogen undantagen. De togs bort vid en ombyggnad 1936, då man även tog bort två par pelare på raden. Man klädde då även om alla textilier i rött, bytte ridå samt bronserade den vita stucken. En teatersalong, ansåg man, måste vara röd.

Salongen före 1936.

Ytterligare tjugofem år senare, vid den stora ombyggnaden 1958-60, då bland annat övre tredje raden togs bort, försvann även platserna i andra radens avantscenloge, liksom man då tog bort kungliga logens överstycke med vapenbärande lejon, allt för att ge plats åt strålkastare. Oxögonens platser var då sedan länge borttagna.

Avantscenlogen på första raden var under många år uthyrd. I ett styrelseprotokoll från 1928 läser man att teaterchefen Erik Wettergren träffat avtal med Cityklubben om upplåtande av logen för tiden 1 december 1928 - 30 juni 1929 mot en avgift av 2 200 kronor. Det var första gången en loge på detta sätt hyrdes ut. Uppenbarligen var Wettergren angelägen om en stadig inkomst. Ekonomiskt hade tiderna blivit bistra.

Cityklubbens engagemang blev dock kort. Man kom inte att förnya sitt abonnemang. Två år gick innan teaterchefen kunde börja förhandla om ett nytt avtal. 1931 presenterade han dock ett sådant, denna gång med Kungl. Automobilklubben. Mot en årshyra på 2 300 kronor fick klubben spelåret 1931-32 disponera logen vid alla föreställningar ”av vad slag det vara må”. Man ägde även rätt att prolongera avtalet så länge man var villig att betala samma pris som annan spekulant.

Denna säsong anmälde sig även en ny logeintressent, herrklubben Sällskapet. Med den slöts 1931 ett avtal om ”viss dispositionsrätt” till högra avantscenlogen på parketten under kungalogen. Av villkoren framgår att medlem av Sällskapet ägde rätt att ”i teaterns biljettkontor kl. 1 - 4 dagen före den föreställning, han önskar besöka, och samma tid föreställningsdagen reservera biljett”. Detta gällde för samtliga föreställningar under säsongen med undantag för abonnerade föreställningar och festföreställningar. Avtalet kom att gälla i två år.

Salongen efter 1987.

Avtalen med Cityklubben och Sällskapet blev av mera tillfällig art. Kungl. Automobilklubben däremot kom att hyra avantscenlogen på första raden år efter år ända fram till 1970. Än idag kan man höra folk tala om logen som KAK-logen – och visst, trettionio år är en ansenlig tid. Till sist kom dock de alltmera utåtriktade och utrymmeskrävande uppsättningarna att ställa till problem för KAK:s medlemmar. 1970 skickade klubben ett brev till teaterns styrelse, där man kunde läsa:

Upprepade gånger har vi från våra medlemmar fått anmärkningar på det tillstånd i vilket logen befunnit sig vid deras teaterbesök. Den loge KAK förhyr får vid många föreställningar inte disponeras, varför motsvarande platser på parketten lämnas i stället, då logen använts som del av scenen. Detta förhållande har medfört att vid de tillfällen vi disponerar logen, stolarna stått i stor oordning, besökarna fått ta sig fram bland kvarliggande ledningar och det förrum som disponeras i anslutning till logen varit belamrat med rekvisita.

Klubben ansåg det fullt förståeligt att medlemmarna inte kände den ”rätta trivseln” i logen och då dessutom teaterns prispolitik fått logeplatserna att förefalla dyra bad man att få säga upp avtalet med det snaraste. Teatern accepterade detta omedelbart.

Sedan dess har inga loger hyrts ut på teatern. Det är kanske lugnast så.

Dag Kronlund, chef för arkiv och bibliotek

Kronlunds krönika