Unga Dramaten gör teater för barn och unga, 0–19 år, men alla åldrar är givetvis välkomna. Verksamheten är framförallt förlagd till Dramatens två minsta och mest intima scener, Lejonkulan och Tornrummet, men vissa familjeföreställningar spelar på Dramatens större scener. Ada Berger är Unga Dramatens konstnärliga ledare sedan 2016. Hon har också regisserat en av Unga Dramatens största puliksuccéer, Liv Strömquist tänker på dig!, som spelat för fulla salonger sedan urpremiären 2014.

Den lille girige av Ada Berger

Den lille girige av Ada Berger

Harpagon är tre år och vill ha allt. Alla leksaker i leksaksaffären. Alla andras leksaker i sandlådan. Marianne är tre år och vill ha allt. Alla leksaker i leksaksaffären. Alla andras leksaker i sandlådan. Hur blir det när de två möts? Det blir krig. I Unga Dramatens nya serie ”Unga klassiker” tolkas teaterns tyngsta klassiker för de yngsta. Först ut är Den lille girige om att vilja ha, men tvingas dela.

Från 3 år

Läs mer

Det sista barnet av Jörgen Dahlqvist

Det sista barnet av Jörgen Dahlqvist

En dag kommer Prissie till skolan och möts av att hennes bästis Rickie sitter och dricker kaffe med de äldre tjejerna i kafeterian. Och inte nog med det. Hon har andra kläder på sig. Och inte nog med det. Hon säger: jag blev vuxen igår. Det är katastrof. Inte konstigt att Prissie blir arg och att Rickie råkar ramla in i hennes knytnäve och att hon springer sitt snabbaste över skolgården och träffar Döden, Harry Potter och Riddar Kato och ger sig ut på äventyr för att störta vuxenvärlden.

Från 13 år

Läs mer

LasseMaja och Hamletmysteriet

LasseMaja och Hamletmysteriet

Staden Vallebys museichef, Barbro Palm, är känd som en bestämd kvinna med stark vilja. Nu ska hon leda arbetet med att sätta upp Hamlet, pjäsernas pjäs på Dramaten. Lyckligt ovetande har Dino, Sara, Prästen, Polismästaren och förstås Lasse och Maja bjudits in till ”samarbetet”...

Från 7 år

Läs mer

Lilla Svansjön av Claire Parsons

Lilla Svansjön av Claire Parsons

Unga Dramaten sätter upp Svansjön! Men istället för de graciösa svanarna besökaren kanske förväntat sig dyker istället tre andra figurer upp på scen.

Från 6 år

Läs mer

Kras

Kras

Minicirkus om att vara rädd men att ändå försöka våga. Akrobatik och teater i en kittlande blandning. Kras är en sinnlig föreställning som nästan ordlöst utforskar gränserna mellan rädsla och nyfikenhet, risk och möjlighet, glas och kras. I en trapets ovanför ett hav av kristallglas är känslan av att vilja flyga större än rädslan för att falla...

Från 6 år

Läs mer

Lauras läppar av Malin Axelsson

Lauras läppar av Malin Axelsson

En arm hänger där. Håret flyger omkring här. Ögonen. Näsan. Mina läppar. Lauras läppar. Jag levde ett vanligt och lyckat liv ända tills hon dök upp. Nu är jag inte längre en hel kropp. Vem är hon? Hur ska jag komma i kontakt med henne?

Från 13 år

Läs mer

Intervju med Ada Berger

Regissören och dramatikern Ada Berger blir Unga Dramatens nya konstnärliga ledare från och med denna höst. Hon är för Dramatenpubliken framförallt känd för succéuppsättningen ”Liv Strömquist tänker på dig!” men har även gjort uppsättningar för bland andra Uppsala Stadsteater, Malmö Stadsteater och Radioteatern. De senaste åren har hon varit konstnärlig ledare för Unga teatern på Malmö Stadsteater. Hon efterträder nu Agneta Ehrensvärd som lämnar över efter att ha varit konstnärlig ledare för Unga Dramaten sedan 2004.


Vad har du för visioner för Unga Dramaten, vad vill du uppnå?

– Jag upplever att Unga Dramatens produktioner har haft en lyhördhet för samtiden och det är verkligen något jag vill fortsätta utveckla. Jag tänker ibland på Lennart Hellsing – han gjorde barnböcker som en reaktion mot andra världskrigets hemskheter, men det fina är att han inte gjorde böcker om fred utan böcker som var helt koko. Jag tror på den inställningen, att hitta livselixiret i det vansinniga. Vår tid blir alltmer polariserad, positioner fixeras och det känns svårare att hitta lekutrymme i de offentliga samtalen. Då är det viktigt att hitta leken i teaterrummet, den genuina leken, som kräver en fri tanke. Jag tror att vårt humoristiska jag ofta är mer intelligent (och mer ocensurerat!) än vårt medvetna jag.

När det gäller teater för barn och unga tänker jag också mycket på att man som liten inte har samma möjlighet att relativisera händelser. Det kan vara nog så svårt att som vuxen förstå när något borde upphöra eller vara annorlunda, men som barn har man ofta än sämre möjligheter att tänka på det sättet. Om en teaterföreställning hittar ett språk för upplevelser som behöver bli formulerade hos barnpubliken tror jag att sprängkraften är mycket stor. Att vara barn innebär ju också att man upplever många saker för första gången. Det gör känslorna och upplevelserna extra skarpa, extra svåra att härbärgera kanske, och därför blir behovet av att ventilera och fundera extra stort. Men även om det är viktigt att tänka kring de specifika omständigheter som råder för ung teater har jag svårt för barnteaterbegreppet. Tänk om man sa ”kvinnoteater” eller ”pensionärsteater”? Jag vill hellre tänka inkluderande än isolerande. Det tankesättet har lett till att jag sökt efter tematiska ingångar som känns relevanta i alla åldrar, fast på olika sätt. Ett exempel; att få syskon kan vara livets första triangeldrama men det är säkerligen inte det sista.

Du är både regissör, dramatiker och konstnärlig ledare. Hur hinner du med allt?

– Min djupaste yrkesidentitet är att vara regissör. Att jag skriver själv är mer en metod, det är så jag gör mina uppsättningar. Som konstnärlig ledare regisserar jag bara så mycket som verksamheten tillåter. Men jag har märkt under min tid på Unga teatern att det är väldigt bra att regissera själv när man är konstnärlig ledare, för då får visionerna kropp. Och det är nyttigt att få svettas och slita med konkreta problem och utmaningar. Det förändrar blicken, perspektivet, prioriteringarna.

Du har samarbetat med Liv Strömquist både i succén Liv Strömquist tänker på dig!, som har lockat publik till Dramaten i över två år, och i Blod och eld som är Liv Strömquists första teateruppsättning som inte bygger på ett befintligt seriealbum. Berätta om ert samarbete!

– Vi har känt till varandra i många år, det började med att vi båda gjorde radio i Malmö. När vi träffas och jobbar är det som psykoanalys, de fria associationerna styr samtalet. Det är väldigt kul och jag brukar vara öm i käkarna efteråt för vi pratar så fort. Från början kan det spreta åt alla håll men efter hand brukar olika mönster träda fram. Det är intressant att släppa taget och faktiskt låta tematiken bli till i samtalet. Vi har faktiskt ett nytt projekt på gång, men mer än så kan jag inte säga i nuläget…

Filippa Bark och döden, Lagom nära döden och Lilla Döden hälsar på är titlarna på några av dina pjäser. Du tycks vara väldigt intresserad av att undersöka döden och dödlighet i din konst?

– Ja, det stämmer. Och med stigande ålder har mitt intresse för döden ökat, av förklarliga skäl. Någon sa att teater ”firar livet och bearbetar döden” och ja, jag håller nog med om det. Det rituella draget i teatersituationen är väldigt intressant, det vill jag utforska och framhäva. Att erkänna syftet med att samlas i ett rum, i ett nu. Jag skulle nog vara dålig på att regissera komedi eller fars i traditionell mening, men jag har bättre förutsättningar om det finns lite död med. Det är en klyscha som är sann: det är lätt att hitta humor i skuggan av det stora allvaret. Jag är intresserad av döden i både faktisk och symbolisk bemärkelse. Man kan ju prata om ”döden i livet” – stagnation, ickeliv, att leva fel. Sådant intresserar mig.