Unga Dramaten

Unga Dramatens föreställningar riktar sig till en ung publik (från 5 år och uppåt), ända upp till ung vuxen ålder. Vi arbetar i huvudsak med nyskriven svensk dramatik, men gör också klassiker i nytolkning. Ställer oss ständigt frågor om vad som rör sig inne i unga människors huvuden: hur ser deras drömmar ut, deras längtan och visioner? Vad oroar dem och vad roar? Vi ställer frågor om identitet, genus och familjen. Ständigt på jakt efter nya berättelser som gestaltar vår tid.

Våra scener för barn och unga är Målarsalen, Tornrummet och Elverket.

Ensam och Esmeralda

Ensam och Esmeralda

”Montelius pjäs får världen att sväva (...) Spelet glimrar, skälver, svävar och jublar. Det svallar av känslor, friheten anas, drömmar får liv. (...) Montelius makalöst mångskiktade text dyker rakt ned i barnets hudlösa övergivenhet och beroende av en förtryckande vuxenvärld.” SvD
”Montelius och regissören Agneta Ehrensvärd vet precis att balansera mellan mörk smärta och ljus humor. (...) Maria Kulle förenar suveränt protest, livsmod och värme i en enda fräck axelryckning. (...) Rasmus Luthanders Ensam är spegelbilden av det udda skapande barn som Ingmar Bergman själv en gång var.” DN

Läs mer
Liv Strömquist tänker på dig!

Liv Strömquist tänker på dig!

Efter två utsålda spelperioder återvänder Liv Strömquist tänker på dig! för några få föreställningar under hösten. Passa på att se  eller se om  succén!

”skratt-tårarna rinner” Aftonbladet
"Genial” "Roligare kan det nästan inte bli". DN
"det viktiga som sägs görs med sån schwung" SR
"suveränt orkestrerad" SvD

Läs mer

Intervju med Ada Berger

Regissören och dramatikern Ada Berger blir Unga Dramatens nya konstnärliga ledare från och med denna höst. Hon är för Dramatenpubliken framförallt känd för succéuppsättningen ”Liv Strömquist tänker på dig!” men har även gjort uppsättningar för bland andra Uppsala Stadsteater, Malmö Stadsteater och Radioteatern. De senaste åren har hon varit konstnärlig ledare för Unga teatern på Malmö Stadsteater. Hon efterträder nu Agneta Ehrensvärd som lämnar över efter att ha varit konstnärlig ledare för Unga Dramaten sedan 2004.



Vad har du för visioner för Unga Dramaten, vad vill du uppnå?
Jag upplever att Unga Dramatens produktioner har haft en lyhördhet för samtiden och det är verkligen något jag vill fortsätta utveckla. Jag tänker ibland på Lennart Hellsing – han gjorde barnböcker som en reaktion mot andra världskrigets hemskheter, men det fina är att han inte gjorde böcker om fred utan böcker som var helt koko. Jag tror på den inställningen, att hitta livselixiret i det vansinniga. Vår tid blir alltmer polariserad, positioner fixeras och det känns svårare att hitta lekutrymme i de offentliga samtalen. Då är det viktigt att hitta leken i teaterrummet, den genuina leken, som kräver en fri tanke. Jag tror att vårt humoristiska jag ofta är mer intelligent (och mer ocensurerat!) än vårt medvetna jag.

När det gäller teater för barn och unga tänker jag också mycket på att man som liten inte har samma möjlighet att relativisera händelser. Det kan vara nog så svårt att som vuxen förstå när något borde upphöra eller vara annorlunda, men som barn har man ofta än sämre möjligheter att tänka på det sättet. Om en teaterföreställning hittar ett språk för upplevelser som behöver bli formulerade hos barnpubliken tror jag att sprängkraften är mycket stor. Att vara barn innebär ju också att man upplever många saker för första gången. Det gör känslorna och upplevelserna extra skarpa, extra svåra att härbärgera kanske, och därför blir behovet av att ventilera och fundera extra stort. Men även om det är viktigt att tänka kring de specifika omständigheter som råder för ung teater har jag svårt för barnteaterbegreppet. Tänk om man sa ”kvinnoteater” eller ”pensionärsteater”? Jag vill hellre tänka inkluderande än isolerande. Det tankesättet har lett till att jag sökt efter tematiska ingångar som känns relevanta i alla åldrar, fast på olika sätt. Ett exempel; att få syskon kan vara livets första triangeldrama men det är säkerligen inte det sista.


Du är både regissör, dramatiker och konstnärlig ledare. Hur hinner du med allt?
Min djupaste yrkesidentitet är att vara regissör. Att jag skriver själv är mer en metod, det är så jag gör mina uppsättningar. Som konstnärlig ledare regisserar jag bara så mycket som verksamheten tillåter. Men jag har märkt under min tid på Unga teatern att det är väldigt bra att regissera själv när man är konstnärlig ledare, för då får visionerna kropp. Och det är nyttigt att få svettas och slita med konkreta problem och utmaningar. Det förändrar blicken, perspektivet, prioriteringarna.

Du har samarbetat med Liv Strömquist både i succén Liv Strömquist tänker på dig!, som har lockat publik till Dramaten i över två år, och i Blod och eld som är Liv Strömquists första teateruppsättning som inte bygger på ett befintligt seriealbum. Berätta om ert samarbete!
Vi har känt till varandra i många år, det började med att vi båda gjorde radio i Malmö. När vi träffas och jobbar är det som psykoanalys, de fria associationerna styr samtalet. Det är väldigt kul och jag brukar vara öm i käkarna efteråt för vi pratar så fort. Från början kan det spreta åt alla håll men efter hand brukar olika mönster träda fram. Det är intressant att släppa taget och faktiskt låta tematiken bli till i samtalet. Vi har faktiskt ett nytt projekt på gång, men mer än så kan jag inte säga i nuläget…

Filippa Bark och döden
, Lagom nära döden och Lilla Döden hälsar på är titlarna på några av dina pjäser. Du tycks vara väldigt intresserad av att undersöka döden och dödlighet i din konst?
Ja, det stämmer. Och med stigande ålder har mitt intresse för döden ökat, av förklarliga skäl. Någon sa att teater ”firar livet och bearbetar döden” och ja, jag håller nog med om det. Det rituella draget i teatersituationen är väldigt intressant, det vill jag utforska och framhäva. Att erkänna syftet med att samlas i ett rum, i ett nu. Jag skulle nog vara dålig på att regissera komedi eller fars i traditionell mening, men jag har bättre förutsättningar om det finns lite död med. Det är en klyscha som är sann: det är lätt att hitta humor i skuggan av det stora allvaret. Jag är intresserad av döden i både faktisk och symbolisk bemärkelse. Man kan ju prata om ”döden i livet” – stagnation, ickeliv, att leva fel. Sådant intresserar mig.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli