The Mental States of Sweden in Danceav Mattias Andersson

Om uppsättningen

Urpremiär: 8 september 2017, Elverket

Läs mer

"Finns det någon särskild händelse i ditt liv som du skulle vilja se dansad av Sveriges främsta danskompani?". Regissören Mattias Andersson fortsätter att undersöka landets tillstånd, denna gång gestaltat med dans i samarbete med Cullbergbaletten.

The Mental States of Sweden in Dance är en fortsättning på Anderssons uppmärksammade dokumentära teateruppsättningar The Mental States of Gothenburg och The Mental States of Sweden.

Liksom i de tidigare uppsättningarna är utgångspunkten ett omfattande dokumentärt intervjuprojekt genomfört tillsammans med sociologer och researchers. Människor från skiftande sociala bakgrunder, från norr till söder i Sverige, svarar på frågan: "Finns det någon särskild händelse i ditt liv som du skulle vilja se dansad av Sveriges främsta danskompani?". Föreställningen arbetas fram utifrån svaren. The Mental States of Sweden in Dance ska på dansens villkor fånga ett slags mentalt tillstånd av Sverige idag. De autentiska rösterna från intervjuerna finns med i föreställningen som en ljudinstallation.

Mattias Andersson har på Dramaten tidigare satt upp The Mental States of SwedenIdioten och Deformerad Persona.

Uppsättningen är ett samarbete mellan Cullbergbergbaletten och Dramaten. 

Spelschema

Datum Tid Platstillgång
Fredag 2017-09-08 19:00 Begränsad Köp biljetter
Lördag 2017-09-09 19:00 Köp biljetter
Tisdag 2017-09-12 19:00 Köp biljetter
Onsdag 2017-09-13 19:00 Köp biljetter
Torsdag 2017-09-14 19:00 Köp biljetter
Se fler föreställningar

Medverkande

Medverkande

Cullbergbaletten

Scenografi och kostym

Martin Falck

Ljuddesigner och kompositör

Anna Sóley Tryggvadóttir

Ljusdesign

Charlie Åström

Intervjuare

Shang Imam

Bakom kulisserna

Två frågor till Karwan, 21 år, Hässelby

Om du fick välja en händelse i ditt liv som Cullbergbaletten skulle dansa – vilken skulle du välja då?

– När jag tog körkortet. Det var en lycka, en stor lycka. Det kändes overkligt. Jag började dansa. Jag klev ur bilen med min körlärare. Så började vi knäppa med fingrarna och dansa, bara jag och han. Det var utanför stället där man gör uppkörningar i Farsta, det var säkert människor som såg men det var inget vi tänkte på. Sen gick jag hem, ringde min pappa och berättade.

På vilket sätt skulle dansarna dansa den här händelsen?

– Dom ska springa runt nakna och bara skrika och vara helt exalterade, rulla på marken, hoppa och krama om varandra och dra varandra i håret. Allihop, dom ska vara helt galna och skrika och riva varandra, riva ner saker som står bredvid dom. Dom ska vara helt tokiga bara. Det ska vara opera bakom och så ska de göra massa konstiga rörelser och vara helt galna. Armarna går ju åt alla riktningar som går, de sparkas och flyger upp i luften, det sprattlas på golvet. Några av dom slår sig själva på ansiktet med båda händerna, drar sig i håret. Det ska ungefär se ut som om de skadar sig själva, men publiken ska få en känsla av att de bara är så glada och lyckliga. Glädjen sprider sig och dansen går in i deras hjärtan och publiken, det är som om de tittar rakt in i solen. Det är för starkt.