SAFEFalk Richter

Detta är en arkiverad pjässida, det finns inga planerade föreställningar

Om uppsättningen

Urpremiär: 23 augusti, Stora scenen
Speltid: 2 timmar, utan paus

”en uppiggande dystopisk start på Bergmanfestivalen” SvD
”Katharsis för vår tid.” SvD
”Dansen ilar dessutom genom iscensättningen som rent fysisk energi.” SvD
”…lysande samspelt i både dialog och dans…” DN
”Tillsammans med den isländske artisten Helgi Jónssons innerliga musik får dansen gestalta en längtan som språket tycks ha korrumperat.” DN
”Ett förtrollande porträtt” Aftonbladet
”som att Ingmar Bergmans filmvärld och vår egen digitala samtid stoppats ner i en mental kvarn och sedan serveras som den väller ut, i en osorterad, drömlik, men likafullt poetisk blandning.” UNT
”Otroligt skickligt som ett total konstverk i blandning av text, dans, musik och scenbild” SR P1 Kultur
”nåt av det vackraste man har sett” SR P1 Kultur

Del av Bergmanfestivalen 2018

Läs mer

SAFE är en rasande samtidsbetraktelse av den prisbelönte tyske regissören och dramatikern Falk Richter.

Alla längtar efter trygghet och närhet.

Är det bara rädsla som kan mobilisera oss?

I sin koreografiska urpremiär SAFE arbetar den hyllade tyske regissören och dramatikern Falk Richter med kompositören Valgeir Sigurðsson och den isländska singer/songwritern Helgi Jónsson – som också medverkar på scenen, tillsammans med internationella dansare och skådespelare från Dramatens ensemble. Falk Richters föreställningar tänjer på gränsen för vad teater kan vara – i ett massivt flöde integreras video, text, dans och musik.

Biljetter

Översättning / Translation

Magnus Lindman

Regi / Direction

Falk Richter

Musik / Music

Helgi Jónsson, Valgeir Sigurðsson

Koreografi / Choreography

Johanna Lemke med Falk Richter och ensemblen

Scenografi / Set Design

Katrin Hoffmann

Kostym / Costume Design

Daniela Selig

Video

Christopher Kondek

Ljusdesign / Lighting Design

Carsten Sander

Ljuddesign / Sound Design

Daniel Rejmer

Peruk och mask / Wigs and Make Up

Melanie Åberg

Bakom kulisserna

Röster från Young Critics / Voices from Young Critics

”Falk Richter’s SAFE is an impressive collage of dance, music, texts and videos. All components which we are used to seeing in his latest work, collaborate together to create an image of nowadays relationships which supposed to bring us to feel safe and stable but in fact, are really distorted (…) Individual scenes are following by the fascinating choreography numbers accompanied by quite catchy songs.” – Tereza Pavelkova, Tjeckien/Czech Republic

Falk Richter om SAFE

"Mina uppsättningar är inte ett politiskt tal."

Falk richter i samtal med Ylva Lagercrantz Spindler, om SAFE.

Få kan som den tyska dramatikern och regissören Falk Richter (född 1969 i Hamburg) förvandla vår akuta samtid till samhällspoetisk scenkonst. Så är hans pjäser också översatta till över 25 språk och spelas världen över.

Sedan år 2000 är han husdramatiker på anrika Schaubühne i Berlin, men han har även varit verksam på teatrar som Burgtheater i Wien, Melbourne Theatre Company, Maxim Gorkitheater i Berlin och Nationaltheatret i Oslo – för att nämna några.

Ändå är han märkligt okänd för den svenska publiken. Bara hans pjäs Trust  har tidigare satts upp i Sverige, i regi av Annika Silkeberg på Teater Galeasen 2013. ”En post-Beckettsk ordmaskin, med starka poetiska, absurda och politiska kvaliteter”, skrev Svenska Dagbladets teaterkritiker Lars Ring om denna febriga samtidsmarkör, som vill belysa en otrogen världsekonomi och dess offer. 

När han nu Dramatendebuterar är det med den nyskrivna pjäsen Safe  som han också regisserar.

Safe  öppnar årets Bergmanfestival på Stora scenen, ett prestigefyllt uppdrag som har fått Falk Richter att åter dyka ner i lådorna med de Bergmanfilmer han såg som 20-åring.

 – Jag har minst femton filmer av honom som väntar på mig där hemma och som jag kommer att se om nu! Självklart har några av dem gjort ett djupt intryck på mig, berättar han när vi ses på Dramaten i februari, i samband med en första audition för uppsättningen.

Men Ingmar Bergman är inte hans främsta förebild och han har heller aldrig regisserat någon Bergmanpjäs. Istället nämner han filmskapare som Rainer Werner Fassbinder och David Lynch som inspirationskällor. Av våra svenska förmågor ser han gärna filmer av Ruben Östlund och Roy Andersson.

 – Jag är ett stort fan av Ruben Östlund.  Jag tycker allt han gör är helt fantastiskt. The Square  liksom Turist, både humorn och hur han visar på relationen mellan män och kvinnor. Jag är också väldigt förtjust i Roy Anderssons Sånger från andra våningen, rättfärdigar han Bergmanbristen.

Inne i repetitionssalen stretchar några dansare runt på golvet. ”Vill ni ha musik under tiden?”, frågar Falk Richter och ber regiassistenten sätta på något svettframkallande innan vi går vidare till Dramatens Artistfoajé för att fortsätta samtalet om en uppsättning som, när vi träffas, fortfarande bara finns i hans huvud. Han berättar hur han är i ständig dialog med sina skådespelare och att han gärna vill att de bidrar med egna erfarenheter och tankar i arbetet med en uppsättning. Så även på Dramaten.

– Jag vill inte att de bara spelar en karaktär, utan att de blir en aktiv och kreativ del av den konstnärliga processen, förklarar han samarbetet som samtidigt inte är synonymt med ”devising”, det vill säga att manus arbetas fram av kollektivt av ensemblen: Det skriver han alltid ensam på sin kammare.

Vad vill då Falk Richter undersöka i sina verk? SAFE är alltså titeln på Dramatenuppsättningen. Tryggheten är också vad vi har förlorat i vår tid, hävdar han:     

– Folk känner sig otrygga. Vi vet inte vad som händer om tio år, om vi kan bibehålla vår nuvarande livsstil eller om vi står inför radikala förändringar. Jag är intresserad av dessa frågor ur individens perspektiv: Hur påverkar det oss på ett personligt plan och hur sätter det sig i oss kroppsligt, i en tid när det också pågår stora förflyttningar och många befinner sig i ett slags permanent undantagstillstånd?

Just det kroppsliga får stor plats i Falk Richters uppsättningar som rör sig i gränslandet mellan talteater, musik och dans. Sedan många år samarbetar han ofta med koreografen Anouk van Dijk. Med dansen tycker han sig kunna förflytta sig till platser dit texten inte kan nå, bortom orden.

En viktig aktör på teatern för Falk Richter är publiken.

– Det finns alltid en stark dialog mellan skådespelarna och publiken. Jag vill verkligen ha en direktkontakt mellan publiken och föreställningen, säger han utan att för den skull mena fysisk interaktivitet.

Hans verk rör sig ofta inom brännheta ämnessfärer som rasism, nationalism, och homofobi. På frågan vad han tycker är viktigast att förvandla till scenkonst just nu, så kommer svaret snabbt:

– Kan vi behålla vårt öppna och liberala samhälle eller är vi på väg mot en autokrati, så som utvecklingen just nu ser ut i våra grannländer Polen och Ungern, men även i Österrike, Tjeckien och Ryssland? Många av mina vänner i Polen som är regissörer eller författare berättar att de inte längre kan utföra sitt arbete där. Detsamma gäller konstnärer från Ungern. Det är skrämmande eftersom dessa länder fortfarande är en del av EU som alltså accepterar den här utvecklingen. Det ställer också frågor som: Vilka är vi som européer, var kommer vi ifrån och vad är våra ideal? Vad är det som gör Europa till Europa?

Utöver hotet mot yttrandefriheten och vågen av högerextremism i Europa, påminner Falk Richter också om klimatförändringarna. Men mitt i allt detta svarta ser han också hoppfullheten spira. Han nämner den ökade medvetenheten om maktstrukturer som kom med förra årets Metoo-rörelse, hur många som efter det inte längre accepterar att nästan bara vita män med makt styr världen.Men också sådant som hur vi idag månar om hållbarhet och därmed i större utsträckning ansvarar för våra handlingar.

Men går det att vara både scenkonstnär och politisk? Ja, svarar Falk Richter, samtidigt som han understryker att han själv inte är politiker, utan just konstnär, att det finns en tydlig gräns som går vid scenkanten och som handlar om att ett konstnärligt språk är mer komplext än verklighetens och att karaktärer är just karaktärer: olika röster med olika åsikter som inte är synonyma med författarens egna.

Eller som han själv uttrycker det: ”Mina uppsättningar är inte ett politiskt tal”.

Men han vet att konstnärlig frihet kan ha sitt pris. När han satte upp sin pjäs Fear  på Schaubühne Berlin 2015, så ledde den till tre stämningar. Alla med den kristna högerns mer radikala falang som avsändare. Nu vann han alla tre rättsfallen, men därtill fick han också motta en mängd hot - och hatmejl. Vad pjäsen handlade om? Hotet mot ett öppet samhälle och hur politiker sprider rädsla bland sina medborgare, för exempelvis Islam. Allt för att vinna röster, hävdar Falk Richter, som i sin tur är en av den tyska samtidsdramatikens allra mest intressanta röster.

Samtal och introduktioner

Introduktioner till SAFE

Kom en stund före föreställningen och få en introduktion till SAFE. Magnus Florin, dramaturg, berättar om den tyske regissören och dramatikern Falk Richter.

12 oktober kl. 18.30–18.45, Marmorfoajén.

Fri entré, öppet för alla (även de utan biljett till kvällens föreställning).