Ingrid Bergman på Dramaten
Dramatens elevskola årskurs 1931-1933. På bilden stående: Ingrid Luterkort, Oskar Ljung, Signe Hasso, Inga-Bodil Vetterlund, Folke Hamrin, Gunnar Björnstrand, Irma Christenson, Gunnar Sjöberg, Willie Sjöberg. Sittande: Ann-Mari Johansson, Ingrid Bergman, Lars Seligman, Sally Palmblad-Bendix, Frank Sundström, Anna-Lisa Hydén
Ingrid Bergmans Dramatenkarriär blev kort och dramatisk. Hon var född i Stockholm den 29 augusti 1915. Pappan, Justus, var konstnär och fotograf och hade en välkänd fotoateljé på Strandvägen 3. Mamman, Frieda, kom från Tyskland. Hon gick bort strax före Ingrids treårsdag. Henne hade Ingrid inga minnen av.
Justus var även en passionerad operaälskare och ville att dottern skulle bli operasångerska. Det blev därför många operabesök för den unga flickan, som dock inte var särskilt intresserad. En gång tog han emellertid med henne på teatern, Hjalmar Bergmans Patrasket på Oscars närmare bestämt, där huvudrollen Joe Meng spelades av Gösta Ekman. Det satte spår. Ingrid har själv beskrivit den omtumlande upplevelsen.
Mina ögon var som tefat! Där stod vuxna människor på scenen och gjorde sådant som jag gjorde hemma alldeles ensam, bara för skojs skull! De gjorde det inte för skojs skull! De fick betalt för det! De livnärde sig på det! Jag kunde inte begripa hur dessa skådespelare kunde uppföra sig som jag, uppfinna en låtsasvärld… och kalla det arbete! Och jag vände mig mot min far i första pausen och det hördes säkert över hela teatern hur upphetsad jag var, när jag sa: – Pappa, pappa, det här skall jag göra!
Året var 1928 och hon skulle fylla fjorton år.
Året därpå gick även Justus bort och Ingrid fick flytta hem först till sin faster, därefter till sin farbror, Otto. När skolan var avklarad ville Ingrid söka sig till teatern. Men Otto var hennes förmyndare och han var negativ. Han tyckte Ingrid skulle bli expedit eller sekreterare. Några månader före artonårsdagen bestämdes det dock att hon skulle få ge teatern en chans. Hösten 1933 fick hon söka till Dramatens elevskola. Pengar till de förberedande privatlektionerna togs från hennes arv. Hennes lärare blev den välkände Dramatenskådespelaren Gabriel Alw.
Inträdesproven gick bra. Bland annat spelade hon Indras dotter i Strindbergs Ett drömspel och den galne unge ädlingen i Rostands Örnungen, en paradroll som ursprungligen var skriven för Sarah Bernardt. Av de fyrtioåtta sökandena antogs sju. En av dem var Ingrid.
En som direkt såg Ingrids potential var jurymedlemmen och regissören Alf Sjöberg. Samma år skulle han sätta upp Sigfrid Siwertz kriminalpjäs Ett brott på teatern. I pjäsen finns en ung maskinskriverska och Sjöberg utverkade hos den skeptiske teaterchefen Olof Molander att Ingrid skulle få göra rollen. Molander befarade dock problem. Att låta en alldeles färsk elev gå före de äldre flickorna, med mera erfarenhet och som tålmodigt väntat på sin chans, skulle inte tas nådigt upp. Molander fick också rätt. Ingrid fick ta emot både sparkar och slag av de ursinniga kamraterna. Sjöberg fick ge sig. Efter några repetitioner byttes Ingrid ut.
När det första studieåret var till ända hade Ingrid förälskat sig. Hon ville därför inte följa med sina kamrater på en studieresa till Ryssland. Hon blev hemma. Frågan var hur sommaren skulle fördrivas. Fästmannen arbetade hela dagarna. En bekant tog då kontakt med den konstnärlige ledaren på Svensk Filmindustri, Karin Swanström. Hon tog emot Ingrid, lät henne läsa några dikter och blev förtjust. Även en provfilmning anordnades i hast. Allt gick plötsligt som på räls. Redan samma sommar fick Ingrid medverka i det som skulle bli hennes första film, Munkbrogreven, i regi och medverkan av Edvin Adolphson. Hon kontrakterades även för ytterligare filmer.
Ingrid ville dock inte ge upp sin teaterkarriär. Inför höstterminen bad hon Molander om ett möte. Kanske kunde hon få göra ett studieuppehåll? Göra några filmer och sedan komma tillbaka till skolan? Molanders svar var obevekligt.
Jag medger att fröken är begåvad, men om ni går in vid filmen, kommer ni att förstöra den begåvningen. Om ni stannar här kan ni bli en bra skådespelerska, kanske till och en stor skådespelerska. Men så länge ni inte har någon utbildning för något slags professionellt arbete, kan ni inte ha någon framgång vare sig inom film eller teater. Ni kan inte hantera er hållning, er röst och era känslor. Ni vet ingenting om livet. Allt detta ska ni få lära er här de närmaste två åren.
Ingrid stod dock på sig och berättade att hon redan hade bestämt sig. Molander satt tyst. Sen kom explosionen:
Ni har bestämt er! Unga dam, ni kommer icke att lämna denna skola! Ni är bara elev här. Jag förbjuder er att sluta! Förstått! Jag förbjuder er att sluta!
Molander använde all sin auktoritet och sina – väl invanda – diktatoriska fasoner för att få den unga eleven att tänka om.
Men naturligtvis blev det som Ingrid ville. Den korta Dramatenkarriären var över.
Dag Kronlund, chef för arkiv och bibliotek