Dramatens tavelsamling har utökats med en målning som föreställer den unga Tora Teje.
Porträttet är målat av Elis Åslund.
Inga Tidblad har skrivit några målande rader om Tora Teje – den tidens stora teaterprimadonna och femmes fatale – och om hur hon framstod för de storögt gapande stockholmarna när hon tog sig fram på stadens gator.
Tora Teje i viträvar flankerad av smäckra vinthundar är en syn man inte glömmer. Tyvärr såg jag henne aldrig körande sin 20-talsbil och har förgäves sökt ett fotografi av henne sittande högt över mängden i det lustiga åkdonet med ratten liksom svävande i luften. Viträvarna låg som lätta fjädermoln runt halsen och svansarna viftade för vinden. Vitare än allt det vita lyste hennes gudomliga leende. Det var en primadonna det! Inifrån och ut skulle jag vilja säga. Och minns ni hennes pärlklänningar, de glittrande ”fodralen” kring hennes slanka gestalt.
Det är väl inte många som minns dem idag. Klänningarna alltså. Men visst får man en förnimmelse av dem när man studerar Elis Åslunds porträtt, som numera ingår i teaterns tavelsamling. Där ser vi henne lite nonchalant lutad mot en piedestal, skälmskt leende och iförd just ett sådant fodral Inga Tidblad talar om.
Porträttet är målat, berättar Daniel Åslund, Elis son och den som sett till att Dramaten kunnat förvärva tavlan, i konstnärens hem i Djursholm, dit Tora Teje begav sig – kanske med sin bil – för ett flertal sittningar. Hon blev då även fotograferad. Bilden är återgiven i Tidblads bok.
Elis Åslund var född i Tuna socken i Medelpad 1872. Han utbildade sig först till ornamentsbildhuggare vid Tekniska skolan och Högre konstindustriella skolan i Stockholm 1892-95 och fortsatte sedan fram till 1907 sina studier utomlands i Köpenhamn, München, Rom och London. Han kom därefter främst att ägna sig åt måleri, från början landskapsmålningar med motiv från Norrland. Så småningom övergick han till porträttmåleri, där han också hade framgångar. Hans porträtt av Gustaf V finns i Uppsala universitets samlingar och han har även porträtterat ärkebiskop Nathan Söderblom och intendenten vid Göteborgs konstmuseum, professor Axel Romdahl.
Åslunds målning är daterad 1928, just den period då Tora Tejes stjärna lyste som kanske allra starkast, de år hon radade upp framgång på framgång och var en ouppnåelig storhet på Dramaten med roller som Anna i Anna Christie, Marguerite Gautier i Kameliadamen, titelrollen i Fedra, Nina Leeds i Sällsamt mellanspel, Célimène i Misantropen, Aline de Rège i Sitt hjärtas herre, Christine i Klaga månde Elektra, Medea, Lysistrate, Indras dotter. För att ta några exempel från åren runt tavlans tillkomst.
Även Mimi Pollak har berättat vilket intryck Tora Teje gjorde på henne och Greta Garbo när de som elever gömde sig på Tredje raden för att följa repetitionerna på Anna Christie, den första O’Neillpjäsen som gavs på Dramaten och i vilken Teje gjorde titelrollen:
vi älskade Tora Teje. Jag tyckte hon var som en kunglig svart svan, för hon gled över scengolvet. Så vackra röster har inte människor till vardags, tänkte jag. Röd sidenblus hade hon ibland, men alltid hasselnötsstora pärlor i örsnibbarna. Vi dyrkade henne, när hon kom in som Anna Christie i O’Neills pjäs och med sin mörka, sensuella röst började med: ”Ge mig en whiskey.” Vem kunde ana att Greta nio år senare skulle säga samma replik i sin första ljudfilm. Vi neg djupast för henne, vi spionerade ut när hon lämnade sin loge, så vi kunde möta henne. Allt var så drömlikt –
Tora Teje blev snabbt en legend, skandalomsusad genom sina dyrbara kreationer, sina vinthundar och sin bil. Hon blev älskad, dyrkad. Allt var så drömlikt…
Tora Teje gjorde sin sista roll, Meropija Davidovna Mursavetskaja i Ostrovskijs Vargar och lamm, på Stora scenen 1960. Hon gick bort 1970. Elis Åslund gick bort 1956.
Dag Kronlund