Festivalens historia

Bergmanfestivalen grundades 2009 av Dramaten med målet att vara en angelägenhet för den samtida nationella och internationella teaterkonsten genom att presentera föreställningar från hela världen i Ingmar Bergmans anda. Festivalen blev en stor framgång och inspirerade till en uppföljande festival 2012.

2016 bjuder Dramaten återigen in till internationell festival. Denna gång öppnar festivalen teaterns höstsäsong. Utöver de internationella gästspelen har Dramaten även premiär på en rad egna festivalproduktioner.

Dramaten kommer som tidigare att ta utgångspunkt i Ingmar Bergmans omfattande verk som författare och som teater- och filmregissör. Festivalen kommer även att innehålla föreställningar som inte är direkt kopplade till hans verk. Under elva dagar fylls teatern av föreställningar, konserter, samtal och diskussioner, föreläsningar, filmvisning, radioteater, med mera. Festivalen blir en mötesplats för samtida scenkonst över nationsgränserna.

Bergmanfestivalen är ett viktigt led i Dramatens internationella satsning på att genom utbyten och samarbeten över gränserna bidra till en konstnärlig utveckling som kommer både publik och scenkonstnärer till godo.

”Genom Bergmanfestivalen kan vi ge vår publik, våra medarbetare och kollegor intressanta och spännande internationella impulser. Festivalen blir ett viktigt komplement till vår ordinarie repertoar och vi vill hälsa publik och gäster varmt välkomna till Dramaten under elva intensiva festivaldagar!”

Eirik Stubø, festivalchef och teaterchef på Dramaten

För mer information om Bergmanfestivalen kontakta
bergmanfestivalen@dramaten.se
eller projektledare Ulrika Josephsson,
ulrika.josephsson@dramaten.se

Festival information in English

Med stöd av:

     

Om tidigare festivaler

Den första Bergmanfestivalen 2009 hade en stark inriktning på Bergmans eget verk. Hans filmmanuskript skrev ofta så att inte bara var underlag för hans egen filmregi, utan också berättelser av egen kraft. Och flera av dem har lockat teatrar och regissörer till iscensättningar.

TONEELGROEP (Amsterdam) presenterade Viskningar och rop, regisserad av Ivo van Hove i en samproduktion med Dramaten.  THALIA THEATER (Hamburg) gav sin uppsättning av Ur marionetternas liv, i Andreas Kriegenburgs regi.  Och ALMEIDA THEATRE (London) deltog med Såsom i en spegel, en läsning med skådespelare inför en produktion under arbete.

Festivalen 2009 omfattade även flera föreställningar som inte utgick från Bergmans manus, men som valts utifrån festivalens inriktning på starka personliga uttryck med fokus på skådespeleri. Dominique Blanc framträdde i Smärtan av Marguerite Duras, en produktion av LES VISITEURS DU SOIR (Paris), iscensatt av Patrice Chéreau och Thierre Thieû Niang.

Regissören och tonsättare Heiner Goebbels gav sin Eraritjaritjaka, THÉÂTRE VIDY-LAUSANNE, för skådespelare och stråkkvartett. Heiner Müllers Kvartett (efter Laclos, Farliga förbindelser) spelades med skådespelarna Barbara Sukova och Jeroen Willems i Barbara Freys regi, SALZBURGER FESTSPIELE.

Dessutom gavs  Obama Victory Speech Project med nio deltagande europeiska teatrar, som var och en inbjudits att  låta en skådespelare framföra den nyvalde president Obamas segertal (”Yes, we can”). Ett projekt inom MITOS21, det europeiska teaternätverk vari Dramaten ingår.

Vid den andra Bergmanfestivalen 2012 öppnades en port till samtidens Europa på andra sidan om Östersjön. Från Vilnius i Litauen kom regissören Oskaras Korsunovas med Miranda och Natthärbärget, med utgångspunkt från Shakespeare respektive Gorkij – två föreställningar med samtidsblick. Från Vilnius kom också skådespelerskan Aldona Bendoriuté, ensam på scenen i Sorgsna sånger från Europas hjärta, hon skildrade en samtida Sonja från Dostojevskijs Brott och straff, i den finländska regissören Kristian Smeds regi.

Regissören och tonsättaren Heiner Goebbels återkom vid denna festival med föreställningar I went to the house but did not enter, med medverkan av vokalkvartetten The Hilliard Ensemble.

Från Schaubühne i Berlin kom två uppsättningar: Lars Noréns Demoner i regi av  Thomas Ostermeier, tillika teaterns konstnärliga ledare, och den brittiska regissören Katie Mitchells iscensättning av August Strindbergs Fröken Julie , i samverkan med videokonstnären Leo Warner.

Även detta år genomfördes också ett projekt inom det europeiska teaternätverket MITOS21, I was hit at fourteen fortyfive, med utgångspunkt från den franska författaren Éléonore Merciers anteckningar från en tid som jourtelefonist vid en organisation mot kvinnomisshandel.

Dramaten deltog också i festivalen med en egen produktion, Ingmar Bergmans Fanny och Alexander i Stefan Larssons regi.

Bergmanfestivalen 2012 - program (pdf)